Aftonbladet – 3 april 1840, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: Konungens i Danmark inkognitovandringar. Det omtalas i några danska tidningar med rättvis tillfredsställelse, huru H. M. Konungen täcks stundom vandra omkring winkognitov — ett ofelbart medel i fordna tider att fängsla hufvudstädernas sympatier. Sålunda ihar Hans Moj:t helt inkogniton besökt ett arbetsfängelse, den s. k. Ladegården. Det hör vid sådane inkognitobesök till saken, att den höge vandraren misskännes och möter ogenhet af vaktposter och betjeningen, och denna lyckträff tillföll äfven Hans danska Majestät. Hans Moj:t bade nämligen det nöjet att både länge och väl, allt under djupeste inkognito, parlamentera med porivak-ten och kunde blott med möda slippa in. In-: kognito besåg Hans Moj:t derefter arrestrummen, smakade på maten, m. m., som ceremoniellet för dylika besök påbjuder. Samma lycka bade Hans Msj:t i trädgården vid Rosenborg, der Hans Maj:t, utan att blifva upptäckt, en längre tid samtalade med trädgårdsarbetarne, och af dem erhöll de vigtigaste upplysningar om deras antal, aflöning, m. m., som rörde slottsfogdens hemligheter. Verkan af dessa kungliga uppenbarelser inkogpito lär vara märkbar, besynnerligen i hufvudstadens aflägsnare qvarter. Judarne vänta ej trägnare Messixe ankomst, än kojornes invånare, att få ett besök af kungen. Gumman vid köksspiseln lyssnar till hvarje knäpp. Hvem vetx, tänker hon, och smuttar förnöjd ur slefven, om det icke är kungen, som kommer och vill smaka på min soppa; en blank specie för en sked soppa, det låter höra sigr. Uti allt detta igenkänner man för öfrigt vackra reminiscenser af hvad man ofta läser i historiska memoirer och noveller om Peter den Stores inkognitovandringar på gatorna i Petersburg och stundom ännu Kejsar Nikolaus. En sådan konglig allestädes-närvarelse måtte imedlertid ej sakna sina ledsamhbeter. Vi vilja ej föreställa oss, att någons nit, att taga konungen för sin vederlike, någonsin kunde gå ända derbän, att det utbröte i amanuel bebandling; ty en så djup inkognito är paturligtvis alldeles öfverflödig. Icke heller fästa vi oss dervid, att sådane kringvandringar inkognito i längden kunna falla sig rätt tröttsamma; ty som bekant är, företagas de blott under de första minaderna efter tronförmälningen, eller, om vi så! få säga, sjelfva smekmånaden, och hvem är då icke munter och kry. Men en annan ledsambet väntar ej sällan den höge vandraren, och denna är förargelsen, att han knappt icke vändt den besökta inrättningen ryggen, förr än missbruken lika iekognito smyga sig dit tillbaka och koka sin soppa efter gamla receptet. Det går gemenligen kungarne på samma sätt, som det gick en vwiss rykthar riddare, hvilken äf ven drog omkring, för att bestraffa missbruken: han befriade en dräng från husbondens piska, men hade knappt lemnat stället, innan: busbonden i all trygghet åter började exekutionen. Deremot finns det både för regenten och folket ett vida tillförlitligare medel att upp: täcka och framdraga missbruken, och det är i sanning märkvärdigt, att konungen i Danmark, after så många anledningar ait begagna detta medel, allt bittills tycks bafva förbisett det: samma. Detta medel är offentligheten, eler alla inrättningars ställande under kontroll af er fri yttranderätt. Der denna hinner utbilda sig. tillåtas -missbruken ej länge spela inkognito, och regenten behöfver då icke taga sin tillflykt til!