Aftonbladet – 21 mars 1840, sida 2

anförande, innefattande ett slags opinionsyttring beträffande skjutsfrågan, med syfte att få skjutslegan förhöjd. Jag vill visserligen ej bestrida, att lett slikt anförande må till EkonomiUtskottet åtfölja de öfriga skrifterna i ämnet. Men jag är full komligt öfvertygad derom, att derest de icke-skjutsande fingo afgifva en opinionsyttring i denna frågå, så blefve den ännu vidsträcktare för motsatsen. Med särdeles tillfredsställelse hafva vi erferit Kongl. Maj:ts nådiga vilja vara att från jordbruket aftyfta detta tryckande onus; nu höras deremot inom siåndet yttranden, som åsyfta skjutsningsbesvärets bibehållande vid jordbruket, endast skjutslegan förhöjes på alla orter i riket, i olikhet med den Kongl. skrifvelsen, som endast syfiar på skjutslegans förhöjande å de orter, der man åstadkommer entreprenader. Att äfven annorstädes förhöja den, vore just ett medel att binda detta onus ännu fastare vid jorden. Dst mål, hvartill vi borde sträfva, vore stadgande af den princip, att skjutsningsbesväret är en skyldighet, hvilken icke ällgger jordbruket. Lokalförhållanden borde först i andra rummet komma i fråga. s Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs län yttrade sin underdåniga tacksamhet för de grundsatser, som Kongl. Mej:t i den nådiga skrifvelsen yttrat, och hvarigenom Kongl. Maj:t gått Bondeståndets önskningar till mötes. Så mycket mera oväntadt föreföll det talaren att höra röster inom detta stånd höja sig mot entreprenader på vissa ställen, men likväl yrka skjutslegans förhöjande öfver allt i riket. Billigheten, fortfor talares, torde man bafva kommit närmast, derest Kongl. Mej:ts nådiga skrifvelse i detta afseende antages, men derjemts bestämmes, att, i fall på vissa oländiga eller glest bebyggda orter inom ett län, entrepreneder icke kunde åstadkommas mot skjutslegans maximum, 24 sk., tillskott mätte betalas, efter bvad erforderligt kunde vara, men det ej ensamt ef det härad, der ett sådant förhållande ägde rum, utan fördeladt på semtelige hemmansnummer i länet. I sådant fall blefve ej den ena orten betungad mera än den andra. Derjemte uppdrog talaren en skildring af de förmåner, som äro tillerkärde posthemmen för postföringen. Appelqvist från Blekinge instämde uti de åsigter, om äro uttryckta uti Kongl. Mej:is nådiga skrifvelse i afseende på entreprenaders anställande samt skjutstegans förhöjande till banko hvad den nu är i riksgäld. Per Jönsson från Skåne: A?f mina kommittenter har äfven jeg blifvit uppdragen att väcka motion i detta för landtmannen maktpåliggande ämne, men då nu så mycket derom blifvit ordadt, vill jag inskränka mig twill en förening med de åsigter Appelqvist yttrat, och bör derjemte upplysa, att i de härader, som jag under detta riksmöte representerar, finnes ännu hållskjutsen qvar, och en bonde betalar cirka 25 Rdr årligen för att slippa detta besvär. Afvensom jsg ej bör lemna oanmärkt, att posthemman i min hemort icke äro fria från rotering, eller hafva andra förmåner motsvarande dem, som tillkomma posthemman i öfriga delar af riket, men erbålla, det oaktadt, icke mera än 40 skitlingar banko milen för postföringen, så att äfven uti denna sistnämnda lega en tillökning är af behofvet högeligen påkallad. Ola Jeppsson från Blekige län: Om jag ej i deg hört så många olika meningar yttras i denna fräga, skulle jag icke vilja belasta protokollet med vidare yttrande. Jag torde få fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att Kongl. Moaj:ts nu förevarsnde nådiga proposition är öfverevsstämmande med detta Stånds vid sistlidne riksmöte hos Kongl. Maj:t gjorde underdåniga framställning. I afseende på skjutslegans förhöjande är det min äsigt, att det åsyftade ändamålet dermed icke vinnes, så framt ej hvarje härad ovilkorligen förpligtas awt låta gerom Konungens befallningshafvandes försorg anställa auktioner, å hvilka skjutsningsbasväret utbjudes på entreprenad. Skulle någon ort finnas, som vore så oländig och glest bebodd, att entreprenader icke kunde emot 24 sk. för milen tillvägsbringas, så bör äfven den orten, det oaktadt, erhålla den föreslagna förhöjningen i nuvarande skjutslega. Men underlåter någon ort att först vederbörligen försöka, huruvida någon finnes, som skuile vilja på entreprenad öfvertaga skjutgningsbesväret, så må ingen slik förböjning komma att der äga rum. Lars Larsson från Elfsborgs län ansåg den princip mest rättsenlig, att skjutsen öfverallt bör betalag så, att den skjutseande rimligtvis kan vara belåten. Man har, fortfor Talaren, framkastat den forbåga, att en slik förhöjning komme satt blifva betungande för den fattige och gäldbundne, då denne till exempel skulle ersätta exekutorn dess resekostnad. Men jag känner ej någon rimlig grund bvarföre en gäldenär skulle gynnes på den skjutsskyldiges bekostnad. Talaren yrkede skjutslegans för höjande öfver hela riket, samt entreprensders befrämjande, så vidt de öfverenstämma med lokala förhållanden. : Sven Jönsson från Jemtland förenade sig med Ola Jeppsson. Per Hansson från Wermland ansåg pluraliteten af de skjutsskyldige icke skola i längden blifva beåtne med skjutslegans förhöjsnde, serdeles på de orter, der embetsmännen hafva långt attresa, samt ill följe derutaf måste beräkna sig till godo höga esekostnader. Inför landsböfdinge-embetena i hvare län ansåg Tealaren frågor, rfrådana som denna, väst kunna afgöras genom deputerade från hvarje fommun. Sone Persson från Skåne talade i öfverenss:ämnelse med Per Jönsson från Christisnstads län och ippelqvist från Blekinge. Johannes Johansson från Götheborgs och Bobus än, samt Nils Jeppsson från Skåne ansigo Kongl. Maj:t nådiga skrifvelse i sin heltet vara väl grunad och böra antagas. Henrik Andersson från Örebro län ansåg det böa tillåtas entreprenören att hafva bästarne till och sed en fjerdedels mil från skjutsstationen. Johannes Christoffersson från Kronobergs län: Så äl Konrgl. Maj:ts nådiga skrifvelse, som de flesta tåndsbrödernas yttranden, hafva för afsigt att få kjutsningsbesväret stäldt på entreprenad. Härigeom anser jag ock mycket skola vinnas på de stäl. JT TVR