Aftonbladet – 11 maj 1840, sida 1

SNIA ÖVR SNGLR IV IVT ULD. OL då VÄL sant, att Carl XI:s stat var till numerären högre; men dels var landet då vida folkoch penningsrikare än nu, dels betraktade den enväldige konungen både statens inkomster sor sina och sina. som statens, så att de betydliga summor, han härsf besparrade, användes till rikets Inytta både afchonom :och efterträdarer; och det är bekant hurw tarfligt bida dessa konungar, Iserdeles Carl: XI, för sina personer lefde. Dt synes då billigt, att detta anslag minskas med aliraminst 100,000 Rdr, helist det är bevisadt, latt priserna på alla öiverflödsceh lyxartiklar, I I hvilka torde vara de, som isynnerhet betunga I hölvens utgiftsräkningar, nu äro en tredjedel och. hälften billigare än för 30 år sedan. Utigifterae för, det Kongl. stallet synas, med skäl kunna minskas raed 40,000 -Rdr, då det är utrönt, att den härtill snslagnY sufiman icke beI hölls, och att de på Koucgl. stallet underhålla hästarne till en stor del ej hafva snnat att göIra än motioneras krisg hufvudstadens.gaior. Underhållet för lustslötten, stigande till ej mibdre än 29440 Räår, bör kunna minskas tll hälften eller till en jemn summa 43 000Rår, emedan någre. ståthållare ,der.ej beböfvas, en inspektor. eller kamrer ganska. väl kan bestrida de ekonomiska göromålen och egentomarnetväl måste afkssta något. Der finnes för öfrigt ingen proportion emellan Koaungens och Thronlöjarens underhållssumma. Kin den sednare bestrida sin hofhållning med 490,000 Rår, så måste väl Konungens kunna bestridas med 891,810 Rdr, som den, efter den föråslagha inskränkninger skulle komma. alt utgöra, Iynnerhet om man härtill lägger dess sppanage från Norge 60,000 Rdr i sillver, 460 000 Rdr Svensk bko, då det hela blir 4,0354,840 Rår Hans Jansson från Elfsborgs lär (muntligen): Förlidne plenidag sökte jag framställa en allmän öfversigt af ställningar och förbållanden beträffanda våra statsutskylder. Dinaz öfversigt behandlade ej i detalj de serskilde punkterna, öfver hvilka det gu tillkommer oss att efgilva yttranden. Vid början af innevarande riksdag öfverraskades vi af det angenäma hopp att snart få se våra skatter nedsatte, men detta bopp har hittills blifvit bedröfligen gäckadt. Visserligen, då msn adderar tillhopå summan af samtlige hufvudtitlarne, sådana de af StiatsUtskottet nu blifvit föreslagna, och jemför denna summa med den vid:sistlidne Rikedag beslutsa; så uppkommer inalles den obetydliga minskningen af 44,5514 Riksdaler, Fördelad på de skattskyldige, skulle en slik minskning för hvarje serskild individ knappt vara märkbar, — nästan vara lika med intet. Den omtalta skattenaedsättningen blef i sådant fall blott en dröm. Derföra böra vi nu, då frågorna om våra statsutgifter äro under öfverläggning, taga 0ss noga i akt och tillse, det våra kommittenter, som med skällänge ropat på lindring af de tunga skattebördorna, icka måtte få skäl till missnöje. Vi hafva så mycket större anledning att hålla igen så vidt vi förmå och med billighet an vara öÖfverensstämmende, som vi hafva att befara, att när extra statsregleringen blir oss förelagd, en icke :obetydlig skatteförhöjning derutinnan vearder tillstyrkt... Af de. många riksgogneliga förslag, som blifvit. under Ständerneas .sammanvaro framställde till förbättring uti allmogens siällning, har kvappt någet enda vunnit bifallgsoch det är likväljordbruket, som drager den tyngsta bördan. Alven våra förhoppningar i detta foll hafva uppgått i rök. Visserligen bar frågan om passevolansafgiftens upphölrands blifvit af Utskowtet tillstyrkt, men naturligtvis anser men äfven denna afgift såsom en ordinarie statsinkomst, och fastän det måhända ej är lämpligt att på förband gissoingsvis yttra sig om Riksståndens blifvande beslut, kan man dock af reservationerna temligen säkert se, bvad framgång Ståndet har att vänta uti passevolansfrågan. Hvad nu serskildt StatsU:skottets förevarande betänkande angår, så yrkar jeg återremiss al 4, 5, 6 och-7 punkterna deruti och åberopar för ett sådant yrkande de af medbrodren Dakllöf anförda skäl. Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs läge åberopade sin uti Ståndet afgifna och till StatsUtskottet remitterade, motion innehållande ett nytt statsregleripgsförslag, derutinnar utgifterna under Riksitatens första hufvudtitel äro upptagne till 859,000 Riksdaler, och hvaruti han erinrat, att då år 1823, på Riksmarskalkens framställning, Rikets Ständer beviljat en tillökning å första Hufvudtiteln af 400,000 Rdr, skedde sådant utan någon föregången undersökning, och under hoppat på de bättre tider, men förespeglade sig. Rikets Siänder, yttråde Tz!., yrkede då en bättre husbållning med allmänna raedlen ändamålsenlige organisationer afstyrelseverken, näringsoch bandelsfrihet, skatteväsendets förenkleude, m. m., hvilket allt skulle hafva rikligen ersatt nationen denna uppoffring åt Konuvgen. Men sedan den tiden, har ingenting af slit detta blifvit till nationens tillfredss:ällelse utfördt; välmågan har aftagit, och inga andra allvarliga åtgärder lofya nationen någon snar förändring i dess betryckta ekonomiska ställning. Förhållandet med betydliga summor, som genom traktater med utländska makter blifvit riket tillerkände, men ej ef.er grundlagens föreskrift redovisade, har nu blifvit kändt, och det minsta nationen synes kunna på goda skäl begära är, att åtminstone dette, år 1823 gjorda ansleg, nu måtta upphöra. Jag yrkar återremiss, och begär, att Utskottet måtte anföra de skäl, som försnledt detsamma att icka fästa afseende vid mitt ifrågavarande förslag. å Johan Andersson från Upsala län tillkännsgaf, att han, jemte Bondeståndets öfriga ledamöter ef Statsutskottet, yrkat minskning af utgifterna utder förevarande hufvudtitel, men dervid stannat bland minoriteten, Han yrkade återremiss och åberopade Dahlöfs skriftliga anförande. Nils Persson från Örebro län vitsordade Jokanes Anderssons uppgift och förenade sig uti Dahl0 AT