RE nn oo MM KE se sig lida orätt. Dråpliga biskop! Prostel Haartman målade deremot deras skäppa full uppräknade alla deras gravamina och tillade, at hvad den höga åldern beträffade, så vore den samma så mycket mindre något mildrande skäl som de just derigenom bordt kunna förvar sig mot öfverilningar och ovarsamma steg, son hos yngre snarare förtjena ursäkt. Proste Wijkman egde så ömt och menniskoälskandt bjertelag som någon, men just till följe dera ckunde han icke vara känslolös för det band som dess Riksdagsmannapligt och många hun dra tusen medborgares suckar lägga på des samvete, alt se på deras och rikets rätt me än på några få personers förmån. Biskoj Serenius instämde äfven i Utskottets beslut, oc! frågade om Riksdagsmän kunna taga på sitt an svar, ull riksdag från riksdag gifva efter så dana brott och icke låta rikets derigenom irå kade olyckor gå sig till hjertat. En mäng: talare yttrade sig i enahanda riktning, hvare mot äfven flera modulerade biskop Lamberg thema om konsideration för de gråa håren oci de förnäma skyldskaperna. Vid slutlig vote ring blef resultatet, att man, om hvad som an gick de fyra äldre rådsherrarne, likväl lät wi Sekreta utskottets dom bero, men, beträffand de trenne yngre ledamöterna, remitterade til Utskottet, huruvida de iche måtte vid sina em beten bibehållas. En intressant upplysning lemnades vid dett riksmöte af biskop Serenius, angående en sum ma af 50,000 Rdr, som drottning Ulrika Eleo nora, vid tillfälle af konung Fredrik I:s lycklig hbemkomst från Cassel, donerat till rikets aka demier. Denna summa hade nu efter drottnin gens död aldrig kommit akademierna till godo utan blifvit använd till belt andra ändamil hvaribland 43500 specie dukater till present å Ryska ministern, Grefve Lubras. Sekreta utskottet anmodades förskaffa verksamhet åt drottningens yttersta vilja. Vid riksdagen 41769—4770 var det nya ridet i sin tur i knipan. Sekreta utskottet hade anmält, att cRiksens Råds göromål befunnit: stridiga mot regeringslagarna uti sju punkter det de ej velat höra den allmänna landets nöc och klagan; det de satt sig mot Ständernas sammankallande, oaktadt den så oförmodade och riksvigtiga händelsen inträffat, att konungen nedlagt spiran; det de trott sig kunna regera med stämpeln i stället för konung; det de fördelat konuogamakten i tvenne rådkamrar, en i Stockholm, en i Norrköping; att de brutit i vördmad för K. M.; att de velat förordna en femte division i Hofrätten till extra domstol eller kommission; samt att de på ett sällsamt vis befattat sig med och dömt i stridiga riksdagsmannaval. Prosten Kröger inlemnade i anledning kbäraf till vördiga ståndet ett utförligt diktamen deri riksens råd punkt för punkt urskuldades : hvad dem blifvit lagdt till last. Prosten Acre: liusinsisterade deremot på hvad utskottet an förde och tadlade skarpt de hvarjehanda tecke till aristokratiskt välde, som sig i konungen rådkammare visat. Biskop Benzelstjerna apo stroferade diktamens-författaren och instämd: med förra talaren i afseende på de aristokra tiska symptomerna. Utskottsbetänkandet biföll vid votering med stor pluralitet. I sammanhang härmed förekom, fråga om d: förra riksdagen afsatta riksråden måtte anmoda att åter inträda i rådkammaren. Åtskilliga ta lare uppträdde, alla med bifall härtill, och frå gan afgjordes med ja genom acklamation. 5 hade bladet vändt sig på trenne år! En ling debatt väcktes med anledning a sekreta utskottets och sammanträdda deputa tionernes betänkande rörande Justitiekanslers embetets tillsättande, dervid åtskilligt notabel anträffas om namnstämpels-regimen, säkerbets akten m. m. Handlingarne rörande 4774 och 41772 åren riksdag äro knapphbändigare än de för föregåen de riksmöten. Sjelfva revolutionen af den 4! Augusti vidröres nästan endast i förbigåend och med anledning af beslutet om en medalj I preglande till minne deraf. För öfrigt märke man såsom kuriosa en debatt öfver ett frå: i bondeståndet inlemnadt protokollsutdrag me apklagelse öfver en professor Christiernin, son i sitt inträdestal vid akademien skolat i e jemförelse mellan slöjderna och landtbruke yttrat sig, 1 bondeståndets tanka, förklenlig om det sednare yrket och till en grad, sor gått hela ståndets ära för när; samt en ann om en prestman, som påstås gått ända derbä i ogudaktighet, att han spelat kort på en Lång fredag! Akterna för 1778-—4779 årens riksdag är ännu färre. Utom ett anförande af en pros Brander, i fråga om faddergåfva åt kronprin sen, deri en pik jemväl förekommer åt riket ständers bank för uteblifven illumination vi Inringene födelse. något som af en annan talar