Aftonbladet – 15 april 1840, sida 1

Gen OCh INtlog cerpa sm plats 1 Statsracetl: — Samma dag hölls äfven Svenskt och Norrskt Statsråd. reed Medan Riksdagsmännen här i hufvudstsden iro verksamime i plena och Utskott, och åtminstone ett par af Stånden till största delen äro ifvåde af en mnationel anda, förmäla underrättelser från landsorten om åtskilliga försök sti der frambrivga opizionsyttringar till den så sallade agoda sakens, fördel, dels för att ingifva mera mod åt den lilla skara, som man lyckats bilda omkring några af det gamla systemets fordna anbängsre inom Bondeståindet och på hvilkens förökande just nu lärer väldigt arbetas, dels för att trösta vederbörande med hoppat, att allmogens tänketätt icke i grunden är så enhälligt, som man af valen till denna rikslag bordt erfara. Så har Riksdagsmanren Peler Petersson i Slätthult, som af en viss politisk eThures lärer låtit förmå sig att på ett redan bekant sätt uppträda i opposition emot den aktningsvärda mjoriteten inom Bonde-Ståndet, i fråga om Hans Janssons motionom åtgärder till Riksdagens förkortende, i bref till kronofogden, häradsprosten och en och annan af allmogen yrkat sockenstämmor, för att erhålla allmänhetens godkännande ai hans anförande emot Hans Janssons motion, hvarjemte ban, af nödig försigtighet, äfven lärer sökt framställa motionen, såsom föranledande till minskning i Bondeståndets representationsrätt. Afven inom Stockholms län skoladylika försök härifrån blifvit gjorda, att i samma afsigt få opinionsyttringar genom soackenstämmobeslut. Vi haiva likväl erhållit underrättelse, att åtminstone de först derom anmodade socknars autoriteters afslagit Patter Petterssons begärsn; och det torde snart visa sig gå med försöket att få nationens solidariska snsvarighet för hans inspirationer, som med förslaget år 1856, att få en sådan för kontributionera2. Imedlertid är detta symptem af en orolig benägenhet hos vederbörande, att kasia sig i folkets armar, icke wtan sin märkvärdighet. fre von Hartmansdorff, Rääf, m. 0. systemets koryfeer återföra oss alltid till franska revolutionens tilldragelser, så snart man talar om nedsatta skatter eller om nationens rätt att sig sjeli genom Rikets Ständer sliena beskattas, m. m. Det torde derföre icke vara så alldeles olämpligt, att tala äfven å andra sidan, om denna de nyare samhällsfördragens experimentalskola. Hvem minnes ej härvid den roll, de s. k. primärförsamlingarne i irankrike spelade under nyssnämnde tid, ömsom anlitade för att stärka det parti, som såg sig ogilladt af den upplysta och sansade opinionen, hvilken stundom lyckades göra sig gällande i folkrepresentationens sammankomster, men alltid föraktade och undertryckte, då den tillvällade makten icke behöfde deres stöd. AÅAfven här saknas ej dylika exempel, utan behof af mönster utifrån; vi äge ju inom oss det glorvördiga minnet af Gustaf III:s sockenslämmo-tillställningar i bränvinsfrågorna, im. m. Med ledning af denna erarenhet synes det, som om vederbörande borde finna vådligt nog, att lägga hela Rikets sockenstämmo-opinion i den redan genom val-opinionen svårt lutande vägskålen. Det bör dock icke förskräcka dem, som arbeta för folkets intresse, Kanske är likväl meningen endast att få ett itiryck af några få goda socknars opinioner, ör att i Satstidningen fylla den offieielia aflelningen, då dess utrymme icke upptages af joda städers, och dermed trösta och stärka sig bedrötfvelsez. — Dagligt Allehanda för i dag berättar, att legeringens beslut, om skrifvelsen till Ständera angående nya legförslagets aflemnande andra ånpgen, tillkommit på Hr Nermens tillstyrksnde tt par dagar före den nye Justitie-Ministerns: itnämvirg, och gör några grundade imvändnirar mot det anförda skälet, hvarföre Regeringen. j hunnit aflåta proposition i detta smål, som i; lera år varit. i Regeringens händer. När så. örhåller sig, är det utan tvifvel problematiskt,