Aftonbladet – 6 april 1840, sida 2

oe NE Colleg. Sehole i Carlsta TEATER OCH MUSIK. Hr Dahlqvists deklamatoriska soir, på stora Börssalen i Lördags, var ganska talrikt besökt och hedrades äfven af DD. KK. HH. Kronprinsens och Kronprinsessans närvaro... IIr Dahlqvist, som redan länge tillhört våra första dramatiska talanger, synes imedlertid ännu, med hvarje gång han uppträder på scenen, allt djupare intränga uti skäådespelare-konstens hemligheter och med allt mera själ och sanning uppfatta och återgifva författarnes anda. Den första scenen i Lördags var hemtad utur tragedien Torqvato Tasso, och föreställde Tasso, då han efter en sjuårig fångenskap återfår friheten. Här visste Hr D. att med så mycken sanning afmåla fängelsets rysligheter och den oskyldige fångens lidanden, att man ovilkorligen greps utaf fasa vid tanken på de många olyckliga, som under alla tider varit offer för tyranniet och våldet, — och öfvergången härifrån till den påföljande glädjen öfver den återvunna friheten var på ett okonstladt och effsktrikt sätt framställd. Andra scenen var utur tragedien Skulden, men härunder bortskymdes Hr Dahlqvists person nästan hela tiden af en hög fruntimmershatt för referentens blickar. Tredje scenen, utut Wallensteins död, har ref. äfven sett Hr Almlöf utföra. Hr Dahlqvist sökte här att gå en annan sjelfständig väg, och var i flera ögonblick förträfflig; men vi kunna dock ej underlåta att här gifva Hr Almlöfs uppfattning företrädet, ehuru vi hörde kompetente domare, som voro af annan tanke. Deremot ville vi skänka Hr Dahlqvist kransen i det tredje stycket: scenen ur Hamlet. Sättet, hvarpå han återger de bekanta orden: cAtt vara eller icke vara, det är frågan, är oöfverträffligt, och vi anmärke blett, att hans organ alltigenom hade bordt höjas, emedan talet bördes alltför ofuilständigt. De tvenne sista gångerna ban upprepar orden: yå i klosler, tycktes ock deri ligga för mycket af det hånande, och för litet af det melsnkoliska, som är den dubbla känsla, hvilken förf. nedlagt hos Haralet i denna dialog. Det är likväl det sednare, som bör vara den herrskande känslan, och hånet bör endast utbryta såsom en ofrivillig verkan af den djupa smärtan af hans isolerade ställning och den roisstro den födt till hela menskligheten. Sista scenen, ur tragedien Röfvarbandet, der Hr D. hade Frans Moors rol, var ryslig, som den bör vara, då den har för afsigt att framställa hela djupet af den fasa, ettondt samveta medförer. Hr Stjernström biträdde äfven uti trenne scener, och var, serdeles uti den sista såsom Daniel, mycket på sin plats. — De trenne musiknumrorna, som utfördes väl, förhöjde aftonens värde och bidrogo med sina harmoniska toner att mildra det tragiska intrycket af de dramatiska föreställlingarna. — Mot arrengemanget kan för öfrigt med skäl göras den anmärkning, att scenen var nog litet upphöjd, så att många bland de sittande sågo ingenting, äfvensom att der var mörkare än i den delen af salongen, der åskådarne sutto, hvarigenom mycket af det mimiska i spelet gick förloradt. — Qtee — Trängseln af anara awnen hindrade oss i förra veckan omnämna Hr Bellettis debut uti Rossinis Barberaren, hvilken verkligen var en af de lyckligaste under den sednare tiden. Hr Belletti är säkerligen den artist, som på vår scen både till figur, sångmetod och spel närmast uttryckt, hvad Rossini afsett med sin Figaro, hvilken i öfrigt är en sujet i Buffa-stilen, som il Maöstro, med förkärlek behandlat. Hr Belletti ådagalade en lätthet och säkerhet på scenen, som man ej skulle väntat vid uppträdandet första gången. Hr Gänther var vid förträfflig röst, och utförde Almavivas parti bättre, än vi hört det i Sverge sjungas, och äfven Fru Gelhaar firade, som Rosina, en musikalisk triumf. Nästa representation af sesnerma ur Barberaren lärer vara bestämd till i morgon, att följa på Aubers Fra Diavolo,. Vi nödgas, i likhet med en redan i Allehanda för dagen gjord anmärkning, erkänna, att vi ej förstå detta sceniska arrangement. — Att efter en tre akters opera, då publiken vanligen kan anses mättad afmusik, gifva ets par scener ur eR annam opera, synes ctt föga lyckligt val, af ombyte. Men ännu eftertänkligare är, att åt Fru Gelbaar och Hr Gänth-r, sedan de första pjesen sjungit sig trötta, zu gulter Letzt spara de svåreste sångscener ur en af de svåraste sångkompositioner, som blifvit skrifna för rÖSton. Sksll en sådan repertoir bestå, så vore det väl i uJlt afseende rättare, att göra början med de deiacherade scenerna. Teaterstyrelsen synes skyldig åtminstone Fru Gelhaar, som ej längesedan blifvit återställd till rösten, att ej i oträngdt mil lemna ex sådan talang till spillo, hvilket här lätt förekommer, genom val af ett dramatiskt stycke till för pjes. —LERm——— — Den bekante Violoncsllisten Christian Kelerman är nu i Götheborg, der han gifvit en consert. Hr Djurström med trupp är äfven i Jötbehorg, och publiken är mycket belåten med WONOm. — RTR Bryggaren i Preston. Komisk opera i 3 akter Musik af Å. Adam, BLS fe AN oe a