Aftonbladet – 2 maj 1840, sida 4

I OSTERGRENSKA Musikaanrdeln sa:jes, i 4 Rdr 32 sk. banko: SÅNGER, med Piano-Forte-ackompagnaement, tillegnade Professorena och Riddaren Herr L. G. GEIJER, högaktningefulli af Ja, Es NORDBLOM,; ianebållande: Tårarne, Romans, Vårsuck, Minna, Ilarpan, Var. ningarne, Gökvisa, Hemmet och Zulcimas Sång. En KEonstdomare säger bland annat om dessas Her: Norib!oms Nya Sånger (se Dagligt Allehanda för den 6 April): . BDen första sången, en Daett: TARARNE, är alltigenom förträffligt hållen. Motiverna äro originella och cantabla. stämmornas gång enkel och naturlig, ackompagnemente jemnt hvad bör vara; ej för fattigt, ei eller öfverlastadt Derefter hommer en melodi till ena ROMANS ur ska!destycket Tirfiog, af Ling. Vi erkänna upprikiigt, att v hört få melodier så förträfligt lämpade ull orden, som denna. Den är såsom poesien gaf vid banden, sträng hållen i folkvisans ton; men än dock utan att i ringaste mån vara plagiat Genom nya, öfrerraskande modulationer uttrycker den förträffligt det Svenska, dubbla, men ändock underbart ljufva i sjelfva orden. MINNA, är originelt, Jätt, ljaft och smekande; derföre ock rätt väl passande till de visserligen vackra, men temligen koketta orden af Nybom. HARPAN, med de rörande orden afiGrafström. är en äkta. kraftfoll och ny melodi, som, åtminstone i vår tycke, fallkomligt utbärdar jemförelse med Crusells til samma stycke satta likaledes förtjenstfalla musik. GÖK:VISAN — orden af Dahlgren — är en i alla afseenden för. träflg melodi. Der fianes en friskhet, raturlighet och outsökt nyhet, som man förgäfves letar hos mängden af våra nysre kompositörer och — em ej ordet råkar i vanrykte — skulle vi vilja förklara densa melodi för klassisk. De sista stycket ZULEIMAS SÅNG med sydländskt varma harmoriska ord af Nybom är ganska lyckad och originell