Aftonbladet – 2 april 1840, sida 2

sa statsekonomiska frågorne. Det lyder sålunda: Mine Herrar! För att kunna vara rättvis, måste man noga begrunda de frågor, som afhandlas, och de beslut, hvilka böra blifva en följd deraf. Dessa skäl hafva föranledt Mig att inhemta Rikets Ständers tanka öfver de åtgärder, som i förevarande ämne böra vidtagas. En allmän grundsats, ehuru god den i sig sjelf I må vara, kan sällan i verkställigheten tillämpas, utan att undergå några jomkningar. Inhemska näringarna behöfva national-beskydd, och Jag är ense med Eder derom, att i fall jag tilläte en oinskränkt införsel af utländska tillverkningar, skulle våra fabrikanter och våra tvenne hufvudsakligaste utförsels-alster lida deraf. J kännen med hvad omsorg Jeg sökt att uppmuntra alla näringsgrenar och särskildt jordbruket. Oaktadt krigets buller och dess hastiga utveckling åren 4813 och 4814, lät Jag, med omtanka för den slöjd, som lifvar Eder stad, till Sverige afsända er hjord Merinos-får. Bstydliga yl!letillverkningar, en naturlig följd af fårskötselns drift, hafva visat oss hvad Sverige kan hoppas af arbetsflit, klok hushållning och ihärdigt bemödanrde för allt hvad nyttigt och godt är. Norrköpings stad har anspråk på mitt oinskränkta förtroende. Jag skall städse bibehålla minnet af de tänkesätt, dess innevånare vid alla tillfällen för Mig yttrat, och af deras berömliga förhållande. Jag förnyar för Eder, Mine Herrar, uttrycken af all min Kongl. nåd och välvilja.n Det är utan tvifvel intressant att jemföra vissa af ofvanstående uttryck med den punkt i Kongl. Maj:ts skrifvelse till Rikets Ständer af den 24 Febr. detta år, hvari det heter: att något hinder nu mera ej bör möta för det så kallade förbudssystemets difinitiva upphörande i tull-lagstiftningen,, och det blir kuriöst att se hvilkendera meningen kommer att blifva rådande: den som Korungen, omgilven af sina rådgifvare uttalat till Ständerna, eller den som Regentens person uttryckt. Sjelfva den öfverlemnade petitionen innehåller anmärkningar vid marchen af tullkommittesns arbeten, hufvudsakligen med anledning deraf, att Norrköpiegs handelssocietet ej fått yttra sig öfver kommitteens förslag sedan societeten fått del deraf; att kommitterade ej meddelat någon underrättelse, huruvida motsvarande fördelar blifvit af utländska nationer beviljade åt Svenska naturoch konstalster i utbyte mot dem, hvilka kommitterade föreslagit skulle här lemnas dessa nationers arbeten;! (hvilket dock icke omedelbart synes angå Norrköpings fabrikssocietet); att kommitterade ej yttrat sig om den nya fattigvård, som troligen amåste inrättas för de många tusende arbetare amed deras hustrur och barn, hvilkas arbetsföratjnst skulle upphöra liktidigt med kommitte-l arades förslags oförändrade användande eller ade nya korrektionshus som för dem skulle analäggas., Att kommitterade ej föreslagit någon bestämd tids anstånd med de nya ekonomiska styrelsegrundsatsernas tillämpning och ej heller asådane särskilda kontroller för det förändrade skydd kommitterade föreslå åt näringarna, som kunde i rågon mån göra trolig den förtröstan kommitterade, såsom ändock varande Svenskar nödvändigt måste hysa om möjligheten för de anfallna näringarnes bestånd äfven med användande af kommitterades förslag. Petitionärerne begära nu att, i händelse beslutet att upphäfva förbudsprircipen, går igenom, Konungen dock täcktes besluta, att författningen ej må sättas i verket förr än om ö år; att de hittills förbudna varornas införsel derefter ej må tillåtas till mer än sex städer, Götheborg, Malmö, Kalmar, Norrköping, Stockholm och Gefle, och äfven till dessa endast i fartyg af minst 23 lästers drägtighet; att fabriksocieteterne må äga rätt att hålla ombud på dessa ställen, hvilket ombud det ovilkorligen skulle åligga tullkammaren att kalla till öfvervarande af förtullningar å hitills förbjudna varor, så att förtullningsstämpeln ill och med skulle anses för ogiltig, om varan cke tillika vore försedd med detta ombuds namnteckning och sigill. Vidare att tullafgiften j borde få sättas lägre än hvysd Ständerna i 833 års tulltaxa alternativt underställde Kowungen, och detta endast så länge, som tullen de utländska rudimaterierna icke förhöjdes, amt slutliger att all nederlagsoch kredituppags-rätt för sådana hittills förbudna varor må ör framtiden helt och hillet uppböra, så att ie genast vid lossningen må förtullas, hvilket 3 leputerade anse för det enda medel att åter4, ålla den öfverimport genom konsignationer, om annars skulle, isyenerhet för de utländska fö olossala nanufakturerna, blifva för Svenska nä-; hn AM (ÅA Fr AA ba h-— pm eo te ingsidkare den svåraste följden af införselförsl udens upphäfvande. ot I El — Det berättas att Hr von Hartmansdorffs så ryckta anförande emot Grefve Anckarsvärds sa wotion om upphäfvande af 4842 års förordn. S ngående serskildt ansvar för allt slags kommuB ikation med f. d. Kongl. familjens medlemmar ge rer, utom det att det medföljt Statstidningen,! fven blifvit afsändt till alla Aftonbladets abon-K enter i landsorten och att en serskild upplagan eraf för nämnde ändamål blifvit tryckt. Då ta edan förut ett utförligt och med undanteg af in