Aftonbladet – 2 maj 1840, sida 3

den, och då dessutom samma handling varit fullkomligen frivillig, af ordningsälskande medborgare, utan någons förnärmande, vidtagen och utförd, samt af Konungen 1 laglig väg sanktionerad, förefaller det fast obegripligt, huru den kunnat bli föremål för ett ensidigt, osmakligt, otidigt och sanvingslöst tidningskäbbel. Stadsmajorstjensten i Stockholm blef för 20 år sedan ledig och har sedermera icke blifvit återbesatt, hvarigenom Stockholms Borgerskaps Militärkorps, hvars underbefälhafvare han var, visst icke vunnit i tjenstbarhet. Också väcktes under den sednast afgångne Öfverståthållarens embetstid flera gånger och på fullt allvar frågan om den allt för längvariga vakansens återbesättande, Emot detta förslag afhördes då icke något kuot eller missnöje ixom Borgerskapet, icke heller emot samma Öfverståthållares bestämdt yttrade önskan, att Borgerskapets Militärkorps måtte blifva kompletterad och i vapen öfvad: något, som äfv nväl at bebofvet högt påkallades, så vida samma korps ytterligare skulle anses förtjena denna benämning, och den serskilda bedern, att stå under Kovungens och Kronp:insens eget höga öfverbefäl. Hvad sålunda länge påtänkt och behölligt varit, är nu biagt till verkställighet på så sätt, att sedan i enlighet med Kongl. Brefvet af den 19 Oktober 18520, som behandlar frågan om Stadsmajors-vakansen, en betydlig majoritet inom Forgerskapets Officerskorps hos Kongl. Maj:t anhällit om tillförordnandet af en Militärbefälhafvare, som skulle Stadsmajors-göromälen bestrida, Kongl. Maj:t dertill i nåder förordnat den af officerskorpsen i underdänighet föreslagne: en skicklig ooh allmänt värderad militär af Majorsgrad (den för 20 år sedan aflidne Stadsmajoren dog väl som Öfverste-Löjtnant, men innebade i manga år icke högre än Majorsfullmakt). Af denna i allt afseende lämpa liga åtvärd har man nu gjort ett allarm, ett väsende, som hotade Stockholms Borgerskap med icke mindre än total upplösning, och ehuru hela anstalten blott åsyftar att få Befälet vid Borgerskapets korpser excerseradt och vandt vid tjenstgöringen, så att detsamma i nödens stund skulle kunna sammandraga truppen och sjelf excersera den, samt ehuru det till frivilligt antagande af befälhafvaren framlagde tiegemeutsprojekt är det mest liberala och lindriga, söm i nultitarväs kan tänkas, har man öfverijudt skrikit öfver intriger, olagliga sammankomster, valdförande af Borgerskapets rättigheter, obehöriga öfvertalningsbevis etc etc — allt saker, som sakna grund och som aldrig kommit i fråga. I förening med det ovödiga skriket emot den vidtag..a åtgärden, har man också i offentligt tryck emot den utvämude Befalhafvaren tillåtit sig lika sårande och smädliga, som fullkomligen oförtjenta tillvitelser. Nekas kan det icke belter, att den periodiska pressen, utan att göra sig underrättad om Fferkliga förhåilandet, med allt för mycken beredvillighet upptagit dessa utgjutelser, hvilka, till deras rätta bait kauda och bestämda, kasta en så stark skugga på Borgerskapet, alt den framkallat en, helt och haltet obehöflig skandal. Då alla dessa oskickhegheter likasom koncentrera i den insända Aftoubladsartikeln för den 23 April, vill man litet närmare belysa åtskilliga deruti förekommavde uppgifter och tramstätllvingar Författaren till berörde artike:, som undertecknat sig (Boryareon, har, hka med sma föregangare, tagit sig tfrileten alt tala 1 Boryerskapeas namn. Dertill är ban likväl i allt alseende oberättigad, och en fraktion af nagra uu mers kände orolige och missnöjde individer borde noga afballa sig ifran att vilja uppträda såsom representanter för eu så aktningsbjudande Korps. Den stora majoritet ivom oflicerskorpsen, sour önskat och öfverenskommit att begära en befälhatvare, skulle med mera skäl kuana tala och dedicera i hela korpsens vamn; men Jångt ifrån att vilja imponera på någon annans Öfvertygelse, begär man blott rättelse åt sin egen, lemvande i öfrigt fritt val alt taga sitt partis al den, som hetdre vill lemna en korps, än der qvarstadna, som beldre wil se oordning och uppsösning fortgå, än ordming införas, der den bör äga rum. lugen Borgare kan tvingas att göra tjenst vid Borgerskapets mitstår-korps, och det minskar visst icke någous värde, att han ej vill pådraga uniformen. Men också bör icke heller någon Borgare förtänkas, om ban övskar, att Stockholms Borgerskaps militär-korps icke alleuast kallas, utan verkligen är en sådan korps. logående i åtskillga specialiteter, som på hufvudsaken icke i något fall iuverka, och som icke synas bordt blifva föremål för pubheiteten, har Borgaren ibland annat kiandrat, ait befälet vid Etf kompagni blifvit sammavka ladt hos löjtnanten (som skall vara befälbafvarens intime väm), och icke hos kaptea: att tvenne sådava möten ägt rum på Barnhuskällaren: att bef let vid ett annat kompagni alldetes icke kunnat fas tillsammans o. s. v. Härmed bänger likväl så ihop (hvuket Borgaren också utan tvifvel känner), att kaptenen vid det förstnämnda kompagnmiet, i anseende till sjukdoms-fall inom sitt bus, var förhindrad att se sina kamrater hemma hos sig, men det oaktadt. vid tillfället infann sig hos löjtnanten: att för personer som vistas på spridda ställen barubus-hällasen alldeles icke anses för något olämpligt samlingsställe då man till öfverläggning vill sammauträlffa, allraminst nu, då den ene kompagui-chefen bodde utom en af stadens tullar, och dei. andre ej langt ifrån en af tullarne inom staden, samt att orsaken, hvarföre Ett kompaguies betäl icke sammankallades, var den, att inom detsamma någon komplettering af befälet icke ännu skedt Detta allt är dock småsater, lika HH: tet värda uppmärksamhet som vederläggning, men då Borgaren vidare pastalt, att befälhafvaren ej kunde förmå flera än Ellva personer att inga på hans proponerade nya förbiudelser, nödgas man allvarligen förehalla honom denna grofva osanning, i fall det är bonom okäudt, hvarpå undertecknad dock tviflar, att de, som till protokollen frivilligt antecknat sig till ärliga vapenöfningar, vid de sqvadroner och kompagnier, der sammanträden hitvlls ägt rum, utvöra ett antal af emellan 60 och 70 individer; hade han lätt kunnat få veta detta, om han sökt upplysuing om saken, der han var säker att finna den, ionan han gick att i Aftonbladet frambära sin osanfärdiga uppgut. Lika sanningslöst bar Borgaren påstått, att den nyc befälhafvaren velat beröfva borgerskapet rättigheten att sjelfve välja sitt befäl, derigenom att han i silt första projekt till Reglement-förslag, att vid slika val, likasom vid alla andra inom borgerskapet förekommande, trenne personer borde af I naniet väljas och på oflicers-förslas unppförass