Aftonbladet – 2 maj 1840, sida 1

RIKSDAGEN. BONDESTÅNDET. Plenum den 22 April. (Forts. fr. gårdagsbl.) Hans Jansson från Elfsborgs län (munteligen): cOm samhällsinrättniogens ändamål endast borde betraktas fråa en materiel, en ekonomisk synpunkt, så vore visserligen de anförde skälem tillräckliga för Nummerlotteriets bibehållande. Men annat blir förhållandet, om vi lyfta oss till den bözre, den moraliska synpunkten. Månne det är samhällets ändamål, att på hvad sätt som helst, rikta sig, att sålunda skaffa sig allt högre och högre inkomster? Nej, samhället har ett mera upphöjdt mål: att föra sina medlemmar allt jemt framåt ui en sann bildniog, uti kristliga och medborgerliga dygder. Men ett sådant mål har staten, efter min tanka lemnat ur sigte, då den lockar penningar till sig af dårar, — då staten sjelf förbehåller sig monopolium på hasardspel, under det att den vid straff förbjuder alla sådana för den enskilde. Man beprisar dat öppna sätt, hvarpå staten idkar sitt lotterispel, men mäånne detta är lika ärli,t? Det händer ej sällan, att då många spela på ett och samma nummer, blir detta nummer förbudet, och endast den rättighet Jemnad åt den spelande att återtaga sin insats. Detta kan man ej kalla ärligt spel. Jag vidblifver min vid sista riksdag yttrade tanke, att den vinst, som staten bereder sig genom detta spel, ingalurda är staten värdig. Såge man endast på inkomsten, då borde lotterier inrättas i hvarenda by; men hvad månne nationen dermed skulla vinna. Detta angåerde Nummerlotteriets föreslagna indragning, hvilken jag på det högs:a tillstyrker. I afeeende på sället för denna indragning, bar, uti en af de vid beiänkaodet fogade reservationer, blifvit vidrörd en principfråga, hvilken torde särskildt böra behandlas, nemligeo den, buruvida Kongl. Msj:ts sanktion är nödig för Ständernas möjliga besiut om Nummerlotieriets indragning, samt i allmänhet om mircskning eller upphörande af de ordinarie statsinkomsterna. Denua fråga är vigtig och måste behandlas med yttersta noggrannhet, ehuru, hvad lotterimedlen särskildt vidzommer, dessa icke äro i någon enda paragral af grundlsgen omnämnda säsom en ordinarie statsinkomst. Vi hafva mera än en gång sett, huruledes sliko statsinkomster tillskepes. Msn begär nemligen och erhåller vid en riksjag ett tillfälligt ststsansteg, (t. ex. några och 70,000 Rdr för försvarsverket) och nästa riksdag låter man ständerna förvalta detta anslag till ett ständigt. Straxt bar man en ordinsrie statsinkomst. Antogs man nu den grundsets, att Konungens sanktion oundgängeligen fordrades för att minska hvarje inkomst, hvilken man behagar kalla ordinarie, så skulle snatt sogdtaldrig en sådan minskping kunna tillvägabringas; ty med Konungens sanktion i slike mål hafver det sig icke så lätt. Hylla denna grundsats, och Svenska folkets urgamla sjelfbeskattningsrä!t är upphäfven, Jeg yrkar proposition på bifall till förevarande betänkande.n Johan Fredrik DahUöf från Eifsborgs län (muntligen): aJag instämmer med Hans Jansson och dem, som talat för bifall till betänkandet, och jeg håller StatsUtskottet räkning för de principer, som förmått detsamma att tillstyrka afskaffonde af ifrågavarande för staten ovärdiga spel, ehuru, genom detta afskaffande, en inskränkning sker iresurserna för bildarde af kolossala inkomster. Hvad är väl inkomsten af Nummerlotteriet annat, än en indisekt skatt, lagd på den passionerade obetänksamheten. 1 Frankrikes hufvudsted funnos för icke länge sedan en mängd offentliga spelhus, som inbregte staten millioner. Men den allmänna rösten var der kraftig nog att med ens göra slut på denna sedeförderfvande hydra. Min innerliga önskan är, att det Kongl. Svenska Nummerlotteriet måtte resa samma Väg som de Parisiska spolbusen. Peter Claösson från Eifsborgs län (muntligen) var äfven förekommen af Hans Jansson, och ansåg det vara staten evärdigt att hemta sina inkomster från så orena källor som ett hasardspel. Anders Andersson från Skaraborgs län (muntligen) hade vid denna liksom vid sista riksdag, tillhört StsteUtskottets majoritet i förevarande fråga.