fintliga anvisningar. Vi äro också öfvertygade, att afsättningen på detta vademecum skall för hvarja år tilltaga, helst sedan antalet af resande numera blifvit så betydligt sommartiden genom ångbåtskommunikationerna. EN LEDAMOT AF FANGSTYRELSEN, ANGÅENDE FÄNGELSESYSTEMET. (Slut fr. gårdagsbl.) Enligt den approximativa kalkul, som en kunnig arkitekt, på min begäran, uppgjort öfver byggnadsuppgifterne för ett fängelse af sten, inrättadt efter cell-systemet, uppgår kostnaden för hvarje cell, sådan den erfordas för en ransakningsfånge, d. v. s. för ep kortare tids förvaring, till minst 300 Rdr Bko. Detta belopp, fördeladt på alla de länsfångelser i riket, som hafva behef af ombyggnad, skulle, då det beräknas efier det nu varande fångantalet per medium, hvilket, under nu gällande lagstiftning, icke kan antagas blifva mindre, sammanlagdt utgöra en ganska betydlig summa. Följande speciella förteckning utvisar närmare behofvet af cellernas antal och dertill erforderliga summor för hvarje häkte: Calmare ..... 400 celler å 300 Rdr Bko 39 000. Carlskrona . ... 60 q 138.000. Christianstad. . . 90 27,000. Faehlun ...... 30 135.000. Gefle ....... 40 12,000. Götbeborg ...-. 100 30 000. Helmstiad. .... 26 7.800. Warberg . .... 56 oo 46.800. Hernösand . .. . 46 a 413 800. Medelpad .... 45 4,500. Jönköping .... 65 49 500. Linköplnag . ... 100 q 30 000. Malmö ...... 105 31,500. Mariestad .... 90 a 27 000. Nyköping. . . . . . 45 13,500. Piteå ....... 20 4 6.000. Umeå....... 20 6.000. Upsala ...... 350 s 413.000. Wexiö ...... 40 42 000. Westerås. .... 850 15.000. Wenersborg . .. 65 a a 19,000. Alingsås ..... 418 a 5,400. Wisby ...... 16 4.800. Örebro . ss... BB 46.500. Carlsstad . .... 60 418 000. Lardskrona ... 48 a 5,400. 1 400 celler. — S:a Rdr Bko 420 000. Då jag förut antagit, att kostnaden för hvarje cell skuile utgöra minst 500 Rdr, innefattar detta ett medgifvande, att densamma möjligen, genom sådane opåråknade utgifter, som ofta vid byggnader inträffa, kan uppgå till ett högre belopp. För säkerheten skull torde det vara bäst att öka ofvanstående summa med ännu 80,000 Rdr, hvarigenom hela omkostnsdsbeloppet skulle utgöra det jemna talet af 500 000 Rdr. Det kan icke nekas, att en så betydlig utgift skulle för statsverket vara ganska kännbar, och möjligt vore det ock, att dess böga belopp skulle alldeles afskräcka från hela förbättringsplanen, samt hädanefter som hittills låta den förblifva ofullbordad. Till undvikande bäraf synes mig ett annat förslag vara att framställa, hvilket på samma gång, som det befriar staten från ransakningshäktenas anläggande och underhåll, skulle leda till minskning af de många olägenheter, vid fångars forslande och vård, som nu med så mycket skäl öfverklagas. Enligt 26 kap. 4 byggningbalken skall vid hvarje tingsställe finnas ett fängelse, ather missagerningsmän måge i förvar hållas. Aut detta förvar bör omfatta hela den tid ransakningen pågår, synes vara obestridligt. Också har Lagkommitteen, i dess förslag till ny kriminallag, 10 kap. regeriogsformen, antagit denna grundsats ocn derifrån mntgått vid detaljbestämmelserna för ransakningsfångars förvarande. Huru stort ett sådant fängelse bör vara, eller på bvad sätt detskall vsra inrättadt, finnes väl icke i lagen föreskrifvet, men naturligt är, att detsamma, för att motsvara sina bestämmelse, icke får vara mindre, än hvad häradets vanliga fångantal kan erfordra, äfvensom att förvaringssättet der bör hvila på samma allmänna grunder af mensklighet och rätt, som man anser böra gälla i de af staten inrättade och underhållna häkten, Om man således antsger, hvad erfarenhet och upplysning, på sätt här ofvan blifvit framstäldt, nu mera oafvisligen påkalla, att äfven ett ransakningsfängelse bör innehålla ensliga förvaringsrum, ett för hvarje tilltalad, så synes ock den skyldighet häradet, enligt Jag i detta fall har sig ålagd, vara bestämd. Visserligen skulle det, till en början, synas hårdt, att utkräfva denna lagens fordran, såsom förenad med icke obetydliga kostnader; men jag är nästan öfvertygad, att de flesta kommuner, vid en öppen framställning derom, grundad på de bevekande skäl, som här så lätt kunna hemtsas både från rättvisa och mensklighet samt från det närvarande olycksbringande tillståndet, frivilligt skola ingå på dessa omkostnader, hvilka i betydlig mån blifva minskade om, i likhet med Lagkommittens förslag, hvarje domsaga får blott ett tingsställe. Jag har i detta ämne, under mina många embetsresor i och för fångvården, till serskildta delar af riket, sökt tillfälle att samtala och öfverlägga icke allenast med många utmärkta och aktningsvärda domare, utan äfven med upplysta och medborgerligt sinnade män afalla klasser, och jag har öfverallt funnit samma erkännande af satsens riktighet, samma beredvillighet för dess tillämpning och utförande. Ett högst tillfredsställande faktiskt bevis derpå kan jag anföra i det beslut, som för några veckor sedan i en af de större domsagorne i södra delen af riket, enligt hvad dess förtjenstfulle innebsfvare sjelf gifvit tillkänna, blifvit, på hans uppmaning, af häradsboerne feattadt, att vid tingsstället uppbygga ett nytt fängelse med cell-inredning, till fångars förvarande under hela ransakningen och derigenom upphäfva behofvet af deras insändande i länshäktet. Genom detta vackra och hedrande exempel hoppas jag, att början skall vara gjord till antagande och användande af ett fångförvaringssystem, hvars följder, i mnsaliskt afsasanda kola hlifva lika aå välsärande I