Aftonbladet – 7 maj 1840, sida 2

Article Image
)Vvergang Ull det valsatt al en större och allman: -Inare omfattning, hvaråt samhällsutvecklingen nu sträfvar; dock synes det mig derföre icke vara full skäl, att härmed oskiljaktigt sammanbinda, hvad , det föreslagna tillägget till 47 2 mom. innehåller, att nämligen universitetsfullmäktigen skall unI derhållas af akedemifonden. Hemtar man anledningen dertill af personalens mindre antal och den större uppoffring, som den följaktligen skulle vidkännas för sin Riksdagsmans arfvode, så har de junder diskussionen blifvit upplyst, att för en ProLv fessor i Lund med fu!l lön afgifterna äfven för er lång Riksdag icke skulle öfverstiga BO Rdr Bko I då de för en pastor i ett mindre stft kunna uppgå t till 490 Rår Bko. Hemtar man skäl af den akaI demiska lärarekorpsens sysselsättning och löneförjmåner, synes mig ett dylikt förslag äfven bort göres för elementarskolornas lärare, hvilkas ädla mödor, eburu mindre lysarde, likväl torde vara a! samma vigt för bildningen, och ibland hvilka Lek; torer, Rektorer och Kolleger väl icke äre försedde Pi med större tillgångar, än akademiernas Professolrer, Adjunkter och Docenter. Hvad här föreslås, jär egentligen ingenting annat, än att staten skall J underhålla universiteternas Riksdagsmän; ty hvad som brister i akademifonden, måste fyllas genom I statsanslag. Principens riktighet bestrides icke, I men den blir först rättvis, när den utsträckes till hela representationen, hvarförinnan den, partielt tillämpad, synes vara en förmån för enskilda på det (allmännas bekostnad. : Professor Geijer ville, vid sednare delen häraf, eller, att prineipen om representationens umderhållande af staten, först blir rättvis, då den ej partielt tillämpas, utan utsträckes till hela representatlonen, snmärka, att det rätta, det rationella i detta hävseende, först nästan nödvändigt gör sig gällande såsom undantag, innan det kan såsom regel inträda. Ett sådant undantag fann Talarenr redan infördt för akademiernes representationsrätt, i det att valrättigheten är utsträckt vida öfver valbarhetep. Deruti instimde en stor del af Ståndet. Professor Moren afstod slutligen från sitt yrkande om föredragning af de båda SS serskildt, och propositionen på bifall till de båda 8 gemensamt besvarades med ett allmänt Ja! 47:18 punkten af betänkandet afslogs, men 48 och 49 puakterne biföllos utan diskussion. 20:e punkten: Förslag till grundlagsändringar, jåsyfcande riksdagsförbandlingarnes ordentligare och skyndsammare gång. 4, B, C och D biföllos utan diskussion. E, . 49 riksdagsordningen 4 mom. 41:e perioiden föranledde en kort diskussion, hvarunder Dokior Agrell, Professor Moren och Biskop Hedren yttrade sig mot förslaget, såsom innefattande ett onödigt tvång, eller, som Prosten Morten uttryckte det, en atvångströjo, hvaremot Prosten Hallström, (och med hozom Prostarne Lundblad, Öhrnberg joch Ödman samt slutligen Biskop Heurlin talade för förslaget, som äfven bifölls. F; G, H, I, K biföllos utan diskussion. 21:e punkten. Föreslaget tillägg, rörande minimiantalet af närvarande ledamöter i Konstitutionsutskottet, när det med Rikets Ständers rätt beslutar. 38, riksdagsordningen, sista perioden. Prosten Ödman ansåg förslaget högst betänkligt. aDet hände t. ex., anförde Talaren, aunder förra Riksdagen i Bankoutskottet, att endast 2 å 3 ledamöter af Ridderskapet och Adeln tillstädes kommo, af hvilken anledning Uiskottet flere gånger! måste uppskjuta frågor, som skulle afgöras med Rikets Stiänders rätt. Nu kunde hända, att ett Stånds ledamöter sammansatte sig, att några hvarje gång uteblifva, hvarigenom Utskottet gjordes helt och hållet, åtminstone till en tid, i sådana frågor, insktift. Af ännu större betänklighet kan detta förhållande blifva, i afseende på Konstitutionsutskottet, som har en mindre personal af hvarje Stånd, än Bankoutskottet. Hade förslaget, i stället för orden: minst ?;:delar af hvarje Stånds ledamöter innehållit: ,:delar af Utskottets personal, så hade jag genast biträdt detsamma, men kan nu icke ennat än alldeles förkasta dets. Deruti instämde Komminister Dahlgren. Denna pusakt afslogs. 22 till och med 25 samt 27 till och med 32 punkterna biföllos utan diskussion. Likaledes biföllos 26 punkten, mot hvars redaktion likväl Prosten Ödman yttrade, att den förekom bonom något besynnerlig. aDet kunde nämligen hända, sade Talaren, aenligt ordalydelsen af försleget, att jag måste plikta, för det jag säljer en bok, på hvilken titelbladet är bortryckt eller eljest förkommit, om ock denna bok i öfrigt icke i något afseende kan bli föremål för åtal. För 33:e punkten, medgifveande enskild persona rätt, att erhålla qvarstad å skrift, som åtalas skall, mot aantaglig, borgen, talada Biskop Hedren och Lektor Kellgren; Prostarne Ödman och Hallström, : med hvilka Doktor Björkman förenade sig, yttrade sig mot densamma, och den blef utan vidare dis-, kussion afslagen. I På eftermiddagen, samma dag, föredrogs Lsgutf skottets utlåtande J4 2, i anledning af verkställd f granskning af Justitieombudsmannens embetsberättelser, och allmänna redogörelse, äfvensom af svans embetsdiarier och registratur, för den tid, ; . S som sedan sista Riksdags början förflutit. 1 Uclåtandet i den del, som rörde fullgörandet af len Lagutskottet, enligt riksdagsordningen ålagda granskning, samt Utskottets yttrande af bifall till Justitieombudsmannens embetsförvaltning i allmän: I I t f I c het, lades till bandlingarne; men Utskottets, i detta blad omförmälda tillägg till betänkandet, att Justitieombudsmannen, i afseende på den honom i 100 Regeringsformen lemnade föreskrift, skulle hafva kommit ändamålet närmare, om ban, ehuru lådant förut icke varit öfligt, upptagit en kort relovisning för sådane i Högsta Domstolen afgjorda ut nål, der olika begrepp om lagens mening bland Högsta Demstolens ledamöter yppats, samt sngifvit je skiljaktiga åsigterne och tillika meddelat ytrande, huruvida han ansett desamma påkalla än5 ring af gällande lagar, föranledde en ganska lång il iskussiop. En del ledamöter fäste sig vid det!B formliga i berörde tillägg, det de ansågo böra p örklaras antingen såsom ett återtagande af Lagsatanttatae AMdäma OM Inetitblanrmhadeaa asnnanda för r

7 maj 1840, sida 2

Thumbnail