att de voro Rikets Ständers utskott, och således egde fri rätt för sin öfvertygelse. Hr L. Hjerta trodde, att om betänkandet nu bifölls, så vore väl ej tvifvel, att ju regeringen skulle, sedan de ifrågavarande ledamöternes behof blifvit upplyst (Hr Gyllenhaal hade jemfört den med en tjenstepigas), lemna dem en nödåtorftig ersättning af förut tillgängliga besparingar, och att vänta så länge, kunde motionären väl anse såsom ett billigt straff för felet att hafva glömt begära ersättningen hos Kongl. Maj:t. Erinrade huru det hände vid en föregående riksdag, då ständerna utan Konungens begäran anslogo löner åt två Protokollssekreterare i Konungens kansli: Konungen sade då, att han ej begärt dem, och så blef heller intet deraf m. m. Slutligen blef votering mellan bifall och återremiss, hvarvid den sednaste segrade med 442 röster mot 46. Således får Stlåndet samma nöje om iger ännu en gång. —— —— — I afton kl. 8 sker val till Rikets Ständers Justitie Ombudsman. Efter hvad det förnimmes skall i alla Ständer enigheten vara temligen allmän om återväljande af embetets nuvarande innehafvare, och äfven på Riddarhuset skola de olika listorna endast utgå ifrån en olika åsigt i afseende på suppleanten, hvartill hofvet vill bibehålla Hr Häradshöfdingen Bergström, men oppositionen önskar Hr Lagmannen Rodir, som på de sednare åren utmärkt sig lika mycket genom sjelfständighet, arbetsförmåga och skarpsinnighet i utförda embetsåtal. Andamålsenligheten af Just. Omabudsmannaembetet har ofta blifvit ifrågasatt, och sjelfva konstitutionens vänner hafva tid efter annan risströstat om möjligheten att med besagde inrstitution uträtta det goda, som dermed åsyftas. Huru man än betraktar denna sak, nödgas man likväl medgifva, att denna möjlighet beror af dugligheten hos den person, som erhåller förtroendet. Skälet igenfinnes i sjelfva embetets beskaffenhet, och just uti det lyte man allmännast hos detsamma anmärkt. Detta lyte består deri, att den, som bekläder embetet, ingenting äfventyrar, om han helt beskedligt låter det ligga neder och blundar för de fel, till hvilkas beifrande embetet blifvit inrättadt. En sådan efterlåtenhet verkar likväl ganska menligt för det allmänna. Om Justitisombudsmannen blundar, kunna vissa andra vederbörande med temlig trygghet äfven blunda; efterlåtenheten hos Rikets Ständers åklagaremakt skall alltid begagnas till förkläde för efterlåtenheten hos regeringens. Dessutom är Justitie-ombudsmannen icke blott en granskare öfver dem, som verkställa lagarne; hans granskningsrätt sträcker sig äfven till sjelfva legarne, ech ingen är bättre i tillfälle att med hopp om framgång utöfva denna, än just han. Ingena annan har sig denna granskning och rättelsen af anmärkta felaktigheter i lagarne så uttryckligen ålagda som han. Man kan ieke neka att i båda nu påpakade hänseenden åtskilliga goda frukter visat sig under nuvarande innebafvarens förvaltning. De anmärkningar, man skulle kunna göra, förlora betydligt i vigt, när man betänker huru litet han! mottagit af sina företrädare, hvilka nya och oförtänkta problemer tiden hopat på bonom och huru ringa stöd embetets anseende hittills lemnat mot den makt, som, besynnerligt nog, alltjemt framstått såsom missbrukens allierade. Det som blifvit uträttadt har imedlertid vunnit Ständernas allmänna bifall, och om valet i afton utfaller i konseqvers härmed, skola derigenom både embetet och personen vinna ett stöd och ett anseende, som berättigar till stegrade anspråk och större förhoppningar. — —XX—— — Utgången af de sednaste voteringarne i Borgareståndet hafva, för dem som aktat på ti AA smala aha monnt tarm cn hatwudalan Bf...