Raren 1ore5lagit att Napusinliats-Dinaarigen matte Ifa frist idkas inom så väl ofvannämde, som öfrige rikets socknar: Utskottet har funnit, att, då den af motionärn öfverklagade beskattning icke finnes uti gällande bevislningsförordning föreskrifven, utan hbärrör af nämnde förordnings oriktiga tillämpning, något utlåtande icke vore af nöden. Bevillnings Utskottets Ae 6, öfver rtiksdegsfullm. Olaus Ericssons från Götheborgs Län förslog att indraga de vid Norska gränsen anställde Tuil:jenstemär: Wisk. har ansett donna fråga ej ullböra Utsk:s befattning. Bevillnings Utskottets 34 7, öfver Herr Rosenblads, Bernhards motion at: en million Rdr af bankovinsten måttte med 400,000 Rår å:ligen ställas till kommerskollegii disposition att användas till ersättning för fabriker, som komma att lida genom tullnedsättning: Utsk. her ansett sig icke kunna den till bufvudsaklig pröfoivg uptaga. Bevillnings Utskottets JG 8, angåsnde riksdagsfullm. Stefan Anderssons från Stockholm län motion om en bryggas anläggande vid Blockhusudden, på tullverkets bekostnad: Uisk. har ansett motionen icke utgöra föremål för dess handläggning. NA Grefve C. H. Anckarsvärds anförande på Riddarhuset, i fråga om löneregleringen för det nya Statsrådet. (Slut fr. gårdagsbl.) aVidkommande den uti Kongi. Maj:ts proposition för de blifvande expeditionseheferne i sex af de nys Statsråds-departementerne antydda ochaf StatsUtskottet nu föreslagna lönereglering, anser jog mig böra begära StatsUtskottets ytterligare uppmärksambet på förhållandet med dessa nya chefsplatser. Jag kan för min del icke tillstyrka något löneenslag för platser, hvilkas ipförande inom stats: bestyret, — under sådan form, hvartill den Kongl: propositionen lemnar en förmodan, — ännu icke utgjort föremål för någon Riksens Ständers öfverläggning. Den nakna framställning, som i detts häpseende i Kongl. Mzj:ts proposition ägt rum, framstår säkerligen såsom cn följd af det utaf Rikets Ständer redan antsgna förslaget, såsom anledning; till den föreställning, uten att meningen från någondera sidsn varit sådan, att afsigten möjligen skulio vara, att desso högt lönade departementschefer hufvudsakligen skul!e vaäa afsedde till ett slags böga och förnäma paradpersonnager, under ledning af en afsättlig, men ansvarig expeditionsehef, hvilket skulle vara att blott under en ännu sämre och underordnad skepnad, införa den gamla Statssekreterare-befattningen, blott med den förändringen, att ansvarigheten blifvit öfverflyttad på en mera ionflytelseägande afledare, till ett förnämare och högre patronat. Det lönebelopp, StatsUtskottet för dais petto varande Stats-expeditionscheferne föreslagit, är just detsamra2, om icke något högre, än Statssekreterarelönen var, säkert intill 4893 ärs riksdag och möjligen intill 4829, och jag utbeder mig att på detta förbållande få fästa StatsUtskottets synnerliga uppmärksamhet. Grundlagsfrågan, rörande en förbattrad organisation af Statsrådet, har under minst 8 års tid varit hvilande, och regeringen har sålunda bordt vara beredd på förslag till den anordning af statsbestyrets utgreningar, som af en förändrad Statsrådets organisation måste blifva en nödvändig följd; och det synes mig således utgöra ett anmärknpingsvärdt förbållande, att intet förslag i denna del blifvit Rikets Ständer fullständigt och i alla sina deteljor meddeladt på samma gång som lönefrågan ifrån regeringens sida väcktes. Jag kan för min del icks tillstyrka något lönebidrag för dessa nya platser, på den grund att jag bestrider deras behöftighet såsom ett slags Under-statssekreterare, och skulle anse deras tillskapsnde, under en sådan form, såsom en olycka. En förbättrad Statsrådets organisation är den första fråga, Rikets Ständer på ett bestämdt sä:t yrkat, under ett 30-årigt bearbetande af den stora reformfiråga rörende styrelseverkets orgsarisstion. För omkring 20 år sedan lofvades af regeringen handläggning vid denna stora och så djupt inverkande samhällsfråga. Den kullkastades för 41 år sedan för alt nu framstå ännu obestämd, cutredd och blott föremål för ökade anslagsfordringar. 1818 och 4823 bearbetade komimittsrade och Rikets Ständers Utskott frågan, och afgåfvo betänkanden. 1823 års Ständer hafva, om jag icke missminner mig, anmält sitt beslut i afseende å dö stora frågan; men regeringsmakten har, sådsnt oakiadt, ännu ej lemnat Ständerna ringaste anledning eller meddelande rörande statsexpeditionernos organisation. De hitintills kända förslagen i afseende å denna fråga äsyfia ganska bestämdt, att de föredregande: statsrådsn skulle vara ministrar: att ministrarne skulle vara departementschefer: att i deras departementer eller rättare expeditioner skulle finnas embetsmän, som voro chefer för hvarje af de detaljer, som tillhöra expeditionen, och:som sällan . äro mindre än 2, men väl 3. För krigs och sjöförvaltninge., civiloch militärexpeditioner: för näringsoch handelsoch inrikesoch drätsel ärender, huru de ock indelas, äfven minst tvenrte i bvardera och så vidare. Om detta af mig antydda förbållande icke saknar all grund, så torde det ursäktes mig, om jag icke förstått meningen med den ifrågakomna, till blott enbet bestämde expeditionschefsplatsen. Då Justitisministern nu blifver chef för Justitlierevisionen, så synas migr evisionssekreterarne Bu liksom förr vara de eode expeditionsche. fer, som bär kunna komma i fråga; och jag kan svårligen föreställa mig, att Rikxets Ständers afsigt verit att genom statsrådets Nya organisation medelst förhöjda löner, och genom nya tillskapade, förr ej behöfliga till höga lözebelopp uppförde platser, blott öka folkets funga genom ett ökadt utgiftbabof, som ingalunda synes vara påkalladt ifrån någon annan än ifrån statsluxens synpunkt. Jag anhåller att StatsUtskottet täcktes taga i betraktande, att byråeller expeditionschefernes ansal blifver vida större, än det föreslagna antal af gex expeditiorschefer, och att dessa nu så oskyldigt föreslagna platsernes inrymmande i statsbestyret skulle oförtöfvadt framkalla förhöjda löneanspråk för det dubbla och måbända tredubbla antalet embetsmän med samma rätt till löneförhöjning som den föreslagna expeditionschefen. Hverje depertement är redan till fullo försedt