Aftonbladet – 3 april 1840, sida 2

J LAAA AVIMIISSIVUCUS IepPppYUILUT, SIR Ut: altetisce om de hemliga fonderna. Kammaren var i en viss orolig rörelse och alla ministrarne närvarande. Berättelsen är lång och tillstyrker summans Ibeviljande. Hr Berville omtalar, det ministrarine lofvat att icke med dessa fonder besolda några tidningar eller deraf göra något otillbörligt bruk; erinrar om koaselj-presidentens förklaring, det han ej vill regera hvarken med högra sidan mot den venstra eller med den venstra mot den högra; beklagar att ingen eI gentlig majoritet existerat alltsedan den 43 A pril förlidet år, och att-ingen sådan ännu blifvit funnen m. m., hvilket sistnämnda yttrande väckte mycken munterhet inom Kammaren. Berättelsen gjorde mycken sensation (2fier hvad Journal des Debats påstår, en icke fördelaktig) och Kammaren beslöt, att diskussionen skulle börja Tisdagen d. 24. Det är väl intet tvifvel underkastadt, att lagförslaget går igenom, ty så mycket hafva Hr Thiers bemödanden ändå uträttat; men dermed är Kammarens pluralitet alldeles icke afgjord. De 221 visa sig för det mesta ganska Tomedgörliga och ministerens ställning är lika tvetydig som förut. Hr Lamartine har formligen vägrat henne sitt biträde. På inrikes ministerns anmärkning, att det tillkom regeringen att belöna Mazagrans tappre försvarare, hafva Kammarens byråer förkastat det till Kammaren aflemnade projektet att förklara dem nationens tacksamhet. Detta har gjort ett elakt intryck hos publiken och förI bättrar icke opinionen för det nya ksbinettet. Det tros, att den af marskalk Valese företagna expeditionen endast är en föregångare till det egentliga fälttåget, som ej skall komma att öppnas förr än i April, och hvilket Hertigen af Orleans är högst angelägen att få bivista, för att genom verklig vapenbragd bringa förlidet års lilla militära promenad i förgätenhet. SPANIEN. Enligt hvad Franska sändebudet på telegrafisk väg berättar från Madrid, under d. 48 Mars, har Deputerade-kammaren nu omsider blifvit konstituerad och Hr Isturiz blifvit med stor majoritet vald till president. Hufvudstaden var fulkomligt lugn, men belägringstillståndet ännu icke vpphäfvet. Tvärtom hade mimmistören helt nyligen begagnat detsamma för att jindraga tidningen Fray Gerundio, hvars redaktion afgifvit en ganska energisk protestemot denna godtyckliga åtgärd. Regeringen har imedlertid utfärdat ett cirkulär till auktoriteterna i provinserna, hvari hon anbefeller dem den strängaste vaksamhet mot tidningar och I karrikatyrer, hvilka sistnämnda der isynnerhet öfverflöda. i I Andalusien råder mycket missnöje, och Sevilla, Granada och Malaga synas bota med ön insurrektion, hvilken tros gå ut på en konfederation emellan provinserna och möjligen k:n störta Spanien i en ny slags anarki. Cabrera var d 40 i Flix. — Espartero har gjort en rekognoscering till Castellote, men vände om då han såg Carlisterne posterade i en defil, der han ej fann rådligt att angripa dem. ? NM SA ort BELGIEN. Kandidaterna till den nya ministåren äro ännu knappt ryktesvis nämnda. Den 20 Mars talade man om Herrar Lebeau, utrikes minister, Rogier, Donny, Liedts, Olivier, men de flesta tidningar räkna denna minister till de omöjliga. Man fruktar mycket, att omständigheterna skola framkalla en doktrinär eller justemilieu-minister och en allmän sömnsjuka efterträda den hittills röjda verkszmheten. Som bekant är föll den förra eller Da Theux minister derigenom, att den obstänksamt förklarat frågan om beståndet al van der Sraissens befordran för en kabinettsfråga, och likväl derutinnan led nederlag i kammaren, der man allmänt ansåg v. d. Smissen för en förrädare. Orsaken till regeringens ömhet för denne general förklaras på följande nog mystiska sätt. År 1831, då lord Ponsonby uppehöll sig i Brissel, trodde sig England förmärka en afsigt hos Frankrike att med sig införlifva Belgien och motarbeta regentens, prinsen af Sachsen Coburg, itväljande till konung. Lord Ponsonby fann ej annan utväg än att kasta Belgien tillbaka under Holländska oket, och tillställde för detta ändanål v. d. Smissenska sammansvärjningen. Då Franska regeringen märkte detta, hastade den utt meddela lorden den förklaring, att Frankrice helt och. hållet biträdde Englands afsigter ned Belgien, och lorden kontramanderade då van der Smissern, just i det ögonblick den16 var i begrepp att bryta upp från Aniwearen mot Brössel. Denna demonstration bade ålunda den effekt att påskynda Leopolds utäljande, och en konung måste naturligtvis älka verktyget till sin upphöjelse, utan afseende lerpå att det varit riktadt mot landets sjelfbetand. Den korrespondent, som meddelar dena besynnerliga förklaring, påstår att om van ler Smissen wille skrifva historien om sin sam