Aftonbladet – 3 april 1840, sida 1

sig hos Hofkanslern, för as söka utverka Kongl Maj:ts nådiga tillstånd till företräde för den deputation, som borde framföra den af Ståndet hoslutade adress; men att Ar t. f. Hoftanslern lemnat följande, af Sahlström vid tillfället ekriftigen fattade, och för Hr t.f. Hoftanslera sedermera justerade svar, hvilket af Sahlström nu upplästes, så lydande:j Som Kongl. Maj:t uti dess Nådiga skrifvelse till a Rikets Ständer af d. 25 Januari 1893, rörande en adå af hedervärda BondeStåndet beslutad Tacksägelse-adress, tillkännagaf, att Koog!. Maj:t, med cupdantag af de i 26 RiksdogsOrdningen omföramälda Tal på Rikssalen, icke i grundlagarnpes föareskrift funnit någon bestämd anledning till afgifavande af dylika adresser å Rikets Ständers sida, canser Kongl. Maj:t, på de i förberörde Nådiga askrifvelise anförda skäl, sig icke kunna villfara heedervärda BondeStåndets begäran, ait gerom en aDeputation till Kongl. Maj:t öfverlemna den unaderdåniga adress, hedervärda BondeStåndet besluatat, helst som, enligt hvad ti!l Kongl. Maj:ts kunaskop kommit, de öfriga RiksStånden, efter skedd ainbjudning att deri deltaga, beslutat, att den skulle atill handlingarne läggas, samt Kongl Maj:t nu, asom tillförene, icke anser så beskaffsde adresser atill svar å Kongl. Maj:ts Throatal vara behböfliga till stöd för Kongl. Maj:ts redan dessutom stadcgade öfvertygelse om det hedervärda BondeStåndets trohet och tillgifvenhet för Kongl. Maj:ts aperson, ). Fredrik von Zweigbergk yttrade: aDet är icke utan den största grämelse jag nu hört upplässs det afslag, som H. Msj:t Konungen genom dess Hofkansler lemnat på Bondeståndets anhållan om företräde för en deputation, den Stånden beslutat afsända, för att inför Konungen icke allenast uttrycka ståndets umderdåniga vördnad för Hans Maj:ts person, utan synnerligast för att anmäla cch uppgifva behofvet af en högt påkallad förbätiring i folkets belägenhet, semt härtill anhålla om Hans Maj:ts medrerkan. Bondeståndets begäran i denna del var föranledd af allmänna opinionen; ty i hvarje landsort heter det: avisste Konungen rätta cförhållandet och kände folkets nödställda belägenchet, skedde, vi äro öfvertygade derom, rättelse, I chelst vår tro är, att Konungen aldrig får veta asanningen af dess omgifning och af de högre emabetsmän, hvilka förenskilde afsijter icke vilja uttala sanningens språka. Hvad svar skola vi pu lemna på dessa af folket framkastade omdömen, enär Hans Maj:t vägrar att i detta ämnsemoitsga underrättelse af ett Riksstånd, som representerar minst trefjeardedelar af Svenska folket och förer dess talan. — Man skul!e möjligen kunna tro, att Hans Maj:t ej vill höra andra adresser än dem, som innehålla loford ech teacksägelsar; men troligt är, att Konungens omgifning framställt saken så, att deputationen icke kunnat blifva emottogen, och derigemnom velat resa liksom en skiljemur emellan Konung och folk, Men denna skiljemur kan ingsn heldre än detta stånd önska se nedbruten, samt att Svenska folket, nu som fordore, måtte äga lillträde till sin Konung, och för Honom uttrycka sina behof, angelägemheter och önskningar. Härksigenorg vå både Kouung och folk. — Jag vet ej om af Svenika historisk kan visat, att St Riksstånd så snöpligt blifvit afvisst. Hvad 4825 års deputaticn angår, var den af annan beskaffenhet, ty Hans M3j:t undanbad sig den, men afslog den icke. Enär nu således intet vidare å Bondeståndets sida är med adressförslaget att göra, än lägga det till handlingarne, amhåller jag att äfver dewua anI förande dervid får hvile. Derefter föreslog Bengt Gudmundsson från Halland, att till KammarExpeditionerna aflemna ifrågavarande skrifvelse emot diarii-bevis, på det att densamma må på denna väg komma Kongl. Maj:t tillhanda. Många ledamöter hördes instämma uti Bengt Gudmundssons mening; och beslöt Ståndet, det skulla ifrågavarande skrifvelse genom den af Ståndets kanslister, hvilken fungerar såsom sekreterare uti Ståndets enskilda BesvärsUtskott, inlemnas till Egl. KammarExpeditionen. Sedan Kongl. Maj:t, genom Utslag d. 9 dennes, ozilliat det val, hvarigenom Per Sundström från WesterNorrlands län blifvit utsedå till Riksdagsman för Södra Ångermanland, Nedra Landet, åter-lemnade Sundström sin pollett. : Derefier föredrogs Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående medels anvisande till gevärs-fabrikationer. Härvid yttrade Henrik Andersson från Örebro län skrifiligen: Jag kan ingalunda rösta för bifall till StatsUtskottets betänkande, hvilket synes mig alltför omotiveradt. Det är en stor och skadlig oformlighet, att regeringen icke upptager alla beho! i det vanliga statsregleringsförsleget, utan framkomrmer på annan väg med serskilda anspråk. Härigenom uppstår en Riksstat på sidan om den egentliga, kanske lika betydlig som denna, men svårare att öfverskåda och kontrollera. allderstund anslagen derpå plockvis och utan samband med hvarandra föreläggas Ständerea. Det nu ifrågavarande enslaget hörer till denna kategori, och redan derföre förtjenar det ett närmare betraktande, hvilket dock State Utskottet, efter mitt begrepp, tyckes hafva åsidosatt. Under de fom sistförflutna åren hafva icke mindre än 420,000 Rdr varit för gevärsfabrikationen att tillgå, och knappast äro Ständerna ånyo samlade, förrän de åter skola stå tillreds att bevilja nya summor för samma ändamål. Det heter väl, att anslaget är behöfligt, på detregeringen må kunna uppfylla ingångna koptrakter, men har Utskottet förskaffat sig all erforderlig kännedom om dessa konmtrakter? Mig förefaller det som styrelsen icke borda afsluta öfverenskommelser, som förpligta den till utgifter, hvartill medel ännu icke erhållits, utan först behöfva hos Ständerna begäros; och i öfrigt hade Utskottet destoheldre bord noggrannare undersöka förhållandet, som man äfven i förevarande hänseende synes äga grundade anledningar till anmärkning emot regeringens sätt att hushålla med folkets penningbidrag. Sålunda vill jog exempelvis fästa uppmärksamheten på den I Då de, som läsa detta Hofkanslerns svar, uten att hafva läsit adress-förslaget, lätteligen kunde MYSER. (TO RYT FS? I Fö FÅ FOP E S MYSEN a Ko ARR