Aftonbladet – 15 april 1840, sida 2

nom den klukheten, ali ej skämma bort saken med att låta framkomma en till den grad orimlig begäran, som innehållet af Per Mårtenssons motion utvisar, då ett sådant försök påtagligen var rätta sättet att få den genast lagd under bordet af BevillningsUtskoitet. — Det hade såiedes icke endast varit dåligt, utan äfven dumt handladt, och i hvilketdera fallot som helst, om tilläfventyrs Per Mirtenssons motion, om hvilken Hr Hjerta härmed får förklara, att han saknat all kännedom, till dess han fick se den i Minerva, skulle utgå från någon mera aflägsen plan hos dess författare, för att kunna begagnas till det ändamål, för bvilket den nu i Minervas hand redan tjenstgjort, så var det icke rätt fint uträknadt. Det ifrågavarande försöket af Hr Askelöf och konsorter är för öfrigt icke något nytt. Det är endast en variation af da föregående bemödanderna, som från samma båll röjt sig uti de vackra insinuationerna mot Hr L. Hjerias person eller Aftonblads-redaktionen, att bafva låtit bortstjäla tidningar från Schweizer-ställen och Lilla Sällskapet, eller att oroligheterna i hufvudstaden år 4838 tillställdes af Aftonbladets egare, m. m. d. Sannolikt smickra sig Herrarne med den förboppningen, att dylika falska beskyllningar, gripna ur luften och saknande allt stöd af bevisning, någonstädes ändock må fastna och blifva trodde, bara man friskt fortfar dermed; men vi tage oss i alla fall friheten hemställa till Minerva, om vinsten på bandverket kan vara så stor, eller belöningen på der, som gör sig till hondlangare derför, så tillräcklig, eller oförmåg2n att strida för sin egen sak med mindre oärliga vapen så komplett, att ett dylikt stridsfäölt är nödvändigt. — Calmarbladet bar nu gjort sitt dixi, i anledning af den inträffade underrättelsen om landshöfdingeombytet i Calmar, och ej dragit sig så illa ur spelet. Efter en mention honorable åt Hr v. Hartrmansdorffs oförvitliga, enskilda lefnad, och enkla gästfrihet samt nitiska bemödanden för nykterbeten, samt åberopande andras intyg om hans nit i embetet, yttras det: kOm Hr Nermans duglighet såsom Landshöfding -bafva vi kneppt hört delade meningar, och då ban tillika skall vara en angenäm sällskapsman, med ett fördelaktigt yttre, är det intet tvifvel underkastadt, att ban ju blifver en både nyttig och omtyckt Landshöfding, i synnerhet om han med dessa egenskaper tillika förenar Hr v. Hartmansdoiffs ocbestickliga rättskaffenhet och flärdfria vandel, Således goda auspicier för den nye Landshöfdingen. a SA RR rv Ar