Aftonbladet – 23 mars 1840, sida 2

VETBILOLCL ULINIICLUL AS IUFJUlBET, MIVU HTTAG UIDBIVIT I tarskolans elever i verklig mognad s-årl:gen tunnat jemföras. — Sådant är omtömet hos exeminaItorerne vid studentexamen i Upsala. Det är ett bevis på hvad personlig skicklighet förmår. Det är lotroligt hvad ett redligt och upplyst nit på hvad bana som heldst kan uträtta. Mest gäller det om läraren. Hvem af Eder kommer ej ihåg, M. H., I hvsd lyftning en skicklig lärare, en utmärkt ret tor, lett par nitiske och förtjenstfulla lektorer kucna gitva åt en skola, ett gymnasium! Sådant citeras såsom en epok genom generationer. Jag har ianledning af Presten Säves anmärkning här velat göra denna rättvisa åt det gamla läroverket, för att visa det jag ej är blind för hvad det med goda lärare kan ästadkomme; och om jag yrkat och yrkar andra, i min tanka fuilkomligare former, så är det endast i den afsigt, att dessa må ge de personliga krafterna inom läroverket ännu större lif och utrymme i sträfvandet efter et högre, allmännare mål. Domprosten Doktor Bruhn erkände de gamla läroverkens brister, ansåg likväl reformen fordra lång tid, kanske decennier; satte i fråga, om det är formen, på hvilken allt ankommer, och om icke lika stor vigt ligger på lärarens och elevens nit och flit; trodde att gymnasisterna borde ordnas på 3 afdelningar, och isynnerhet att disciplinar-lagarne vid gymnasium borde ändres, på dat ynglingarine dess bättre måtte komma att begegra lärotiden. Biskop Heurlin yttrade bland annat, att fråga I uppstått om Frösö skolas reparation och hela skolans förflyttning till Östersund, samt att handinalgarne, rörande frågan, voro remitterade til KoI nucgens Befallningshafvanda i Jemt!and, för att I höra församlingarne m. m. Biskopen Dr Nibelius ansåg afgörandet af en såI dan både vigtig och vidtemfattande frågas, som föIreträdet emellan det gamla ech nya undervisningslsättet m. m. vid elsmentar-läroverken, icke nu böIra blifva föremål för Riksdagsförhandlingerne. Telarem förmente, attden speciella delen sf motionen borde remitteras till Besvärsoch EkonomiUiskottet, och tillade, att han icke hade något stt invanda emot inrättnirgen af en så beskaffad skols, som der ifrågavarande. — Häri ipstämde Bomprosten Elm en, Prosten Bergqvist och Dr Wallin. Professor Grafström instämde med Prosten Säve. Prosten Sidner reserverade sig mot den tydning af Prosten Säve, att bristerna i Hernösands gympasium skulle föranleda behefvet af dan föreslagna experimental-skolsn på Frösön. Kontraktsprosten Gumelius ansåg äfven reformer behöfliga, betvifiade dock, att tiden derför ännu vore inne; tillstyrkts Frösö skolas orgsnisation, med afseende på lokala förhållanden, men ej till experimental-skole; instämde med Dr Bruhn, att disciplinar-lagarne behöfva förändras, men aonsåg de täta rektors-ombytena äfven vara ett hinder. Häri instämde Lektor Laurcnius och Prosten Lalin.s Prosten Säve medgaf gerna, att med nit och takt mycket äfven under nu varandå former kunde uträttas; önskade veta em Ståndet ville supprimera den del af motionen, som angick läroverkens allmänna reglering, och anböll, att äfven den måtte erhålla remiss. Kontraktsprosten Gumelius och Biskop Nibelius yttrade, att de ej åsyftade att supprimera någon del af motionen, men att de ansåigo Utskottet böra behandla blott den del, som angick Frösö skola. Biskop Heurlin yttrade, att under de sedmare iren mycket blifvit taladt och skrifvet om bristerna vid våra gamla läroverk och om nödiga reformer, men att Riksens Ständer likväl icke derom yttrat någon bestämd opinion eller framställt något förslag till ny organisation af läroverken; antydde, att om EkonomiUtskottet ville åtaga sig detta arbete, Kongl. Maj:t och dess konsselj med glädje skulle emottaga förslaget och derpå fåsta synnerligt efseende. För denna händelso önskade Talaren, att Utskottet måtte från Kongl. EklesiastikExpeditionen inforåra der befiotliga handlingar, utlåtanden och uppgifter, rörande våra elementarläroverk, som skulle befinnas bådo upplysande och nödiga. Afven ville han vara Utskottet till tjenst med ett par af Rektorn vid Trondhjems Järdomrsskola Fred. Bugges sistlidet år utgifna berättelser, hvaraf bland annat torde finnas en och arnan här yrkad reform mera bestå i ord än i sak. Talaren nekade ej reformernas behöflighet, men fäste uppmärksamhet på inflytandet af lärare-personalen; anmärkte, att valet af lärere ej var fritt utam bundet. af indigenats-rätten, och af de ringa löner. som de kunna erbjudas, samt nämnde, att i Kongl. Maj:ts proposition om ett årligt arslag af 40 000 Rår till resestipendier m. m. äfven ingick beräkningen att bereda tillfälle för yngre lofvande män, att inhbemta fullständig praktisk kärredom om andra länders likartade institutioner och antsgna lärosystemer och methoder. Slutligen vilie han erinra, att det anmärkta sammanhanget mellan skola och gymnasium i Tyskland äfven till sin idt förefanns hos oss. Prosten Säve reserverade sig mot Biskep Heurlins yttrande, att bär mera vore fråga om ord än sak, emedan brister äro påpekade, som äro fullt verkliga. Så t. ex., fortfor han, cutgöra apologistoch lärdömsskolsn hos oss tvenne serskilda skolor, utan sammanhang och gemenskap — så saknas i allmänhet den ambulatoriska läro-methoen och den fria flyttningen, beggedera af så be;ydligt inflytande — så klass-ordinarier, äfvensom allmänhet ansvarigheten och kontrollen öfver de imnen, som förekomma. Biskonv Murlin sade, att hans yttrande ej syftale på Prosten Säves motion, samt ingick i en dealjerad diskussion om apologistskolor, lexlag m. mProfessor Thomander: instämde med dem, om önskat, att utskottet icke måtte för myeet upptaga tiden med detta ämne, hvaröfver iskussionen till en stor del torde kunna utgå, tan att han derföre kunde anse den utgöra aera ord än sak. Som jag förmodar,, tillade alaren, lärer väl Utskottet icke vilja konstitura sig till en läroverkskommittå, i hvilkew bän-yN