Aftonbladet – 27 april 1840, sida 1

RIKSDAGEN. Bondeståndets diskussion om ett anjörande af Petter Pettersson i Slätthult. För att fatta det efterföljande är nödigt att erinra sig den motion Riksdagsfullmäktigen Hans Jansson från Elfsborgs lin i slutet af motionstiden ingaf till Bondeståndet angående medel till riksdagens förkortande, (se denna tidning för den 6 Mars,)-samt ett några dagar derefter ipgilvet anförande af Petter Pettersson i Slättbult från Tveta bärad af Jönköpings län, som attzekerade nyssnämnda motion med åtskiliga skrämnskott angående Herrars inflytande i Bondeståndet m. m. Detta sednare anförande finnes i JE 58 för den 40 Mars, och det är deröfver, som den 44 Mars denna debsxtt uppstod, för hvilken utrymme bittills saknats, men som vi nu införe ordagrant ur protokollet: Vid förnyad föredragning af Peter Petterssons i Slättbult från Jönköpings län sedan den 7 i denna månad på bordet hvilande anförande, i snledning af Hans Janssons från Elfsborgs iin motion om åtgärder till riksdagens förkortande, upplästes följande skriftliga anföranden, nemligen: Af Sven Heurlin f.ån Kronobergs län: aDet hade ej fallit mig in, att öka antalet af de anföranden, som i anledning af här väckta motioner nu remitteras till Utskotten, och i syncerhet icke vid den förtjenstfulla motion, som brodren Hans Jansson ingifvit, om ej Riksdagsmannen Petter Pehrscon från Wästrea, härad af Jönköpings län, genom sitt obetänksamma och förvillande yttrande, framkallat en förklaring af mig. Då medbrodren Hans Jansson föreslagit, att Rikets Ständers väsendtliga bemödanden vid denna Riksdeg måtta blifva, att nedsätta bevillningen till hälften, är detta alldeles ingenting annat än hvad som kan och bör ske, enligt hvad de på sednare fem åren influtme öfverskott af statsverkets inkomster utvisa. Det måtte alltså vara obestridligt rätt, så vida man ej med Petter Pettersson vill, att de skattdragande skola betala framgent, som hittills, en million Riksdaler mera än hvad för de egentliga behofven årligen erfordras. Då medbrodren Hans Jansson videre föreslaget, att Rikets Ständer skulle cafslå alla nya anslags; med undantag af nägra få vigtige, som ban tillstyrkt, ar detta förenligt med kela Svenska allmogens, ja, jag vågar säga, hela Svenska nationens bestämda tänkesätt i närvarande stuad. Det fordras en bra stor förmätenhet, att, på sätt Petter Pettersson gjort, framställa ett klander i detta afseende, då han vet, att våra kommittenter ålagt 055 denna försigtighet som en pligt, om ej regeringen högtidligen visar sig gå folkets önskningar till mötes och sjelf arbeta för dess bästa, genom husbållping, förbättringar och en strängare rättvisa samt ordning i snort sagdt alla delar af administrationan.