Aftonbladet – 21 april 1840, sida 3

RATTEGÅNGSOCH POLISSAKER. De nya cellerea i Rådhusfängelset, som uppbyggdes sistl. år synas föga svara mot ändamålet och murarna tyckas i sin motståndskraft emot arrestanterna svara emot hvad man kunde vänta af en vägg utaf smör eller våt lera. I går afton kl. omkring 9 hafva nemligen åter trenne af de värsta och våldsammaste tjufvarne, Ahlberg, Löfving och Gregor rymt. Ahlberg lärer först tagit sig ut genom kakelugnen ut i korridoren och sedermera troligen brutit ifrån låset till luckorna af Löfvings och Gregors celler. Någon post fanns ej i korridoren, emedan den indrogs då arbetet upphörde. Föreståndaren i häktet hade legat i en annan cell, med dörren öppen åt korridoren, men somnat, tills en af vaktkarlarne kommit och berättat händelsen, då flyktingarne redan funnits på planket. Både Ahlberg och Löfving voro förut fängslade med jernselar. En annan stortjuf, Tellman eller Rapp, som sitter qvar, lärer uppgifvit, att han blifvit af Ahlberg erbjuden att följa med, men ännu ej varit klar från sin jernklädning, som likväl till en del befunnits söndersågad. Gregor och Löfving hafva redan i dag på förmidagen blifvit gripne. Ahlberg räknas till de aldra förslagnaste inom sin klass, och det är skäl att taga sig till vara för honom. — I Arstaviken vid Sinkensdams egor fanns förliden fredag liket af en drunknad qvinna. Någon upplysning hvem hon i lifstiden varit har ej blifvit vunnen, men att dömma om kläderna, tycktes hon hafva tillhört den tjenande klassen. — Efter Kammarherre von Schinekels död spridde sig hastigt det rykte, att orsazen dertill varit en felaktigt verkställd åderlåtning, hvarigenom inflammation och gangren uppkommit. Med afseende härpå har Svenska Läkarsällskapet utfärdat ett intyg, undertecknadt af Sällskapets Sekreterare, Hr C, U Sonden, och innehållande, att, genom en efter döden anställd undersökning å den åderlåtna armen, blifvit utrönt, att åderlåtningen varit väl förrättad, utan någon skada å kringliggande delar, men att såret stod öppet, och venerna förtjockade och inflammerade, hvaraf kunde slutas, att de sedan längre tid varit sjuke. Det var följaktligen, säger betyget, wicke sjelfva operationer, utan en för handen varande sjukdom i vensystemet, samt ett allmänt dyskrastiskt tillstånd, som vållat döden.