Aftonbladet – 22 april 1840, sida 2

med såäal, så vida annars nans bildning ar at ratt slaget, såsom en vinst för det hederv. Bonde ståndet. Uti detta yttrande, så vidt det utred da rätta förståndet af ordet afullmakt, instämd Biskop Hedren. Prosten Sylvan: Trodde att uteslutandet af orde krono i 45 kunde, oaktadt dess intzgande i226 hafva den följd, att velförrättaren måste från val barhet utesluta kronobemmansåboer. — Uppå fram ställd proposition blef förslaget af ståndet bifalle — —— — Om Sundska tullen. Ibland motioner vid denna riksdag, som för tjena en särskild uppmärksamhet, är utan tvif vel nedanstående i Borgareståndet af Hr Schar tau. Tillfället synes oss nu vara lämpligt at meddela dess innehåll: cEhuru det blifvit uti Kongl. Maj:ts nådiga berät telse, om hvad i rikets styrelse sig tilldragit, Ri kets Ständer meddeladt, att H. M. regering, me anledning af enskilda korporatiomers klagomål, oc efter inhemtandet af Kommersekollegii utredniz af ämnet, öppnat underhandlingar med Konunge:i af Danmark för vinnande af rättelse i den allmän kända, obilliga, onaturliga och för närvarande upp lysta tid till sin grund oförklarliga uppbörden 8 tull för de fartyg och laster, som passera Öresund — vågar jag likväl framställa den önskan, att jem väl Rikets Ständer taga ett prononceradt steg fö en sak af så stor vigt för vår sjöfart, vår handel våra financer och — jag vågar säga — för sjelfv vår nationalära. — Handelns, sjöfartens och finan cernes betydelse för samhället i sin helhet, behöf ver ej här utvecklas, ännu mindre behöfver det sä gas, huru äran bör skattas upp af Sveriges folk Då man erinrar sig de ofta sökta tillfällen unde sednare decennier, att öfvertyga oss om den förö kade glars af denna ära, hvarför vi böra tack der ledande statsmannens klokhet och våra bärar mod — khuru förvånas mean icke, ett ännu i da finna Sverige skattlagdt under ett grannrike, hvil ket vapenlyckan ej länge sodan hade bragt, så at säga, till våra fötter ! — Om vi då voro mäktig: nog, att från Danmark afsöndra ett helt rike, hvil ket genom denna politik blifvit fritt och lyckligt utan att vår frihet, vär lycka eller vårt oberoend: derpå gjort Dågom märkbar vinst, så hade vi utar tvifvel äfven makt nog, att frigöra oss från dess: naturvidriga pålsgor, som i sekel tryckt och häm mat det första medel en nation äger till förkofrar af sitt inre välstånd. Pålsgor, som från oss til grannen öfverflyttat mångfaldiga millioner blanks specier, och säkerligen allt fromgent skola sug: musten af vårt rike, i fall icke åtgärder af en kraft. full regering vidtagas till afskaffande af en så lands förderflig beskattning. Men jag vågar fritt säga att det ej var makten som brast, utan omtankar och uppmärksamheten för rikets väl, som saknade: vid den diplomatiska underbardling, hvarmed kri: get slutades. Imedlertid har Konungen täckts meddela oss, at framställningar i ministeriel väg nu blifvit gjorda hos Danska regeringen för afhjelpande åtminstone ef de missbruk och vexationer, hvilkas tillvaro a! Kongl. Kommersekollegium blifvit vitsordade, sem att H. M. af dessa framställningsr förväntar ömse. sidigt tillfredsställande resultater. Detta meddelande lemnar hopp, satt Kongl. Mej:t skall utan misshag upptaga en framförd önskan från Rikets Stän. der derom, att alla medel till ändamålets vinnande må varda begagnade, äfven i nödfall sådane, som för något ögonblick måhända kunde anses men liga för en oafbruten grannsämja. Öfvertygad, att en konstitutionel Konung ej äger något starkare och mera imponerande stöd, än sitt olks öppet uttalade önskningar och sympathier, vågar jag sålunda föreslå en underdånig skrifvelse ill Kongl. Maj:t, hvaruti Rikets Ständers tankar, önskningar och förhoppningar, i det här afhandlade imnet, på ett rent och värdigt språk tillkännagifvas. Frans Schartaw.