Aftonbladet – 11 maj 1840, sida 2

BOKHANDELS-BULLETIN. Försök till utveckling af rationella grunder för Sveriges penningeväsende genom ett till Riksens Ständer ingifvet kontraförslag till lag för provincialbanker, af David Frölich, är en liten, nyss i bokbandeln utkommen skrift, som egentligen innefattar den motion, Grefve Frölich vid denna riksdag gjort angående lag för provincialbanker, beledsagad af motiver och med en serskild ioledrinag, innehållande författarens åsigter öfver grunderna för begagnande af kreditmynt så väl i allmänhet som med tillämpning på Sverige. Ej mindre innebållet, än författarens namn, som utgjorde den verksammaste driffjedern till den första provincialbanrks inrättande här i landet, berättiga denna skrift till uppmärksambet, och den, som i korthet vill göra bekantskap med hufvudideerna af ett banksystem, finner här inom några ark en intressant och lättfattlig handledning, ehuru äfven ett par satser förekomma, hvilka i vår tanka icke hålla fullt streck vid nogare granskning. Utgående från den bepröfvade erfarenheten, att ett lagbundet samhällsskick är första vilkoret för uppkomsten och trefnaden af en verklig kreditrörelse, visar författaren först orsaken hvarföre krediteller sedelmyntet vid vissa epoker fallit i vanvärde uti serskilda länder; utreder vidare deras olika beholver att ega klingande mynt i omlopp för rörelsen och buru detta betingas dels af det geografiska läget och af den omständigheten, huruvida detta gör liqvider med vexlar eller med kontanta remisser beqvämligare, dels af den utrikes handelns betydenhet i förhållande till den inrikes, och kommer härifrån till den slutsatsen, att Sverige icke är i det behof, som England och Frankrike, al klingande mynt till dagligt bytesmedel, förutsatt, att sådant likväl når som helst kan erhållas i statsbanken, samt söker äfven på grund häraf vederlägga deras påstående, som anse småsedlars utgifvande af privatbankerna för skadligt. Det är i denna punkt som, efter vår tanka, någon brist finnes i bevisningen, icke derföre, att man ju måste erkänna vigten af dessa bytesmedel så länge bankerna gå väl, men derföre att det i ögonblicket af en möjlig krisis alltid skall betydligt öka villervallan om de första och de största förlusterna stadna på den talrika folkmassa, som hafva småsedlarna i sina händer till bestridande af behofvet för dagen d. v. s. hufvudsakligen på de arbetande klasserne, äfvensom, att det alltid är godt att en viss qvantitet af den mest rörliga och till bytesmedel användbara af alla varor, silfver och guld, och icke blott deras representativer, finnas i folkets egna fickor. Sjelva förslagets hufvudmomenter äro, att en. kilde fritt må till bänkrörelses bedrifvande stifta olag inom rikets alla län, dock att hufvudkonoren alltid skola förläggas i residensstäderna; tt minst 30 lottegare skola härtill erfordras ned solidarisk ansvarighet dock med rätt att edan intaga kommandit.delegare; att grundonden ej får understiga 23,000 Råar i silfver 3 tt ej andra tryckta eller graverade fordringsbeis än 4:o kreditsedlar att betala vid anfordran itan ränta och 2:o bevisningar å Rikets Stäners bank må utgifvas, och ej till högre samantaget belopp, än som motsvaras af kontanta ehållningen i kassan, depositionen i banken eh vissa serskildt uppräknade odisponerade till. ångar i guld, silfver och hypotbeker. Upplåing får ej ske till mer än grundfondens halfa belopp och utlåningar till enskilde ej st s på längre tid, än nio månader, Professor Wikströms Stockholms Flöra. I desså dagar. bar utkommit i bokhandeln rsta delen af detta, af behofvet länge påkalde och mycket efterlängtade arbete. StocksImstraktens vegetation var hittills ofullstängt känd, joch då den enda tryckta förteckng öfver hufvudstadens vilda vexter var förttad 1782, kan man lätt inse dess använd. arbet. — Men Professor Wikström har ej mnat. endast en förteckning öfver traktens xter, utan ett så sakrikt och intressant ars ste, att svårligen någon, som eger begär, att vå OA TTR ÄR av AA RN FA RR las 1