Aftonbladet – 13 april 1840, sida 2

far utveckla och nyttja dem uian svags, oför nuftiga, sjelfkloka eller slösaktiga förmyndare. I I j MUSIE. Hr Randels väl arrangerade konsert i går .lafton uppfyllde allt hvad man väntade deraf. .! Valet af numror var så lyckligt, alt det hela lemnade bos åhöraren en ren och helgjuten känsla af bebag, ostörd af vålisama effekter, och det bästa bärvid var, att Konsertgilvarens . egna produktioner hade en så ganska betydlig jandel häri. Hr Raadel har, såsom exekutör, alltid utmärkt sig för ett rent och exakt spel; .!och en underhållande jemnhet och flärdfrihet, hvarvid örat gerna hvilar utan att tröttna, synes oss utgöra karakteren i hans spel, mera än I det kokett smekande, fantastiska eller hastigt I bländande. Kostymen deraf är icke, om vi så få uttrycka oss, den sidenfrasande bofdamens, der släpet och juvelerna utgöra bufvudsgkens,det är Iden täcka landtflickans enkla morgondYä5t, sameh alltid fin, nätt gjord, väl struken och försedd I med lagom prydnader, som, när den är förenad med naturliga behag hos egarinnan, ändå aldrig undgår att finna beundrare. Det förekorsmer loss dessutom såsom om Hr Randel gått betydligt framåt, sedan vi förra gången hörde honom i soloparti; om detta var en irring, så är det imedlertid ett bevis på den sanna talangen, att den gör ett ökadt intryck med. hvsrje ny ) bekantskap. Lyckligast funno vi bins exekution af de svenska polskorna, kanske derföre, latt de förut kända melodierna så lätt muta Jörat genom de hågkomster de väcke. Ganska: lycklig visade sig Hr Randel dessutom såsom kemponist uti trenne serskilda numror: variationer Iför ett schweiziskt tema för sopranröst, utI förda utmärkt väl af Fru Gelbaar, soma härlvid ådagalade ej blott sin ovanliga böjlighet och lätthet i passagerna, utan ock en friskh och lif i bufvudsatserna, som senterades af h: publiken och belönades med stormsande bifall; en fsntaisie brillante öfver tema ur Wilhelm Tell och den Stumma, för violoncell och öjt, väl instrumenteradt, med de enkla hufvudiemernas användande i ritournellerna, och mästerligt utfördt af Hrr Gehbrmann och Bock; samt slutligen variationer på svenska polskor af Hr Randel sjelf. Dessa variationer och fantasier äro, lika som hans spel, enkla och flärclösa, utan att vara fattiga och triviala; de hafva den förtjensten, som man icke alltid finner i variationer, att örat kan alltigenom följa och återfinna hulfvudmotivet, och det saknas ingalunda geni i dem. Närmast härintill, och i hänseende till artistiskt utförande kanske främst förtjenar nämnas konserten på piano af Weber, af en musikälskaripna M:lle Bergström. Denna konsert är i sig sjelf mycket tacksam att föredraga! libsom det mesta al Webers musik; men också -bade den svårligen kunnat på ett mera lefvande sätt återgifvas. Vi tillstå, att vi, sedan fru Dulcken här lät höra sig, aldrig hört pianot behandlas mera musikaliskt; teaktfastheten, i hvilken på detta instrument ej sällsan höres någon liten brist, i svårare löpningar var här fullkomlig, och vi uttrycke kanske närmast vår mening, om vi säge, att stycket ifrån början till: slut i detta hänseende gick som en densmusik. — I en duett ur La Straniera af Bellini, utförd af Hrr Beiletti och Gänther, tycktes Hr Belletti denna gången icke vara så vid röst, som sednast i aBarberaren., — Dem. Jenny Lind skördade cch förtjente, såsom vanligt, publikens stora bifall, i en aria af Oberon. — Konserten slutades med Bemdsis vackra och poetiska deklamatorivm: Ariadne på Naxos. — Hr Almlöf! såsom Theseus är här oöfverträfflig i 6gur, ställningar, gester och kostym; men vi underställe honom huruvida icke litet mera inre eld ceh passion, som Hr A. bar så väl i sin makt, hade varit nyttiga att påkosta. Theseus sjelf var troligen stadd i vida större förtviflan när han skulle fara ifrån sin älskade, i synnerhet om Ariadne var så vacker och bebaglig som M:lle Högqvist, hvilket ej måtte varit händelsen, emedan ban då förmodligen hade tagit henne med sig, och efterverlden ej fått höra något om denn2 vickra fornsega. På Mille H. märktes det att hon nyligen varit sjuk; det i öfrigt visserligen intagande spelet vidlädde ännu en viss svaghet som gjorde ansträngringarna vid några tillfällen för synbara. Huset var fullt. Drottningen, Kronprinsen och Kronprinsessan bedrade äfven konsertgifvaen med sin närvaro, —TE