Aftonbladet – 15 april 1840, sida 3

en sådsn åtgärd kunna uppbringas till en betydlig höafkastning. Men hvem uppmuntrar och understöder invånarne vid början af så kostsamma och deres egna krafter vida öfrerstigande odlingsföretag? Det är sagdt, att regeringen nu gör betydliga fordringar för vattenkommunikationerna i riket. Vatten finnes der nog samt färjsund och broar flere, än någon mäktar underhålla. Men lifsmedel ät menniskor och kreatur tryta genom de nu, oftare än förr, inträffande missväxterna. Vore det för mycket, om rägra medel afsattes för äfven åkerbrukets och ängskötselns befrämjande i rikets nordliga och mest fattiga landskzper? Jämtland joch Herjeådalen finge då ock sin andel, och länsgtyrelsen skunlle omsider slippa att så ofta besvära Regeringen och Rikets Ständer med ansökningar om undsättnisgslån och deras afikrifvande. Skulle Riksens Ständer bifalla Biskopen Agardhs förslag, om afsättning af en del af bankovinsten för allI männa arbeten, så skulle Herjeådalan ensamt kunna furnera med ett stort antal af dylika företag, till obestridlig nytta ej endast för orten, utan ock för det allmänna. Men innen dessa slimönna förbättringar kunde en eller annan rättelse vidtagas i Ortens administration. Herjsådalen, bestående af blott 2:e pastorater och 7 små socknar jemte Öfver-Hogdal, hvilka höra till erkestiftet, utgör ett eget fögderi. Naturligtvis har orten äfven sin fogde, hvilken, oaktadt den ringa befolknicgen, är dubibelt mera lönad, än de öfrige fogdarne i länet. Och hvarföre blef denna embetsman så väl försedd? Jo, för att här, jemte presterskapet, skulla finnas en iman, hvilken föreställde ett slags öfverhet i landet, som ej blott tog ut kontribution och skref på utI mätningsutslag, utan äfven kunde hålla ordning och skick så väl bland länsmänner som allmogen, samt afhålla skojare och Tartarer att innästla sig ibland och bedraga folket. Så längt mannsminne och hendlingarne i fogdekontoret gå tillbaka, hafva ock fogdearne tillförene alltid bott i Herjeådalen, och hafva de någon tid vistats utom sitt fögderi, så har en vikarius varit tillsatt på stället. Men den pu varande fogden har icke tyckt om att bo i Herjeådalen. Väl skrifver han i sina kungörelser och på sina embetsbref: cHerjsådalens Fogdekontor,. Men saken blir ej derigenom bättre. Vill någsn uppsöka konom eller kontorst, så blir det svärt att finna honom, emedan mannen vanligtvis vistas utom sitt fögderi, och synes ej der oftare än på sina uppbördsresor och någon gång vid taxerisgarne. Hvar bor då denne kögt uppsatte och i följe deraf så sällan tillgänglige styresman? Icke i Ljusnans låga ådalar, utan högt uppe ibland fjällen. i Jämtlands norra fögderi, omkring 47 mil från Herjeådalens gräns och 27 mil frår det ställe der fogdarne fordomdags bodde. Han odlar da sitt eget hemman, sin ärfda eller förvärfda åkerteg. Hvem skulle ock afundas homom detta — beatus tble, qui procul negotiis! — vore icke erten ofta bloitställd genom hans låvga fråavaro. Huru nyt. tigt vore det icke, ej mindre för presterskspet än för allmogen, om daxne embetsmen bodde :nom sitt fögderi? Mycket trassel, oordning och hesvär uppkemmer nu derigenom, att han bor så afligse. Af en fogde hade man att vänta goda råd och upplysningar i måvgsbanda ämnen; msn af en så illa lönt embetsman, som länsmanren på stället, får man ej mycket fordra. Det är ock en egen anomali, att då fogdelönen i Herjsådalen uppgår till omkring 4,200 Rir Bko, har härsdsskrifvaren knappt 100. År detta minsta proportion eller rättvisa? Den sedaare måste dock göra många resor, då den förre gör blott en. Den sednare får ej flytta från erten, under dst Gen förre slår ned sina bopålar bvar honom bäst synes. Men ber allmogen hbäröfver ej anfört besvär hos vederbörlig länssstyrelse? Visserligen, och för icke längesedan, men med infen annan följd, än att Fogden för ena kort tid nedkom och vistades bland sina åklagare, likväl mera för att låta dem erfara eilt missnöje, än att bevisa dsm någon större tjenstvillighet. Sedermera hafva än en, än en annan haft förordnandet, men ssmtlige göromålen dock genomgått den aflissna fogdens bärder. År detta en illusion, ingalunda är det ett medel att undanrödja ortens klander och misshelåtenhet. Den, som skrifver detta, bör ej till Jämtland eller Herjeådalen, men kan dock både finna och anmärka, hvad som på dessa orter ej är rätt och tillbörligt. x—. Götheborg den 44 April. Såsom bevis på fattigdomen i Norra Halland, förtjenar anföras. att erdast i Fjärs härad ännu lärer innestå obetsldte skatter för ej mindre summa än Bko Rar 20,0600; att öfver 50 större och mindre hemmansdelar inom nämnee län äre utimätte, af hvilka 20 komma att säljas på en dag å Skantzrem vid Kungsbeeka; samt att c:ca 420 st. kor endast i Frillsås pastorat lära vara utmätte, och att förbållandes troligtvis är enhanda inom andra socknar. (Götheb. 8. H. o. S. Tidn.) Mariestad den 41 April. Såsom ett sällsynt bevis på tjenares tillgifvenhet för husbonde kan anföras, att en person blifvit till härvzrande länshäkte införd för undargående af fängelsestraff vid vatten och bröd af 46 dygp, hvilken befunniis vara i tjenst hos den egentl. brottslige. Denne hade nemligen begärt och erhållit af Krenoänsmannen tillåtelse, att hans svärfar måtte i stället för den dertill beordrade kronorätteren honom till länshäktet afföra. Nigra degar derefier anträffades den brotislige af Ki:onolänsmannen, hvilken nu anmält förhållandet, då det på 5:te dygnet upplysts, att den i häkte införde mot löfte af 40 RiIr bko åtagit sig straffets undergående för sin husbonds, kvars namn han med all frimodighet vid den dagliga visitationen i häktet uppgifrvit sig exa. Det torde alltså vara ovisst, om get föratnämnda motivet och icks gnarare peaningen vållat denna föaa ädla uopaoffring. (Mariest. vackobl.) HANDELSoca SJÖFARTS-UNDERRÄTTELSER: Börspriser: STOCKHOLM den 40 April. Hvete 48 å 84 Rdr, Råg orisd, 13 Räår, ritorr d:o 23: 24, Korn 44 Rdr, Malt Th Rdr 94 sk,, Ärter 11 å 45 Rer, Hafra 8 Rdr; TerraVechia-Salt —, S:t Ybeg d:o 8 Rdr, Lissabons d:o 6 Rdr; Sill, Norsk, 49 Rdr; Kabeljo 335 Rdr; Lax 72 Rdr; Tiä