Aftonbladet – 7 april 1840, sida 2

Ao Sf Vata PefromGcastt Ioriattare har pa ett förträffligt sätt beskrifvit det egna slags njutning, den känsla af oblandadt behag utan öfverspänning, som man röner vid läsningen af en verkligt god bok, hos hvars författare den klara tankan och det sunda omdömet, fria från allt onödigt prål i stilen, från alla öfverflödiga .JorBamenter eller sökta effektställen, går rakt på sitt mål, och hos hvilken förstånd och hjerta befinna sig i en lycklig harmoni med hvarandra. Det är en sådan känsla, man stundom erfar vid läsningen af en klassisk författare från forntiden, vid Fenelons eller Montesquieus skrifter, vid ea och annan artikel i den gamla Läsning i Blandade ämnen. Ett sådant iniryck har Referenten äfven rönt vid läsningen af den lilla brochyr, hvarom här är fråga, och vi rekommendera den hos hvar och en, som i sin ensamhet vill passera en afton i verkligt angenämt sällskap. Oss har åtminstone intet arbete i de ämnen, som här afhsndlas, gifvit ett mera rent nöje på många år, icke ens Tocquevilles eller Miss Martineaus om Amerika. Vi beklaga, att tiden ej medger oss en fullständig recension, men vi vilja i korthet angifva, att författaren, betraktande odlingens gårg genom tidehvarfven och särskilda orsakers inverkan på menniskornas ställning i olika länder, ledt sig till samhällenas grupperande i tvenne stora klasser, efter de inflytelser som äro förherrskande på riktningen af statsbestyret. Den ena af dessa hufvudfördelningar kallar bar slägtvälden; indelar dem vidarei patriarkala, dynastiskt absoluta, fsodala, aristokratiska, hierarkiskt aristokratiska, dynastiskt aristokratiska, blandade dynastiskt aristokratiskt demokratiska (hvartill röknas Sverige), och dynastiskt demokratiska. Med idevälden åter förstår ban sådana, i hvilka en viss prineip är förherrskande, utan afseende på arf och börd; sådana äro t. ex. i några stater kyrkans välde, i andre ordningens, åter i andra förtroendets. Ehuru höglärdt detta låtor, är det likväl lättfattligt och talangfullt utveckladt, om än anledning kan vara till miadre betydliga anmärkningar vid ett par detaljer. Sedan han sålunda klassificerat samhällena, öfvergår han till framställningen om den öfvergång, som wvetenskapernas och upplysningens framsteg i Europa oåterkalleligen måste bereda från klassvälden till idevälden, och kommer slutligen till eniillämpning på Sverge, samt vidrör der något af dagens frågor. Det är ur denna sistnämnda del af brochyren, som vi, under förbehåll, att vid tillfälle måhända få återkomma till det öfriga, här välje ett utdrag, innehållande en lika genialisk som upphöjd åsigt af Svenska Bondeståndets närvarande ställning. Vi rekommendera högligen, hvad förf. här säger, både hos det ena och andra partiet. Hvar !heldst ofrälse jordbrukare annars dekeaga i representationen, uppträda de antingen blott som representanter af jordbruket eller blott såsom medborgare i allmänhet; i Sverge representera bönderna deremot icke ensamt jordbruket, utan derjemte ett från alla andra, adliga, presterliga och annars ofrälse jordbrukare noggrannt åtskildt stånd, med ett ord, en kast och ett slägtvälde, som är talrikare och i massa förmögnare emnförelsevis till den öfriga befolknigen, än något lägtvälde i annat land. Denna egenhet, eller enidighet, om man så vill, skulle kunnat undanödjas af 4809 års grundlagsstiftare, om de i bonleståndes inrymt alla förut orepresenterade jordrukare, således äfven de så kallade cofrälse ståmds)ersonerna på landeta: hvarigenom den ofermligeten tillika hade undvikits, att nyssnämnda stora el af landets förmögnare invånare förblef orepreepterad, och, med det enda undantaget af ofrälse rukspatroner befinner sig så ännu. Men detta ades varit en väsendtlig statsförändring: och vi afva redan anmärkt, att grundlagens stifiare förndrade ingenting väseadtligt. De fastställde tvertm, att ståndet skulle bestå blott af kallmoge, ch att ingen kunde af den till riksdagsman äljas, som förut tillhört något annat stånd elr innehaft ordinarie beställning i rikets tjenst. lärigenom voro ständspersonerna på landet alltså ymligen uteslutne från representationen. Detta tedde, som det kallades och sedermera ofia omgts, för att hålla ståndet arent: och det var ej vårt, att förmå allmogen, att med ifver omfatta enna åsigt, genom förespeglingen, att dem sjelf unde annars komma att till det mesta represenrag af efrälse ståndspergoner, ofta kände under iran af chalfberrar,, och såsom sådana stundom vänligt ensedda bland sine grannar af det egentka bondeståndet. Skälet lät då höra sig och yann hör. Mindre lättfunnen syntes grunden till det adgandet, att endast kronobönder, kronoekatteunder och frälseskattebönder, men icke frälsebönr, fingo repregentera eller representerag — det först vid innevarande riksdag, som de sist monde tiliträdt denna förmån. Vid noggrannare nonförelse lemnar likväl det sednore stadgandet nyckel till förklaringen af det förra. Det tycks ; man 48209, så väl som under frihetsticen och t framgent, velat i bondeståndet ega en ödmjuk h Jättstyrd beskattningseller voteringshop, bviln derföre bords utgöras af icke blott de mins mögne, eller som oftast vill säga detsamma, st skattebetungande bland ofrälse jordegare, utan en af de minst insiytsfulle: af dem, som gerom t trägnaste arbetet för sin lifsbergning skulle ra mest hindrade från någon ledighet att förefva insigter och själsodling, och att tillika bålla m vid sitt representationsbestyr fullkorsligt afidrade från alla de ofrälse jordegare, hvilka så