Aftonbladet – 18 april 1840, sida 2

hak nn I; nn rande af en bland fångstyrelsens ledamöter, H General-Auditören Netzel, till nämnde styrelses protokoll den 48 sistlidne Januari. Det förtjemar af flera skäl den största uppmärksamhet, ieke blott för det nätta och underbållande i framställningssättet, utan äfven för den vackra och menniskovänliga anda, som deri uttalar sig, och i anseende till den sakkunskap, som Hr Netzel haft tillfälle inhemta under den långvariga tid, som han nästan uteslutande egnat dels åt egna forskningar härutinnan, dels åt studium af utländske författares kunskaper i ämnet, Särdeles rekommendera vi, hvad der säges om spöoch risstraffen, Med förbigående endast af ett stycke i början, der Hr N. motiverar anledningen till skriftens afgifvande, meddelas det öfriga in extenso: Man har påstått, att hela det korrektionssystem, som hittills blifvit följdt, är ett misstag, och att från detta misstag alla de nu öfverklagede olägenheterna uppkommit. Jag skulle deremot för min del vilja påstå, att elyckan består deri, att alldeles icke något korrektionssystem kunnat följas. Man har haft tillräckligt att göra med att inrymma, emottaga, förvara och sysselsätta de fångar, som af auktoriteterna blifvit till häktena försända. Längre har man hittills icke kunnat komma, och dertill irskränker sig icke korrektienssystemet, åtminstone icke det rätta. Imedlertid har man icke haft annat val, än att, med inskränkta medel göra det bästa man kunde. Första behofvet var: förökadt utrymme för det växande fångantalet; och dernäst: beredande af sysselsättning, ej mindre för fångarnes eget bästa, än till minskning af statens kostnader. Att styrelsen osflåtligen haft dessa tvenne föremål i sigte, skulle kunna bestyrkas af styrelsens underdåniga framställnivgar till Kongl. Maj:t i dessa ämnenp, äfvensom de tillökade byggnaderne på Långholmen oeh vid Norra Korrektionsinrättningen här i Stockholm, samt vid dem i Malmö, Götheborg och Norrköping, jemte de på alla dessa ställen beredda och utvidgade arbetstillfällen, antingen genom inrättade verkstäder för pästan alla slsgs yrken, fabriksanläggniogar elier andra industriföretag, utgöra de säkraste faksiska bevis i dezna väg. Att styrelsens. bemödandsen sedermera varit riktade åt allt hvad som under de mötande hindren af knappa tillgångar och en motverkande lagstiftning, kunde uträttas i dev bättre systemets anda, torde bevittnas af de nu gällande, på mera mensklighet ech en sträng rättvisa grundade, föreskrifterzee för fångarnes förvaring och behandling, af cellsystemets införande och tillämpning i den mån sådant varit möjligt, synnerligast såsom stirsffmedel samt afden noggrannare speciella tillsynen öfver undererdnades tjensteförvaltning, handhafd genom täta inspektioner och andra stadgade kontroller. Dermed är dock icke gjordt allt hvad som i denna väg bör och behöfver göras, men det mesta tillhörer ej fångstyrelsens verknirgskrets, förr än det af regeringen biifvit anbefellt. En del ligger icke ens inom administrationens utan inom legstiftningens område och deribland det som utgör närmaste och förnämsta hindret för en nödig förbättricg; jag menar: det barbariska spöoch risstroffet. Så länge denna olyckliga qvarlefva af förfluina tidehvarfs råhet och mörker, ännu vanhedrar vår kriminal-lagstiftning, skall hvarje bemödande för den fallnes ålerupprättelse och återgång till semhället såsom nyttig medlem deraf, vara förgäfves. Jag drar icke i betänkande att såsom resultat af de mångåriga forskningar jag i detta ämne haft så godt tillfälle anställa, bestämdt påstå, det jag anser en stor del af dem hvilka nu öfverfylla landets fängelser, såsom ofler för denna föråldrade lag, och jeg skall med några ord närmare förklara detta påstående. Det erfordras högst gynnande och särskilda omständigbeter om den olycklige, som en gång blifvit brännmärkt af spöeller risslitning, skall kunna återgå till sambället räddad och förbättrad. Visserligen kan man nämna några få sådana cxempel, mer dessa äro undantag från regeln, och förlora sig i den stora massan af motsatta fall, der vanärans följder genast vidtaga och sedan medfölja till lifvets yttersta gräns. För en sålunda straffad äro hvarje hjerta och hvarje dörr tillslutna. Mean tänke sig rätt denna belägenhet; man besinne huru Gen börjas och fortsättes, och man skall lätt inse huru den snåste slutas. Dömd för ett brott, som sanske ofta en tryckande nöd föranledt, och möjlisen ännu oförderfvad, framföres den olycklige till in första afstraffning, såsom en välkommen hufvudverson i det skådespel en råsinnad eller tanklös söbelhop med längtan emotser. Nu börjas de o1yggliga tillredelserna för den ännu ohyggligare jerkställigheten. Det fjettrade offret, man elle: qvinpja, afklädes till medjan, uppdrages (som den tecknika termen heter) på pålen, och emottar der, i afmätta eg, det i bokstaflig mening sönderslitende straffet. De kroppsliga plågorna, ehu;u smärtsarara de äro, tunna dock anses för ett intet mot det själslidande, illgångarne medgifva; och äfven den enskilda välsörenheten har deråt blifvit riktad, hvilket senast ch inom kort tid visat sig vid införandet af det 108 088 förut okända Småbarveskole-systemet, öfjer hvars välgörande inflytelso på det uppväxande lögtets moraliska bildning, menniskovärnen med käl gläder sig. Mycket återstår dock för natioens Representanter att göra i denna väg, och säert är, att den frikostighet dervid kommer att vias, äfven skall bära frukt i minskadt antal af brott, ch minskadt behof af kostsamma straffanstalter. Jog återkommer nu till den fråga, som först äcktes och som här egentligen ken komma under fverläggning, den nemligen hvilka mått och steg öra vidtagas för en ändamålsenlig organisation af ångvärdsoch Straff-inrättningarne i Riket. Om man med någon uppmärksamhet betraktat etta ämne ur sin allmänna synpunkt, om man ervid troget följt upplysningens framsteg och uppemtat erfarenhetens bevisande resultater, om man utligee, genom närmare behondling af brottistknor, varit i tillfälle att vinna en noggrannare kän. edom om menniskohjertat och dess förvillelser, m brottens natur och deras allmärna orsaker, är at, eftåKomin tenke soka svårt alt UPPgSifva das