Aftonbladet – 10 april 1840, sida 2

den katholska gudstjensten med sina yttre högtidliga ceremonier kunde förleds, skulle äga meddela likasom inträdespollett. Denna formåga bör presterskapet snarare kunna känna och säkrare bedöma, och derföre synes det mig ändsmålsenligare, att om dylika tillståndsbref pröfvas nödiga eller uyttiga, bestyret dermed uppdrages åt församlipgarnes presterskap, hvilka härigenom äfven komma i tillfälle att motverka det onda, man genom tillåtelsen synes befara, Professor Moren: Jemte det jag förklarar, att jag icke är stridslysten eller hyser några hemliga häntydningar, får jag ock upplysa, att den Romesk Katholska kyrkans kateches, hvilken jeg afsåg, ingalunda är ssmma kateches, hvsarom nu hår blifvit ordadt, utan en för få år sedan utgifven. Tealaren hade ännu icka lyckats få något exemplar. Det återstod dock för ståndet, att genom Hofkanslern bekomma ett exemplar afmerbenämnde kateches. Kontraksprosten Nordhammar: den ketholska kateches jag sett, var med stor försigtighet författad och vidrörde med så mycken varsamhet de skiljaktiga lärorna, att den i dessa ämnen mindre bemmastadde lätieligen kuenst missledas. För öfrigt ett mönster i silt slog, kort, lifliz, Varm. I sammanhang med denna fråga tillåter jag mig nämna, att jag, helt oförväntadt, funnit spår till katholicism äfven på landet. Ea Piga omkring 30 år gammal, med 2:ns oäkta ban, ville inflytia i församlingen, men kunde alls icke läsa i bok. Deremot kunde hon Fader vår och välsignelsen utantill. På tillfrågan om hon icke lärt någor mer, svarade hon: ja, och läste derefter upp cn åkallan, hvaraf jeg nu ej ihågkommer mer, än att deri nämnades Sancte Niclas och hans svärd, samt slutet, som karakteristiskt lydde sålunda: den som läser denna bönen, — jag tror det var 7 gånger om dagen — skall få sina synders förlåtelse, om de vore så mångs, som sandkorn i i hafvet, grässträn på marken och stjernor på himmmelen. Kyrkoherden Doctor Wallin: Inom vårt land äga, så vidt jog känner, Judarne endast 2:na synagogor, en i Götheborg och den andra i hufvudsiaden. Deras gudstjenst äger hvarken något lockande eller vådligt för vår trosbekännare, och är af dem äfven ganska sällan besökt. Enahanda är icke förhållandet med kathbolska kyrkan; hen besökes ock alrikt af hvad man kallar de bättre klasserne; dock, som jag har all anledning tro, endest för att njuta af den valda musik och sång, som der ofta örekomma. Såsom både pas:or i hufvudstaden och consistori-ledamot, har jag varit skyldig noga ölja denna kyrka och de af ryktet förkunnade ramsteg, som hon skulle göra på vårt område; och ag kan, till följe af noggrann undersökning. medlela, att något försök att förmå vår trosbekännae att öfvergå till den katholska kyrkan votterligen cke ägt rum, och med visshet, att något 2ffall icke inträffat, fastän personerne, med hvilka detta ;kulle vara händelsen, äfven blifvit namngifna. Enligt min öfvertygelse hafva vi dock för närvaranle intet af katholska kyrkan att frukta, och inser jag derjsmte, att den väckta frågan och det skärpta system, som dermed afses, bör med nölig varsamhet behandlas. (Slutet följer.)