Aftonbladet – 4 april 1840, sida 3

Hortgangne. ag BLANDADE ÄMNEN. En korrespondens å la Sevignee. En besynnerlig korrespondens emellan en högförnäm dam och Sheridans sondotter, hvilken sednare vid torneringen i Eglington spelade rolen af skönhetens Drottning, bar nyligen blifvit dregen under de skarpsinnige Engelska juristernas bedömande, för att utröna huruvida icke den kunde gifva anledning till någon liten intressant liballering. Ye bär brefven i den ordning de förekomma i en veckoskrift, som alltid attraperar skandaler inom den högre societeten. Je 1. Lady Seymour beder om sin helsning till Lady Shuckborough och skulle stadna i största förbindelse, om Milady täcktes meddela underrättelser om Mary Stedmans frejd, hvilket fruntimmer säger sig ett år hafva varit i Ladys tjanst som ko kerska. Msn önskade veta, om Mary Stedman är skicklig i matlagnicg, om hon kan baka, om bon är ärlig, af god karakter och godt rykte, arbetsam och renlig. Svar efvaktas. Ja 2 Lady Shuckborough ber om sin helsning till Ledy Seymour och skyndar att besvara hencsa bref. Lady Shuckborough har först af Lady Ssymour lärt känna namnet på sin kökspiga, ty hon brukar ej befatta sig med att taga, och således än mindre med att gifva notis om sitt folk. Det är en affär som tillhör Mistriss Couch, hennss hofmästarinna. Detta borde Lady Seymour inse, och Lady Shouckboroug har ej utsn förvåning erfarit att man kunnat adressera sig till henne för upplysningar af denna art. Hon håHer sig ea mästarkock liksåväl som hofmästarinna, och befattar sig alls icke med de underordnade domestikernas meriter och skicklighet. Om Mary Stedman skulle vara anställd i Lady Shuckboroughs kök, är det sannolikt för att laga mat åt betjeningen. J4 3 Lady Seymour helsar Lady Shuckboroughb, och anhåller, att hon ville vara god tillhålla sin hofmästariona Mistris Pouch att ofördröjligen lemna de begärda upplysningarna om den ifrågavarande kokerskan. Det vore orättvist, att Lady Seymours tjenst skulle lida för det Lady Shuckborough ehåller sig en mästarkock så väl som hofmästarinna. Allt hvad man önskade veta är om Mary Stedman förstår, att som sig bör, mata de tre små kärleksgudar, jag menar Lady Shouckboroughs älskvärda barBg, sådeane man försökt föreställa dem på inneslutna vignpett. I detta bref låg nemligen en med tusch ganska skickligt tecknad karikatyr, som föreställde trenne små kärleksgudar med rofvor till hufsuden och blomkålsvingar. De voro placerade kring ett rundt bord och spisade med glupskbat en ragut på fårkött. Mary Stedman, som tillredt måltiden, synes hänryckt. I fonden ser man Lady Shuckborough, som gör hiskliga grimaser. Den sista skrifvelsen och icke den minst origicello, är från hofmästarinnan, och förmodligen dikterad af matmodren. . Madame! lady Shuckboroug har uppdragit mig underrätta er, att hon alls icke ämnar besvara er besypnerliga biljett, hvars ton endast kan väcks hennes förekt. Sheridans stil var någon gång vulgär och plump, men alltid kittlande; detta är dock ej ett skäl, att den adopteras af en dam af bans familj, om icke denna dam händelsevis skulle vars född i ett stall eller uppfostrad i köket. Mary Stedman, som blifvit underrättad att Mylady icke består sig hofmässarinna eller mästerkock, och att man hos Mylady hiller sig väl med ragut på fårkött, afstår med största röje den erbjudna platsen. Den första asölkock man finner, är alltid god nog att göra les honneurs för de läcker heter som serveras hos eskönhetens drottning Elisabeth Couch och icke Pouch om ni behagar, ty jag har icke lust att heta madame Pochette, ehuru det icke skulle låta illa för en hofmästarinna. Det är ännu icke kåndt hvad beslut Englands lagfarne fattat i afseende på denna högvigtiga affär. oo — Eget slags lysning. I en liten stad i Baden, ville en katholsk innevånare gifta sig med en protestantisk qvinna, som förut blifvit skild vid en man, för stöld dömd till fästningsarbete. Kyrkoherden vägrade att afkunna lysning för detta äktenskap; men regeringen ålade honom det vid vite. Den andelige mannen uppläste nu lysningen för ett annat par, och tillade derefter, det han, i e genskap af civil embetsman, hade blifvit befalld at! lysa för tvenne kontrahenter, hvilkas namn ej vor värda att nämnas i Guds hus. Till följe deraf bac han församlinger stanna utanför kyrkdörren, de! den skulle få böra det öfriga. Han steg nu net