MRJvES) EU SIR REP BRUN), TT MEVISS AE ve IV: vn räg bemödsnden, som är endlig träldom och virlislig: ty katholisismen har ep bestärnd tendens till godtycke och envalde i politiskt hänseende. Man har sagt, att veterligt änvu ingen härstädes öfvergåt till den katholska bokännelsen. Moisatzemiorde dock med ett och annat exempel kunna bevigas. Hvad man imedlertid med visshet kauner, är, att den katholska gudstjonsten härstades flivigt bei sökes, icka endast af personer från Gen lågre utan äfven från den högre samhåäl!lsklasecn; att Evengelisk-Lutberska föräldrars barn till uppfostran insättas i den katholsza skolan semt at af exwa etatsmedien ett årligt anslig utgår vill kaiholska kyrkan eller fattigförsörjoingen. Desia fö sålanden kräfva rättelser. Jesuiternas raachinarioner böra bevakas och motarbetas: vi mindes al higiorien, hvilka oredor och oljckor dastiftit inom landet. Den trosbekännalse, för hvilten tvanno af våra största Konunger gjort och uppsffrat så myciet jär dyrbarare, än att man med lisnöjdaer skule kunna åse papismens förnyade försök, atv undergräfva dess grundvalar. Säsom tillägg till motionen föreslog Tilaren stiftandet af eit grundlsgsbud, bverigenors den, aom öfvergifver sina fäders tro, bör törklaras uberawvtigad, au någon tjenst i riket, högre etler lägre, in? nehafva och bekläda. Biskop Heurlin: Jag anhåller att mina ord icke må missförstås eller misstydas. Om kathoiska kyrkans dogmer eller inre väsende, vm dess af älder välkända, ännu visst icke upphörda nise:t värfva proselyter, hear jag icke yttratinig. Jag har endast uttalat min ensuilda öfvertygelko om den ringa vådan för protestansiska kyrkan i Sverize af det lemnosde tillträdet till ksthoulsta kyrkan, och detta utsn anspråk alt den skall delas af andra. Denna min sudjektiva öfve-rygelse torde icke eller så alldeles sakna alla skäl. Jag kuade iemia dem från inre kriveier — ifsån begge ky:korres olika läror och olika inre väsende. — ifrån fveniska folkets allmännare stigande upplysning samt lurgamla trofastbet — ifrån Svenska presterskapets bildning och religiösa verksamhet, som väl icke larer underlåta att hådarefter som hittills vara lrogua väktare. Alt faran äfven inom bufvuistaden icke är så serdeles stor, det bar nu eo af Stockholms pastorer på det mest bevisarde sätt in.ygat; och uti landsorterne, serdeles i den afligsva, der jag en längre tid varit boende, har jag sliiig fört j omtalas några i denna väg gjorda omyäade!seförsök. Men skullo jag äfven bäruvi misstaga nig, så qvarstår likväl min, likaledes subj:kiiva öfvertyI gelse — större anspråk gör den sig icke — at våidan för vår kyrka inzalunda motas genom prohiI bitiva författniogar. Om faran en gång verkligen jinträter, skola de gnarare skada, än gsgan. Till presterskapets visa nit ställer jsg då mina för koppningar. Ait förbulei att bivista kalholska pudsI tiensten hufvudsakligen sku!le afse de mindre bilIdade, ringare och fattigare folzklasserna — kunde jag af motioven icke fatta. Sedan jeg vu bifvit j upplyst om mitt misstag, så instämmer jag deruti, att uppdraget att meddela inträdosgpolletter bör Öfverleranas åt hufvudstzdang polisstyreise, uvn att likval biträda förslaget. Presterszapet wike jag visst icke hafva besvärat med utfärdande af dylika tillstånasbief, som endast skulle merdelas de bättre elier mera bidide samhällsklasserna. Jag erkänner äfveniedes min öfvertygelse, 211 någon synnerlig våda alls icke kon uppsiå för vår protesizntiska kyrka, om än den kathbolska söker iblsnd den lägre, okunniga och fattiga klossan vårfva elle: köpa proselster. De kunna icke fstia eller fö iedas. af katho!ska kyrkans läror, och hafva de så liven kunskap uti eller känsla för dea evangeliska läran, att de för penningar kunna lockas till ev slogs skenbart affsll, så äro de val sjelive mycke: st beklaga, men vår kyrka har för sitt bestånd deraf icke syrneriigen att frukta. I sin okunni;b:t eller likröjdee: kunna de icke egentligen rakras till den sanava evangeliska trocs bekänsare — ceh det så kallade affallet antyder snarare, att de sckna all religion, än aut de ötvergifvit den kyrka de med munnen bekänt eller med öfvertsgelsa omfatist en annan Amalet af dylika olyckiiga varelse; ken, boppas jig, ej vara stort, och vipsten af katolska kyrkans ecöfriog uppskattar jag ej högt. Di först skulle något allvarligt bekymmer ccb farbåga för vår kyrka bos mig uppstå, när jag förnunsne at katholska kyrkan lyckrdes vinna proselyter ivend semhäl!ets högre bildade klasser, hvilka de:tili iockade, mindre af öfvertygelse, än al andra, ännu hos oss länge okände och oförsökte bavekelsegrunI der kunde förmås av Öövergilva sina fäders tro. Men desse skola sätvert emotstå illa de frestelser, bivistondet af en katkolsk gusstionet kan u:sätta. i Donna kyrka förstår att använda andra hemliga väI gar, och medel, vida vådiigere är det öppnede kaI pellet. Angående hvsd bär blifvit yttradt om ett anslag till katbolska kyrkans fattige, så har jog både som irevisor och Statsuskoitsledamotr haft viläle se, Jatt ott dylikt anslig af 200 Rdr, taget af det i på 8:de bufvudtiteln uppförda anslag til! exira Ut-e gilver, årligen ifrån längre tid uw gått till bärvsranjde fetige ketholiker. Men detta siår icke i samI menbang med katholikernas misstänkta proselyti makeri. Kongl. Maja utdelsr ärligen betycksa understöd till bufvudsiadene feitike, hiilka v.mligen lärer fördelss af stadens Hsr tastorer. Da bärverande lödde kalholiker böra icke till nåzon sf de lepeptliga stadsförsarmlingarns ccb kunna således icke vid utdeiningen kosnios i åtenka, Detta förmoddar jag vara anledningen, kvarföre ett serskildt understöd blifvit dessa fattige beviljadt. Domprosten Bruhn: Den diskussion, som nu uppstårt, tillhör vårt siånd med värmare avgelasenhet. Den har fremiallat fågen um religiös tolerans, pvarvid kotbolska kyrkens gudsijerst synnei:ligast blivit vid:örd. Tolerans tillhör protestantiska kyrkar. Smwvetsfiibet var den vigliga rätsigte:, för hvilken hon i sin uppkorost kämpade, ceh geocm hvilken hon ännu bör upprätthålla sitt ramn. Denua ar dock ej indifferentism; Vore det så. då hade reformstiorerpe endsst uppträdt mot batholsta kyrkans jordiska baräkningar, men ej för alt lösa sig uu banden af en tillvältkd makt öfver religiös tro och bekännelse. Derföre kunna vi visserligen ej med lika