Aftonbladet – 25 april 1840, sida 2

STOCKHOLM den 25 April. — Det så mycket omtalta plenum plenorum eller Rikets Ständers sammankallande på I rikssalen, som, enligt hvad man troddr, skulle inträffa nästa måndag eller åtminstone någon af de första dagarua i nästa vecka, i ändamål att lemna det högtidliga och formella tillkäonagifvandet af regeringens, redan i en skrilvelse Itill Ständerna lofvade sanktion, på besluten angående departementalstyrelse, höres ännu icke af, och om man skall tro hvad som säges, hafva några outransakliga skäl och omständigheter vållat, att någon bestämd tid dertill ännu aldeles icke blifvit utsatt. Detta har väckt en stor sorg hos mingzgz, i synnerhet hos alla dem, som anse detta steg i och för sig sjelf utgöra något saliggörande för det allmänna bästa. Vi deremot miste uppriktigt bekänna, att det icke gör oss den minsta bedröfvelse, utan snarare motsatsen, dels derföre, att saken icke synes oss så brådskande innan Konstitutionsutskottet hunnit iskomma med sitt dechargebetänkande, dels derföre att vi tycka om allt, som bidrager att öppra ögonen på folket och borttaga alla tilläfventyrs ännu vidhängande förvillelser om de maktägandes åsigter och afsigter. Detta är icke så lätt gjordt, som man föreställer sig, emedan ett ganska stort antal äfven bland representanterne finnes, som i det längsta hvilat vid den föreställningen, att regeringen vid denna riksdeg vore böjd för några allvarliga koncessioner, hvarmed vi icke förstå någon den ringaste förminskning i regeringsmaktens omfång och maktutöfniog enligt grundlagarna, utan endast ett återförande inom de moraliska band som öfverensstämma med grundlagens anda. Imedlertid skall det innan kort, såvidt det ej redan skett, ofelbart klarna äfven för de dunkelt seende, och det på hvad bill man vinder sig. Har någon t. ex. velat veta, huruvida det så kallade Braheväldet eftergifvit en hårsmån af hoppet om fortfarande makt och inflytelse, så bar han blott beböft kasta en blick in på Thorsdagssoirerna i Riksmarskalksflygeln, der de besöksnde svettats och trängts om hvarandra till flere hundrade, antingen detta vwarit för att få en helsning ech en blick af den förbindlige värden, eller för att af den gästfria supcen och vinerna få lära sig den rätta betydelsen af den mycket omstridda termen att dlefva med värdighe!, eller måbända för att få träffa en och annan bland biskoparna eller Petter Jönsson i Tråslända. Söker man åter en mätare på huru kamarillans aktier stå uti dess organer inom pressen, så beböfves det endast att slå upp hvilket nummer som helst af Svenska Biet eller Folkbladet, och man skall genast spörja den oförskräckthet, hvarmed dessa tolkar undfögna den delen af nationen och representanterne, som ifra för besparingar och emot gedtycket. Vill man ändtligen vänta till slutresultatet skall visa sig uti det blifvande valet af personer i den nya ministeren, så skall detta sannolikt sätta det sista inseglet på öfvertygelsen om hvad nationen har att vänta uppfylldt af alla sina önskningar i reformväg. Det berättas nemligen icke allenast mer och mer, att Landtmarskalken Frib. Palmstjerna skall! bli Finansmvirister, utan älven att fråga