Aftonbladet – 29 april 1840, sida 1

re befälsgraderna); och då de högre befordringarne började att mera bero af ackordstillgång än tjensteår och tjenstenit, då rekommendationer alltmer började ingå såsom vilkor för fortkomsten, kanske stundom framför förtjensten, så måste snart följderna af sådana misstag visa sig. — Det skedde äfven i ett, icke blott hos de skattdragande, utan äfven hos de löntagande, märkligt behof af förändring, men som först år 1823 mognade till någon frukt. Samma tid, (1816) då Regeringen gillade den så kallade anya organisationen, vid indelta armåen, hvilken redan år 1832 måste återgå, utvisar äfven några andra åtgärder, som varit föremål för billigt klander. Artilleriets organisation nämnde år grundades på en reduktion af detta vapen, hvilken likval några år derefter måste öfvergifvas. Lifmunderingen för indelta armeen, som det var kronans skyldighet enligt knektekontrakten att anskaffa, kastades på rotehållarne allena: således ett olagligt beslut, med hvilket likväl de skattdragande nöjde sig, då, på 1818 års Ständers bemedling, bälften af kostnaden för framtiden skulle bestridas af statsmedel, och endast den andra hälften fortfor att åligga rotarne, på sätt, att beklädnadsdirektio-. nerna skulle för ändamålet förvalta medlen. En detta året faststäld organisation för den militära läkarevården var ändamålsenlig och nyttig, äfven för landsorterna, der mera tillgång tilll läkarebiträde i allmänhet ännu är högst behöflig. Året 1820 utmärktes genom indragningen af nedsatta styrkan af artilleriet blef härigenom återställd; men en brist på bevakningsmanskap uppstod för de fästningar der fångar förvaras. Detta har sedan vållat kommenderingar till garnisonstjenst af indelta armceen, hvilka skett utan de vilkor som blifvit lagde till grund för indelningsverket. Ar 1821 uppsattes Lifbeväringsregementet, : genom lifdrabantcorpsens förvandling till befäl för Stockholms stads och läns bevärinogsmanskap. Denna åtgärd hade måhända varit ändamålsenlig om utgifterna dertill förblifvit inskränkta inom det gamla anslaget för nyssnämnde corps och om den blifvit utförd isamma anda, hvad befälets tjenstgöring angick, som det skedde med den i lika afsigt bildade Hallands bataljon eller med Wermlands fältjägareregemente; i synnerhet om en liten stam dertill blifvit anslagen af Boslagens och Södertörns båtsmansindelning. Men nu skall befälet fortfara att tjenstgöra på kongl. slottet. Detta ökade behofvet af löneförhöjning, och härigenom i förening med flere andra omständigheter, blef inrättningen alldeles förfelad. En mängd andra arrangemanger, som sedan hängt tungt efter, härleda sig ifrån samma epok. Hvar och en känner hvilka dryga summor åtgått till kasernbyggnader inom hufvudstaden, hvars invånare dessutom betala 80,000 R:dr Banko i inqvarteringsafgift. An Garnisonssjukhuset , som så skarpsinnigt anlades på kungsholmen, långt från kasernerna för att vara nära till garnisonens begrafningsplats, hvilket haft till påföljd, att hvarje sjuk nu måste bäras en half fjerdingsväg ifrån kasernen? Detta Eskulapiepalats kostar öfver en half million banko, hvilket, med beräkning i medeltal af 200 sjuka eller hvar tionde man, kostar ett hundrafemtio R:dr Banko årligen endast i hyra för hvarje sängplats, eller flere tusen Riksdaler för hvardera af de större salarna, utan att räkna husets ärliga underhållskostnad. Ifrån denna tid kan man ock räkna beslutet om en centralfästnings uppförande vid Vanäset på Wetterns vestra strand. Likaså invalidinrättningen på Ulriksdal, hvilIken kostar dubbelt, emot hvad som erfordrades latt underhålla samma antal personer om deinlackorderades på landet. I öfrigt lemna dessa tider föga att omorda, hvarken för eller emot krigsförvaltningens gång. Stora läger i Stockholm år 1818, i Skåne 1819; i Norge och i Östergötland 1821, på Dahlsland -11822 och der samt i Skåne 1824 voro de väsendtligaste föremålen för öfverflödsutgifter. E-I medlertid, då grefve Ankarsvärd vid 1818 års -l riksdag gjorde en framställning , om indelta -larmcens reducerande med 10,000 man, lemnades intet synnerligt stöd derför af allmänna 0pinionen, och ingenting åtgjordes af Rikets Ständer, hvarken i underställningseller föreställningsväg, hvad försvarsverkets kostnader angin.189, förrän vid riksdagen 1823. Det är således först derifrån vi börja den egentliga räfsten med landtförsvarets förvaltning. Vi böra här först fästa uppmärksamhet ) Såsom exempel och för att visa, huru långt den oförnuftiga flärden gick i detta afseende, må nämnas, att blott tschakoen med tillhörigheter gick öfver 100 R:dr R:gs, äfven för suhalternofhicerare, hvilkas hela hehållna län ei Konungens eget värfvade regemente. Den nyss ersättning till rustoch rothållarne för deras ökade utgifter i och för torpen, beklädnad, m. m,. Sådant synes vara aldeles stridande emotl