Aftonbladet – 7 maj 1840, sida 2

ANGÅENDE TÄTARE SAMMANTRÄDEN AF RIKETS STÄNDER. KonstitutionsUtskottet lärer inom få dagar vara färdigt att inkomma till Stånden med sitt betänkande öfver denna fråga, i vår tanka för beståndet och utvecklingen af Sverges representativa statsskick kanske den vigtigaste, som ännu vid denna riksdag blifvit väckt, emedan den är helt och hållet praktisk, det vill säga kan afgöras med eller utan representationsförs ändring i öfrigt. Som bekant är, har öfverläggningen derom inora Utskottet uppstått i följd af en motion utaf Hr C. F. Waern, att riksdagarne måtte, för att blifva kortare, hållas årligen. I samma mån den politiska bildningen hinner utvecklas och den öfvertygelsen blifva mera allmän, att en styrelse i Sverige, för att kunna motsvara sitt höga uppdrag, måste stödja sig på folkets och dess ombuds egen medverkan och förtroende, och i samma mån styrelsen hinner blifva nog upplyst och fördomsfri för att finra, att det är för henne, som de största svårigheterna uppstå i följd af den långa mellantiden af fem eller sex år reellan representanternas sammanträden, i samma min skall man äfven sannolikt finna nödvändigt att närma sig till hvad Hr Weerns förslag innehål. ler. Imedlertid har Utskottet denna gången stadnat vid att föreslå riksdogsmännerna till hvart tredje år. Orsaken bärtill lärer, om vi äre riktigt underrättade, icke vara den att de fleste Utskottets ledamöter skulle bafva förbisett att äfven den mellantermin som härigenom uppstår är alltför lång, — de fleste skola i sjelfva verket varit böjde för hvartannat år — utan att de trott ett sådant förslag komma att möta en alltför stark opposition i Stånden, i anseende till den af erfarenbeten från fordna riksdasar föranledda benägenheten att betrakta dessa möten mindre som en fördel än som en plåga ör landet, hvilket af dem icke skulle hafva att vänta sig annat än ökade skatter. Vi tillstå likväl, att Utskottets skäl, bemtadt