om de lemnas oklufna, dels derpå att införseltullen faller konsumeaten, men icke exportören till last. ER LL ER—— BOKHANDELS-BULLETIN. Vi hafva redan i korthet omnämt Hr Bexells aRiksdagshistoriska anteckningar ur Presteståndets arkiv. Vi återkomma till detta förtjenstfulla arbete, för att genom några utdrag visa i hvad mån det är upplysande och af vigt för karakteristiken af vissa märkliga epoker i vår historia och skildringen af dåvarande ställningar och förhållanden. Aunteckningarna omfatta riksdagarna från 47353 till 4778, en tidsrymd, inom hvilken det Svenska stätsskickets krönika eger många högst betydelsefulla momenter, och de parlamentariska urkunderna naturligen böra erbjuda hvarjehanda rätt intressant. i Det vigtigaste af förhandlingarna inom presteståndet vid 1755 och 4756 årens riksdag utgöres af debatterna rörande de för upproriska stämplingar mot regeringssättet och rikets ständer fängslade herrarne, samt öfverläggningarna i frågan om den mellan konungen och rådet yppade skiljaktighet i afseende på fundamentsallagens rätta förstånd och sättande i verkställighet vid tjensters bortgifvande. Konungen hede i detta mil yrkat, att rådet borde enligt regeringsformen: följa hans tanka, men riksråderna påstodo, att konungen borde följa pluralitetens. Konungen hade härom sflåtit en framställning till ständerna, bvilken inom det vördiga ståndet vållade ogement bryderi och allmän förbistring. Doktor Celsius fann det af vederbörande utskott eller, som det då kallades, deputation förelagda projektet till svar åt konungen alltför ovarsamt, anågot temperament borde ske i skrifvelsen, och denna blifva sådan, att K. M. ej må varda ännu mera oroad och satt i rörelsex; han sjelf afann hos sig mycken oro öfver den sveda vår konung har, och ville att konungens denominationer skulle stadfästas. Biskop Troilius förmenade deremot, att EK. M. skulle astillas, när han af rikets ständers underdåniga svar blefve öfvertygad om Tigens rätta förstånd. Biskop Hallenius instämde häruti, och yttrade att, som ständerna säga konungen lagens mening med rena ord, som å ena sidan ej åsidosätta någon vördnad för KE. M., men å andra sidan anstå maktägande ständer, så kunde sådant hvarken orva K. M. eller förorsaka ståndet någon onåd, Prosten Helleday förklarade, att ständernas ömhet om grundlagens befästande för framtiden icke kunde nog posiiive uttryckas och borde uti orden intet smicker tålas. Äfven andra ansågo hvarje modifikation i framställningen vara ett otillbörligt smicker, adet K. M. ej kan älskar. B. Troilius förklarade saken för kcausa dei,, och ansåg konungen böra väl upptaga ständernas förslag såsom ett prof af ömhet för dessså timliga som andliga lycksalighet,. hvarföre han oeftergifligt yrkade utnämningarnas stadfästande efter rådets mening ochicke konungens. Biskop Hallenius: ingen dispensation!, Pastor Huss ville att ordalagen skulle blifva, det riksens ständer anhålla i all underdånighet, det K. M. ville vara så nådig och ändra sin tanka. Prosten Fundaha ansåg konungen ha skäl för sina denominationer. Votering begärdes omsider efter tvenne dagars oupphörlig debatt, men en mängd nekade ait votera och gingo sin väg, hvadar endast de2 sidan, som var emot konungen, del: tog i voieringen, Bär man nv, oaktadt protester n2, skred dertill. Öfverläggningen slutades mer Troilii förklaring, eatt han ville vara förbannad om han icke hyste all upptänklig ömhet oci undarsåtlig vördnad, men i denna saken gjor hvad han efter yttersta samvete funnit sig ålig ga En böndag beslöts härefter i anseend till oenigheten emellan K. M. och Rikets Stän der, samt boskapssjukan., Naiva och menlös tid, då man trodde sig kunna bringa staten affärer till rätta med böndagar! Öfverläggningarne, rörande konspiratörern till konungamaktens utvidgande, varade he presteståndet endast trenne timmar, hvarefte blodsdomen agjordes genom acklamation. Proc sten Hellstadius var nästan den ende, som y kade förmildring af straffet. Alla de öfriga t? larne voro för lagens verkställande i dess I fane Con tkoaA anförda derför mativar ATr