Aftonbladet – 1 april 1840, sida 2

BORGARESTANDET. Uti Borgareståndet hade Hr Petre i förra veckan, nästa plenum efter Opinionsnämndens sammanträde, tvenne yttranden, som här nedan meddelas: cGraonlagenheten i första rummet jemte föreskriften i 41 S R. O. jemförd med 9 8 Ansvarighetslagen, synes föranleda dertill, att Konungens Rådgifvare icke böra deltaga uti tillsättning af den nämnd, på hvars omröstning ankommer, huruvida Högsta. Domstolens ledamöter gjort sig förtjente, att i sina vigtiga kall bibehållas. Lagstiftaren, som i 17 R. O. stadgat icke mindre än sysslans förlust för den embetseller tjenstemen, som obehörigen! verkar på Rikedagsmannavalen och dessutom förordnat, att den, som med lockande, tubbande eller hotelse stör valfriheten, skall behandlas enligt 5 kap. 4 Streffbalken, har icke kunnat föreställa sig, att Rikets högsta Embetsmän skuille tillåta sig delaktighet i val, från hvilka de utestängas både af moraliska och juridiska bevekelsegrunder. Då nu, efter hvad kändt är, konungens rådgifvare tagit verksam del uti den, för bildandet af Opinionsnämnden den 21 dennes å Riddarhuset förelupne valförrättning, reserverar jag härigenom mitt ogillande af berörde förfarande. Det är skadligt för konungamakten, som derigenom blifvit blottställd för en, på tydliga innehållet af 46 Reg.formen, grundad anmärkning. Det är nedslående för rikets rättsinnade Ständer, hvilka derigenom saknat möjlighet att sammansätta Nämnden på ett med 100 R. Foch 64 RiksdegsOrdningens anda och mening öfverensstämmande sätt. Det är ändtligen äfven förnärmande för Högsta Domstolen, med hvars anseende och värdighet är oförenligt, att den Nämnd, som öfver dess Ledamöter uttalat opinionens dom, icke blifvit utvald uti en, högsta graden af oväld utmärkande ordning! Hvilka föreställningar hafva, i anledning häraf, uppkommit hos Rikets nu församlade Ständer och särdeles hos det Riksstånd, sem representerar den talrikaste delen af nationen? Har denna tilldragelse bidragit att minska förtroendet till Regeringens organer? Har den i mer eller mindre mån förökat det lidande, som den administrativa Statsmakten tillfogat Rikets högsta domarecorps? Dessa frågor kunna visserligen på olika sätt besvaras, men Ansvarighetslsgen ålägger dock tydligen Konungens Rådgifvare att handla efter bästa förstånd och öfvertygelse, att likmätigt Rikets Grundlagar befrämja Konungens och Rikets förmån, att sjelfkrafde påminna om Rikets rätt och bästa, att, efter hvad i Rikets lagar och författningar är stadgadt, vårda sig jemväl om Rikets Ständers samt inbyggares frioch rättigheter, samt att såsom medborgare, för sine personer, underkasta sig hvad allmän lag och laga stadgar bjuda! aSedan till min kunskap kommit, att en ledamot af Riddarhuset, uti est derstädes nyligen hållet plenum, förklarat sig vara öfvertygad, att BorgareStåndet icke gjort en så brådstörtad proposition om val till Opinions-nämnpd, derest icke någon ögonblickets notabilitet skyndat med sin resa till Fastings marknad, får jag, enär denna insinuation icke på Riddarhuset rönt någon vederläggning, till BorgareStåndets protokoll följande anmäla: Hr Carl Fredrik Wern, som i nyssnämndse framställning omisskänneligen blifvit apostroferad, är vida öfver allt behof af försvar, ty hans höga medborgerliga värde är så kändt och erkändt, att hvarje smädelsens försök mot honom alltid måste, hos den tänkande delen af allmänheten, blifva vanmäktigt. Anmärkningen emot BorgareSiåndet att hafva, med hänsigt till bemälde ledamots resa till Fastings marknad, precipiterat sin begäran om opinions-nämndens sammanträde, är deremot af beskaffenhet att påkalla några upplysningar. Ifrågavarande tillmäle mot BorgareStåndet förekommer så mycket mer obefogadt, som redan för : många veckor sedan, eller uti första Talmans-kon: ferensen, från BorgareStåndets sida väcktes fråga ! om opinions-nämndens skyndsamma sammanträde, !: i I dertill anledning hemtades från föreställningen, dels att det vore med grundlagens mening mest öfvera ensstämmande, att opinions-nämndens vigtiga förrättning ägde rum vid Riksdagens begynnelse, dels att Ständerna, vid denna tidpunkt, vore af yttre inverkande omständigheter mera obesvärade vid ut: korande af Nämndens ledamöter, dels ock att de sed1 nare, för uttryckande af en rättmätig och oförvillad opinion öfver Högsta. Demstolen, icke kunde hemta någon hufvudsakiig ledning af JustitieOmbudsmanji nens Embetsbearättelse, som blott refererar några få af Högsta Domstolen handlagda mål, uti hvilka : JustitieOmbudsmannen varit Aktor. Detta tillgörande inom Talmans-konferensen anmältes för högtärade Ståndet, som, längt ifrån att ogilla detsamma, endast förklarade sig vilja uppskjuta frågan om Opinions-närendens sammankallande intill dess att JustiticOmbudsmannens berättelse hunnit tryckas och utdelas. Flera veckor hafva redan förbigått, sedan denna utdelning ägde rum, och man !!l har således långt för detta haft så mycket större i anledning att återkomma till frågan, som, inom 48 If limmar efter dess första armälan uti Talmanskonferensen, kuogjordes Korgl. Maj:ts beslut, attf bevilja afsked för Justitie Statsministern och enlt annan ledamot af Högsta Domstolen — hvilka bå-t ja två eljest varit ovägerligen underkastade Opinions-närandens dom. Att itererade påminnelser ! om denna Nämnds organiserande sedermera skulle r ika som första gången möta kraftigt motstånd hosk fr Landtmarskalken och Hr Erkebiskopen, var lätt utt förutse, och inträffade enligt förmodan. Att de 1 leremot städse skulle hos BorgareStånde: med väl-!V vilja och deltagande omfattas, var något som man supde hoppas af Ståndets frisinnade åsigter och jelfständiga ståndpunkt. Våra protokoller vitsorr la till öfverflöd, att ingen missräkning härutinnan gt rum. De utvisa äfven, att inbjudnings-propo-O itionen snart sagdt enbälligt antogs uti Ondags!hi slenum den 48 dennes. Då man imedlertid lagt igt derpå, att BorgareStåndet icke medgifvit uppti kof med Opinions-nämndens väljanda ifrån den 24 ill den 23 i denna månad, torde det vara tillräck-r igt erinra, att Hr Landtmarskalken och Hr Erkes viskopen, som båda två lifligt nitälskade för detta hk ippskof, icke derföre kunde anföra Rågot annat 131 sn PDiddarekanets och Adelns behof af att lär. I A