Aftonbladet – 16 april 1840, sida 2

(Insändt.) Hvad kan och bör en Landtbruks Akademi usrätta? I nära 30 år bar Sverige haft en LandtbruksAkademi, hvars verksamhet varit så obetydlig, att fråga om Akadesiens totala upphörande blifvit väckt inom representstioren. Deremot har samma representstion med värma omfsattat Institutet på Degeberg, och såmedelst ådalagt, att det icke är hågen att undaorstögja landtbruket som felas; men att min anser Aksdemien vara för detsamma af isgen vigt. Ja, man har ofta yttrat den öfvertygelsen, att aksdemier blott äre en statslyx. Om nu detta sednare vore en sannipg med några, och särdeles med Korgl. LandibrukeAkademien, så följer icke deraf, att det nödvändigt så måste vara. — Vi hafva, äfven i Sverige, akademier, hvilkas gagnande verksamhet ej ktn förnekas, och hvad främmarde länder apgår, så har t. ex. din Engelska Board of Agriculture visat en så välgörande isflytels: på detta lands åkerbruk, att det kan datsrs sin stigande utveckling från början af detta sällskaps verksamhet. Institutet på Degeberg har lyckats, och derföre hafva instituterna fått tonen för sis. Men hvarföre har Degeberg lyckats? Emedan men fann en Nonnen att sätta i spetsen, och emedan Hr Noasnen lyckades finna en Skiore. Men det ozktadt skulle Institutet sannolikt hafva misslyckats, om det komrait i gång mnögra år förr, än som skedde. — Det lyckades således, emedan det grundades cch leddes af skicklige män, och triffade. en fördelaktig konjunktur för sin utveckling. — Korg!. Landihruks-Akademienr åter bar ej haft samma lycka, och grundades innan den b:sis, hvarpå den skulle hvila — jag menar Landtbruks-Eiementerskolan — förefanns. — Den var ett universitet, som inrättades före trivialskolorna; man ville behandla landtbruket som vetenskap, innan man ers kände det som konst eller handtverk, och Akademien blef, bvad den ännu är — ett oting. Men ett fjerdedels sekel har sedan dess förflutit. En mängd personer bafva dels på Degeberg, dels ur andra källor, irhemtst så väl vetenskaplig som praktisk bildning i yrket, och Landtbruks-Akademiens största olycka är, att icke hafva blifvit stiftad just i det ögonblick, då man vill uppbäfva henne — det vill säga nu; ty just nu bar bon både fått en grundval att hvila på, och ämnen fisnas äfven till Akademiens ändsmålsenliga sammansättning. — Detta synes så klart, att invänningar svårligen kunna häremot göras; men deremot har den overksamhet, hvari Akademien försjunkit, gilvit anledning till den tro, att en Landtbr.-Akad. ingenling kan uträtta, och man får ofta höra den frågan: Hvad skall man med Akademi, då man har Asndtbruks-instituter? Kunna de ej uträtta detsamma; och hvilken anran bana skall Akademien beträda än de? Närvarande lilla uppsats har till föremål att söka besvara denna fråga. Instituterne hafva en föreståndare somt ett ntal underlärare och elever. — Lärarne äro sysselsatte, dels med undervisningen, dels med itt sjelfva inbemta de kunskaper, som äro nödfändiga om de skola kunna följa red sin tid. De meddela dem åt sina elever, som deraf iniemta så mycket de kunna under den tvåriga kursen; men att dessa sednpare, på denna korta tid, skulle blifva fulländade i sin vetenkap, lärer välingen hoppas eller begära. aMen, äger mar, dlärarne äro det., — Nå väl! Antaom att föreståndaren och hans närmsta man fore det, — ty åt de öfrige kunna icke så öga löner anslås, att fulländade vetenskapsnän lära finna sig vid att söka dessa platser — så hafva de dock icke tid art fullkomligt ölja med vetenskapernas gång, och att tillräckigen och på det sätt, som är det enda verkamma, sprida nya uppfinningar, förbättringar Her upptäckter. En framställning endast af n liten del af hvad den Engelska Board of: tgriculture uträttat, och dess sätt att gå till äga, skall hättre än allt annat upplysa dutaa Pr