Aftonbladet – 26 mars 1840, sida 8

Af trycket bar i dessa dagar utkommit (h. å 4 Rdr 98 sk.): UPPFOSTRAN OCH SJELFEBILDNING. Föreläsningar af J. CHR. A. HEINROTH, Professor i Psychiatrien och Ledamot ef flere Lärde Sällskaper. Förattaren till denna bok är icke obekant i Sve-ige. Den skrift af honom, som först blef här utpifven, var TEMP ELFÖRGÅRDEN. Af devna torde ännu ett och arnat exewplar finnas osåldt hos Herrar Bekkandlare, fastäm ,uken är utgången hos förläggaren — Några år derefter utgafs författarens ANTHBOPOLOGI, ett i högsta måtto ineressant och lärorikt arbete för dem, som älska att reflectera öfver Mesniskans förbållande till denna och em rommande verld. — Man har sagt om Heinroths skrifter: DET GÖR EN GODT ATT LÄSA BEM; ett träffande utryck, ty det betecknar som nogast charakteren af Beinrroths skriftställeri Han är tänkare och vetenskapsman speciatim själsläkare), men derjemte lifvad af en varm, uppriktig religiositet, som gör, att de kunskaper, han meddelar, tillika verka bildande på själ och hjerta. — Föräldrar, Lärare och den del af en uppvexsnee ungdomen, som: går perioden af sin megnad till mötes, skola ock, bopsas förläggaren, med lika mycket nöje som framsäng begagna Heinroth till ledare, när de vilja egna några ögonblicks uppmärksamhet åt tet ämne, som otvifvelskligt ligger dem närmast om bjertat, geras barns oeh elevers uppfostran samt der:s eger bildrivg. — Föreläsninsarnes innehållsrubriker äro följavde: — I Begreppet af Uppfostran Uppfostrans förbållande tll Bildnirg: Sjelfbildringens beskaffenhet och menniskans värde sårom ett väsende, hvilket kan emottaga Uppfostram och Bildning. — II. Utveckling af menniskans siälslif, såsom inre vilkor för Uppfostran. — 11. Yttre vilkor för Uppfes:rap, med hufvudsakligt afseende på de uppfos:rande. — IV. Följderna af dålig Uppfostran och vårdslösad Sjelfbilening. — V. Uppfostrans kärna och väsende. Allmärna grundsatser. Uppfostrivgsperiodermas olikhet och charskier — VIL Urpe ostrans förberedande åtgärder — VIT Första Uppfostringsperieden — VHI Uppfostrans Audsra Period. — IX. Myndigheten, eller inträdet i Sjelfbildungens period. — X. Gud och Verld. Bådas Förbållande till mennmiskan och anspråk: på henne, sedan hon uppnått myndigheten — XI. Unademess faror och Sjelfbildningens nödvändigbet. — XI Sjeitbildningens begrepp, vilkor och olika arter — XHI Den sedligt religiösa Sjeifbildningen — XIV. Den ntellzktuela Sjelfbildningen. — XV. Den ästhetiska Sjeifbildningen. — XVI Sjelftiidningen för Sällskapslifvet, eller 1mgänget med menniskor.