Aftonbladet – 21 april 1840, sida 2

I karantän. SCHWEITZ. I Oroligheterna i Kanton Wallis ha lyckligt blifvit bragta till slut. Öfver-Walliserna ansågo ING förrådde sedan deras regering och anförare Ööfvergifvit dem, och utöfvade sin harm på en ltemmeligen oskyldig man, en Hr von Courten, broder till Grand-baillin af samma namn, hvilIken de nedstötte med sina bajonetter samt plundrade kanzliet och arkivera. De tvungo sedan hans son att ställa sig i spetsen för dem, men han lyckades att rädda sig med flykten. II brist på lifsmedel, rådoch modlöse, underkastade de sig sluteligen Neder-Walliserna. D2 sistnämndes militär-kommission har till dem utfärdat en proklamation, som andas mycken försonlighet, och hvari försäkras, att Neder-Walliserna lika mycket älska och vilja befordra den katholska religionen, friheten och allas välfärd som de. Derjemte har Statsrådet hos Vororten lanhållit, att den icke måtte sammandraga någon I militär, utan låta Kantonen sjelf afgöra sina I tvistigbeter, hvartill äfven utsigterna voro ganska gynnande. Vororten har också återtagit TIkungörelsen om landtdagens sammankallande. BELGIEN. Sedan hela den gamla ministeren sfgått, äro tidningarna sysselsatta med gissningar öfver den nyas sammansättning. Enligt den allmännaste I kombinationen tros dem likväl komma att bestå Jaf följande: Lebeau utrikes, Deschamps, enligt landra Hr Devaux, inrikes, General Gorthals I krigs-, dHuart finans-, Liedts justitieoch Bogier för de offentliga arbetena. Underhandlingar voIro imedlertid ännu å bane med Hr dHuart loch innan denne tager sitt parti, kan ingenting definitivt afgöras. RYSSLAND. ) Cirkassierne hafva oförmodadt börjat fientligheterna mot Ryssarne och angripit tvenne af dem anl:gda fästen. Mot det ena misslyckades anfallet, men mot det andra hade det deremot fullkomlig framgång. Garnisonen, som bestod af några hundra man, måste springa öfver klinI gan, fästningsverken raserades och segrarne eröfrade 43 kanoner, de slagnes vapen och en mängd amunitior. Throrföljaren har den ö April lemnat Berlin och väntades till Darmstadt, der han likväl enI dast skulle dröja några dagar, och sedan begifva sig till Wiesbaden, under det frieriet framställdes af Grefve Orlow. Så snart Storhertigens samItycke följt, skulle Storfursten med mycken högtidlighet åter hålla sitt intåg i Darmstadt. I NEAPEL. Rustningarne fortsättas med all drift och på Sicilien troddes en militärstyrka 2f 30,000 man komma att sammandregas. Kavalleriet, som ;skuile marchera genom Calabrien, har likväl sett sin mareh uppehållas af regn ech snö och lidit mycket. Konungen troddes sjelf komma att begifva sig till Sicilien. Han skall hafva förkastat alla Österrikes bemedlingsförsök och vara beredd på att låta sakerna komma till det yttersta. HANNOVER. Staden Norden har vägrat företaga något nytt representantval och protesterat mot alla beslut af Ständerna, rörande den nya författningens antagande. Dylika protester hafva äfven ingått från Celle, Esens, Hameln, Neuhaus-Osten och Osnabräck. UNGERN. Riksdagen har, med mycken liberalitet, antagit förslaget, att befria Judarne från toleransskatter ech bevilja dem alla de medborgerliga rättigheter, som äro de ofrälse Stånden medgifoa. Äfven Magnaterne, af hvilka man väntade mycket motstånd, ingingo utan svårighet derpå, och flere prelater yttrade sig i högstaj grad humant och fördragsamt öfver frågan. Det Kongl. reskriptet rörande talfriheten, har I väckt ex aldeles icke fördelaktig sensation, och : riksåagen beslöt med stor pluralitet, att icke ställa några rekryter, så länge maa ej frigifvit?! dem, hvilka för otillbörligt tal blifvit dömde l! till ett års fängelse. Man påstod, att de, erj ligt Ungersk Jag, ej vore straffbare, och att, om deras yttranden inneburo högförräderi, borde de straffas med halshvggning, ej med fängelse. ! Erkehertigen Palatinen bar imedlertid lofvat, att 5 en allmän ammesti skulle utkomma d. 49 April, f och på derna försäkran har Oppositiomen gilvit ! med sig. I f — En nyhet, somicke kan förfela att göra ett an; senämt intryck, är att Högsta Domstolen helt: nyligen, uppå de af Hr W. F. Dalman anförde: besvär, öfver Statskontorets vägran att lemna honom del af vissa begärda handlingar, fällt ett) itslag, hvarigenom besvären gillas och Statskontorets vägran således ogillas. Presidenten och Kommissarierna i bemälte kontor äro dömde alt AA Rede AR Sh Ler ss Lun vdare