UCL Yel PUL UvIdlliit, dl IlUtlian blod icke skulle utgjutas, men å andra sidan vore det ej väl att gå mot tvenne stånd, som redan fastställt domen. LULUS YIIJg ES I afseende på det så märkvärdiga beslutet, att rådet skulle få nyttja en npamöstämpel i stället för konungens egenhändiga underskrift , förekommer besynnerligt nog intet annat, än: fyra ståndsledamöter funnit saken betänklig,:! hvaremot de prononcerade männen af rådets parti, biskoparne Troilius, Hallenius, m. fl. talat för densamma. Vid denna riksdag beslöts bland annat en belöning af 300 daler samt lieutenants karakter åt en kornet Sorbon, för den nit och trohet, han visat vid hämmandet af den förföriska och förklenliga smädeskriftens, Sverges Tillstånd, utspridande i Westergöthland., Riksdagsdebatterna för 4760—962 innehålla intressantast frågan om Tyska krigets börjande utan ständernas hörande samt om offentliggörande af konungens enskilda votum i detta mål. Doktor Celsius öppnade striden härom med ett yrkande, det konungens votum måtte varda kunnigt. Det vora väl sannt, att konungen icke ställes till ansvar för dess göranden och låtanden, men eftersom K. M. har två röster mot hvarje riksens råd, så böra dock ständerna få se huru konungen voterat, aanars blefve de orden: .att K; M. med sin vishet och rättrådigOch om konungen i detta mål tänkt rätt och enligt lagen, så vore det för ständerna fägnesamt att sådant om sin konung förnimma, och rådet finge då för dess olagliga votering stå sitt kast, på samma sätt som K. M. vid föregående riksdag fått af ständerna uppbära en föreställning. Hade åter konungen felat om lagens rätta förstånd, så lärer K. M. i nåder hålla till godo, att sådant rättas. Öfver-hofpred. Gunnerus instämde jemte flera bhäruti, och yttrade, att liksom konungen wid det ofvannämnda tillfället fick hålla till godo, att ständerna rättade hans tankar, så vore det nu billigt, att K. M. finge den satisfaktion, att dess tankar blefve lika allmänt kunniga, då han bar träffat lagens rätta mening. Prosten Hjortsberg talade häremot, anmärkande, att det blefva förklenligt för majestätet, om den praxis infördes, att konungens yttrande skulle göras kunnigt. Biskop Hallanius trodde äfvenledes, att konungens votum borde lemnas. ovidrördt. Doktor Gadolin afgaf ett långt anförande, derutiban uppställde följande slutledning: Hvarföre man vill kägna konungens votum, kan icke vara blott nyfikenhet, sigt att antingen berömma eller lasta. Blir det ansedt för nödigt att berömma, när det har rum, så blir ock nödigt att lasta, när dertill! gifves anledning. Om nu konungen vid ett beutan måste sådant skeiafi het är rådets ledsagare,, utan all betydelse. sluts fattande varit i rådet på den sidan, som om l:gens rätta mening tagit vilse, skulle då,l när riksens råd ställas till ansvar, konungens voium äfven göras kunnigt? Posito, tvertom, att konungen ensam befunnes hafva rätt och allal: andra orätt, skulle icke sådant blifva en anled: . Å ning ,att inspirera menigheten de förderfliga) tankar, alt det är bättre, det konungen ensam! disponerar alltsammans, då de förhanden varande suveränitets-spökena kunde blifva en verklighet ?, En del ledamöter förenade sig i detta yttrande, andra förmanade till mycken försigtighet och talade vidt och bredt om sakens stora vigt, men hade för öfrigt hvarken ja eller nej. Vid slutlig votering afgjorde de flesta rösterna, att sekreta utskottet skulle till stånden inkomma med yttrande om de riksens råd, som styrkt till kriget, men utan att uppgifva konungens tankar i ämnet. Dessutom förekomma debatter rörande granskning af alla protokoller och handlingar, förda vid de mellan riksdagarne af K. M. förordnade kommissioner och serskilda domstolar. Doktor Celsius och biskop Hallenius instämma här red hvarandra, att en sådan granskning är nödvändig, den förra yrkar af justitie-deputationen, den sednare af sekreta utskottet, och att akterna derefter må tryckas, på det man måtte se, om Svensk man alltid njutit Svensk mannarätt efter Sverges beskrifna lag. Prosten Manquer upplyste härvid, hurusom, enligt hvad förra riksdagens kommissions-akter bragt i dagen, tormenta blifvit brukade och exempel funnes, aatt en båtsman för stöld blifvit dömd till döden på egen bekännelse, som blifvit honom aftvungen genom fruktan för tjufkamma-! ren, hvarmed hen hotades, men att efteråt blef fulleligen bevist, det mannea icke ens varit här i staden, då stölden föröfvades., Mathesius anmärkte äfven, att dfolk hafva blifvit förda med handklofvar och med svårare fängsel torquerade., Beslöts att akterna skulle till granskning utlemnas till justitie-deputationen. Åtskilligt ganska intressant finnes älven i en vidlyftig diskussion om ett hos ständerna sökt Prosten.