Aftonbladet – 27 april 1840, sida 2

at UCSO argaluctt UDUCt Jag peEeellag If0: fauoTUueslandet, och den sednaro minst för Bondeståndet. Att sluta riksdsgen efier en eller annan måsad, utan att de dertill börande ärenden hafva blifvit behörigen handlagde, måste vara destornera olämpligt och ofördelaktigt, som ganska många förå!drade författningar och lagstadgarden, hvilke hindra näringsfribeten och medföra onödig vidlyfiighet i rättegångsformerne, böra af Ständerne gemensamt med Kongl. Mej:t undanrödjas, så vida fusterlandets sanna vä! skulle kunna beredas. Hvad åter reformerne i våra grundlagar och vårt representationssätt beträffer, så eynes mig de förslag dertill, jag hittills haft tillfälle taga kännedom af, icke så särdeles fördelaktige för Bindesiåndst, hvars intresse jag icke anser vara deruti med noggreopnhet iakttaget och bevskadt. Dot är icko min sed att rosa hvad jag icke försökt; och ovisst torde det vara, huvufida några fördelar af en dylik reform äro att förvänta. Hemmavarande kommittenterne torde icke heller komma att synnerligen prisa de represortanter, som befordsat en såden förändring, då derigenom möjligen komme satt minskas det inflytande Stwåndet hitintills ägt, och hvilket höjt det till ett större anseende än pårot annet lands allmoge. Af dessa skäl tror jsg det varit bäst, att Hans Jznssons motion, såsom icke väl grundad eller ledande till Bondeståndets sannskyldiga nytta, aldrig blifvit väckt. G. B. Appelqvist från Blekinge län: cJag instämmet i alla delar med dem, som ogillat Peter Putterssons ifrågavarande anförande, och vill blott tillägga den önskan, att det kunde få ytterligare hvila på bordet intilldess han sjelf kommer tillstädes, emedan jag hoppas han då skall med tacksamhet se, att honom tillåtes återtaga detsamsrsa.n Peter Claösson från Elfsborgs lån: aJag förenar mig med Appelqvist ech öfrige, som här talat emot Peter Petterssons anförande. Hvad beträffar Peter Petterssons yttrande, får jeg förklara, det jeg icke kan inse någon anledning till den af honom på förhand tillkännagifoa farbåga för en representatieng: förändring. Då förslaget dertill blilver framlogdt, är rätta tiden inne att dervid göra enmärkningar, men dessförinnan och förr än grurderne för ett sådent förslag blifvit kända, äro fruktan och vedervilja för detsamma både öfverflödige och obehörige. Sone Persson från Malmökus län:aDet är ledsamt ett böra en gammal representant så illa som Peter Pettersson motsvara samhällets önskningar, Väl vore derföre, om han funnse sig befogad ati återtaga sitt anförande, som med skäl väckt ovilja så väl utom som inom Bordeståndet. Men skuils han dock härtill ej låta förmå sig, gör jeg mig förvissad, att det Utskott, till hvilket anförandet kan blifva remitteradt, skall lemna detsamma utan allt af. seende. Lars Larsson från Örebro län förenade sig med dem, som talat emot ifrågavarande enförande, Johan Jakob Rulberg från Norrbottens lär: eDå Hans Javssons motion, som försnledi Petar Peterssons if-ågavsrende arförande, redan blifvit till vederbörligt Utskott remittered, hemställer jsg stt enförande! må läggas till Ståndete handlingar cch diskussionen om detsamma nu slutes. Anders Andersson från Skareborgs län: cEnär Peter Petterssons ifrågavarande anförande, förenJledt af en motion som förut blifvit väckt och till Utskott remitterad, icke erfordrar något särskildt utlåtande, må semma anförande allt för gerna öfvarsendas till det U:skott, som emottagit motionen, ty jeg är öfvertygad, att anförandet på Utskottet skall komma att utöfva ett ganska rings inflytande. Lars Larsson från Elfsborgs län: Jag var ej närvarande den deg Peter Petterssons ifrågavarande anförande upplästes och fick således icke då erfara dess innehåll, och bar sedermera ej ägt tillfälle inhemta detsamma. Jeg äger derföre ingen envan kännedom härom, än den jag under föreverande diskussion erhållit, och att sluta deraf, lärer anrförandet vara af ett båda besynnerligt och betänkligt ipnehåll. Den representant från landet, som besöker detta riksmöte, hon må tillhöra hvilket Stånd som helst, måste, om hen vill följa sanningen, medge, att lindring i skattebördorne är af nödep, och att desamme allt för långt blifvit stegrade. Väl hafva skatterne jemväl fordom varit öfverdrifne, men folket her då hållits i sådan okunnighet, att det saknat förmåga att klage öfver sitt öde. Upplysningen her nu framgått och gjort det möjligt för folket, stt lära känna så väl sina rättigheter, som sina skyldigheter, att fordra mensklighet, en rättvis fördelning af de för samhällets bestånd erforderlige skattebidrag, samt noggrsn husbållning. med desamme. Beträffande de i Hans Janssons motion, af hvilken Peter Petterssons anförande är föranledt, gjorde fremställningear om grundlsgsoch representationsförändringar, äro anmärkningar deremot desto öfver flödigare, som något förslag till dyika förändringar med motionen icke kunnat åsyfjar. Då ett sådent förslag framlägges, är rätta tiden inne att dervid göra erinringar, och om BonJestårdet då finner dess representationsrätt vera örnärmead eller inskränkt, saknar det icke tillfälle utt bevaka sitt intresse.n Hans Jansson från Elfsborgs län: cJeg hade ej iImnat deltaga i förevarande diskussion, men då jeg f här fällde yitranden finner, att den afmig väcke motion blifvit missförstådd, kan jag icke underåta att fästa Ståndets närmare uppmärksamhet på legs innehåll Deruti är ingalunda af mig yrkadt, tt alla riksdagsärender skulle läggas ä sido, och epresentationsförändringen ensamt göras till förenål för Rikets Ständers handläggning, eller att iksdegen skulle slutas, uten ärendernss behöriga ;ehandling; jag hear endast hemställt, att med minre vigtiga ärender icke skulle så roga nagelfsras, tt en tillräcklig tid för de stora nationella frågor28 beredande blefve öfrig, och jag bar ibland desse ndest exempeloch företrädesvis nämnt representatonsförändringen, emedan jog bar mig bekant, at lå äro öfvertygade, det en sådan är af nöden. Jpplysvingsvis får jag nämna, att KonstitutionsJtskottet redan är sysselsatt med förslag till en såan, och då detta förslag till etärderne inkommer, j förr, är tid att dervid göra de erinringsr, som unna vara af nödenp. Per Sahlström från Stockholms län uppläste ett å lydende skriftligt erförande: Då ifråove varande anförardet af Pattar Pattersson i