der talangen betalar sig vida bättre, skulle bl med öppna armar emottagen hvart han komme — Hr Way har några ganska vackra miniaty rer, hvaribland ett väl träffadt porträtt af H Julin. — Hr Wetterberghs cgummap är ick alldeles utan förtjenst. Tycker ni icke hol ser ut som en torr och hopsnörpt jordgubbe: Lika godt! det finnes verkligen gamla fattig stugu-hjon med denna fysionomi. — Hr Wet terlings aquarelle bataljen vid Siegenhofen, ä ett godt stycke; det är raskhet, rörelse, energi Aterstår oss tredje och sitta rummet. Er pompös anblick möter oss vid inträdet deri Det är DD. MM. Konungens och Drottningen: porträtter i hel figur, af Westin, denne artist som nästan synes: hafva gjort till sin uteslu tande genre att måla den kungliga familjen och först och främst landets frejdade fade och hulda moder. Jag vet icke precist hvil. ken nummer i ordningen de för handen varande porträtterne ega bland alla dylika han målat men jag skulle tro, att det går öfver femtiotalet. För öfrigt känner ni Hr W., som porträttmålare; det är en artist, hvars pensel aldrig tillåtit sig ett hårdt ord, aldraminst mot det täcka könet och förnämt folk, och i hvars färgkopp alltid ingredierar några droppar ai skönhetsoch ungdemskällan. Dessutom målar han siden förträffigt, — hennes majestäts robe är verkligen magnifik, — likaledes sammet, guldbroderier, diamanter o. d. Också hoppas jag, ni som andra icke underlåter att falla öfver denna herrlighet i verklig förundran och admiration. Hr Lunds historietaflor synas mig tillhöra kathegorien af klena. Så framt annars en tafla verkligen icke är något mästerstycke, med täta fel i teckningen, tillgjorda och maniererade figurer, ett spenderande utan urskilning och smak af palettens alla färger, slutligen endast till åstadkommande af ett meningslöst jag vet icke hvad! Hr Plagemanns Judas återställande de tretio silfverpenningarne synes mig vera en tafla, värd att närmare beskådas. Judas ställning är väl tänkt, gubbansigtena äro karakteristiska och samvetsgrannt studerade. Olyckligtvis sitter, som ni sjelf ser, taflan i en så ofördelaktig dager, att det är omöjligt få riktig syn på dess alla partier. Något som jag haft mycken möda att komma rätt under fund med, är figuren till höger på första planen; är den ideen riktig, att kasta på den ett ljust draperi? Det synes mig ovilkorligen böra verka störande på effekten af det hela, när man ser taflan i sin sannskyldiga dagar. Jag har gömt det bästa till sist. Det är fyra porträtter af Hr Södermark. Detta är dock en karl, som förstår mila ett porträtt! Hr St Georgesp är i mitt oförgripliga tycke den bästa af de fyra. För denna tafla skulle någon af de gamla Holländska mästarne på intet vis behöfva blygas, och för min del har jag åtminstone aldrig sett någonting dylikt af våra moderna Svenska. Hans afruntimmer, målad i Rom, är kanske egnadt att slå mera an i första ögonblicket, men det ligger dock icke så mycket geni på djupet i den taflan. Expositionen är lycklig att ega dessa porträtter; man ser dem och man återkommer för deras skull. 0. OQO. assessnnm—— tt Itnaände XY