Aftonbladet – 14 april 1840, sida 1

RIKSDAGEN. Såsom tillägg tll de uti ett föregående blad aomärkta besluten rörande från sistlidne Riksdeg hvilande grundlsgs-ändrings-förslag, bör rämnas, att alla fyra Stånden numera godkänt den nya redaktionen af 43 2 momentet Riksdagsordningen, hvilket momeat sålunda skulle komma att få föjjinda lydelse: ,Universiteten i Uppsala och Lund skola, genom deras samtlige pProfassorer och Adjunkter, Ordinarie eller Ex,traordinaria, samt Docenter, Akademiernes Ränt,mästare och Sekreterare, jemte alla öfriga akademiska tj:nstemän, som i och för sina befattningar, ega presterlig befordringsrätt, utse ptill Riksdassmän i Preste Stindet, hvartdera ,minst en Professor från de verldslige Fakulie,tarne, dock med rättighet att ställa två sådana Fullmögtige. Likaledes hafva alla Stånden antsgit följande tillägg vid slutet af 47 2 momentet Riksdagsordningen: För en af hvartpdera Universitets Fullmägtige bör ofvannämnde reseoch underhållskostnad utgå från Akademi-fonden., ——— RIDDARHUS-ORDNINGEN. Såsom tillägg till den ofullständiga notis vii Lördagens postskriptum lemnade, sngående Adelns öfverläggnisgar ssmma dag om Riddarhusordningen må nämnas följande: RiddarhusUtskottet hade, på sätt i Lördsgens postskriptum yttrsdes, föreslagit att inrättningen med så kallade Bänkmännen, 50 till antalet, hvilka nu väljas 9:ne inom hvardera af 25 bänkafdelningar, och som sedan utse Ståindets elektorer, skulle afskaffas, och Ständet i stället dela sig i fem afdelningar, samt hvardera af dessa utse fem elektorer, hvarigenom man ansett, att äfven minoriteten kunde få in några elektorer. Grefvarne Herning Hamilton och Horn, Baron Hugo Hamilton, Grefve Frölich, Hr Troil, Friherre F. Boye m. fl. talade för detta; Friherrarna J. och A. Cederström, för bärkmännesns bibehållande; Hr Lefren, Grefve Liljencerantz och Hr von Hartmansdorff (om vi ej misshörde oss) åter för, att elektorerne skulle väljas af Ståndet i massa genom listor med 25 namn på hvardere. En särskild, temligen långvarig strid uppstod om föredragningssättet. De fleste ville att man först skulle votera om buruvida bänkmännen skulle afskaffas eller ej, och sadan öfverlägga om hvad som borde sättas i stället, Utskottets förslag, eller Hr Lefrens. Härenmot opponerade sig Hr L. Hjerta, på den grund, att han ansåg många ledamöter finnas, som föredrogo Utskottets förslag framför bänkmänsens bibebållande, men deremot hellre ville befva desse qvar, än antaga Hr Lefråns förslag. Genom det nu å bane bragta föredragningssåttet, skulle imedlertid alla dessa nödgas rösta ja i första voteriegen, som då sannolikt fick segern, och sedan kunde det lätt hända, att de, som ville hafva Hr Lefrens förslag, vunno i det amdra, på en artifielel majoritet genom biträde af en mängd bland dem, som i första voteringen röstat för bänkmännens bibehållande. Härigenom blefve en opinion på visst sätt undertryckt... Flere ledamöter sökte öfvertyga Hr Hjerta, att hans envishet tjente till ir genting, om han äfven hade rätt in abstracto; och vid framställd proposition på principfrågan inträffade det äfven, att då Landtmarskalken förklarsde sig hafva funnit den besvarad med ja, höjdes först ingen röst deremot, men då Hr Hjerta begärde voteriovg, hvilken begäran sedan upptogs af Friherre Jakob Cederström, fanns den gjorda anmärkningen bafva alstrat betänkligheter hos mänga till den grad, att nej, eller rösterna för bänkmännens bibehållande, vupno med 145 met 98. Eu förslag, att Adelns elektorer vid utskottsvalen skulle utse Ordförande bland de valde ledamöterne, i stället att den äldste i nummer på Riddarhuset hittills varit sjelfskrifven dertill, hvilket vid förra riksdagen äfven beslöts, men hvarå Ståndet ej var så lyckligt at erhålia Regeringens sanktion, förföll nu utan votering, sedan Grefvarne Henning Hamilton och Horn samt Frib, Th. Stjernstedt och Raeb yttrat sig de