bland de många, hvilkas enda utsigt är menniskovännens stöd och omvårdnad, är en liten frisk och välartad flicka på sjunde året, uppfostrad femte flera syskon under utsigter till en obekymrad framtid, men hvilka plötsligt blifvit tilliotetgjorda genom motgångar de sednare åren. Att för detta barn finna någon ädelmodig familj, icke en allmosa, men hvad mera är, ett nytt föräldrahem, är den kanske förmätna önskan hos hennes moder, som i undergifvenbet mot Försynen sjelf gerna underkastar sig torftighetens pröfning, men hvars hjerta vill brista vid tankan att frukten af bemnes händers ars bete är otillräckligt för flera barns uppebälle. Lydnad och barnslig tillgifvenhet är det enda den lilla kan medsföra åt dem, som skulle vilja härpå fästa sin uppmärk. sambet och söka märmare underrättelse, hvilken erbålleg på Aftonbladskontoret.