Aftonbladet – 19 mars 1840, sida 2

hållet främmande för hans egenskap afrikotsthronföljare. Hvad da följande hufvudtitlarne vidkommer, så inskränker jag mitt yttrande om dem dertill, att jag ämnar, innan motionstiden gått till ända, inkomma med en serskild motion, omfattande 9:de Hufvudtiteln. Jag anhåller likväl, att StatsUtskottet fäster synnerlig uppmärksamhet vid 8:de Hufvudtiteln, emedan, så vidt jag funnit och iakttagit, den är en ibland de hufvudtitlar, som disponeras på ett förvånande sätt i så måtto, som disproportionerna ofta icke ens hafva skenet af rimlighet för sig. Under rubrik af Extra Utgifter upptagas stundom kostnader, som ägt rum vid tillfällen, då Staten ej bordt vidkännas någon utgift. Derest sådana utgifter skola fortfara, böra de med större skäl hänföras till 4:sta Hufvudtiteln och omflyttning från titel till titel bör äga rum. Hvad 410:de Hufvudtiteln eller Klerecioch Läroverken beträffar, så har jag visserligen ämnat meddela ett yttrande i afseende på dem; men enär jag erfarit, att den fråga härom, :som jag ämnade framställa, blef hos ett annat Stånd väckt och jag är öfvertygad, att StatsUtskottet skänker samma fråga all den uppmärksamhet den förtjenar, vill jag bespara allt yttrande i detta afseende. Vidkommande deremot allmänna Indragningsstaten, så torde densamma vid de föregående Riksdagarne ej hafva blifvit behandlad med behörig uppmärksamhet. Vid sista Riksdagen granskades den af en ledamot af PresteStåndet jemte mig, och vårt yttrande häröfver blef Utskottets beslut. Jag hade dock trott, att denna Stat påkallar en högre uppmärksamhet, än den förut fått röra. Der har blifvit uppfördt ett stort antal öfvertaliga embetsoch tjenstemän; hvarvid anmärkes, att många af dem, som ännu äro i deras mannaålder och begåfvade med helsa och krafter, borde kunna vara nyt. tiga i andra embeten, om Regeringen transporterade dem till desamma vid uppkommande ledigheter. Hr Halling: I alla andra konstitutionella länder utgör statsbudgeten sjelfva lifsprincipen. I vårt land är den en af de i verkligheten stora frågorna. Derifrån eller derutur uppkommer statsregleringen, som bestämmer för fem år fördelningen af de allmänna bördorna. Må det derföre tillgifras hvarje representant, som ej är ledamot i StatsUtskottet och ej heller kan eller vill i motionsväg framställa de anmärkningar eller yttranden, som denna Kgl. proposition kan föranleda, att på förhand tillzännagifva sin opinion, till det afseende, som den inom StatsUtskottet kan medföra. Tid går väl derigenom förlorad, men vianes åter genom inskränkning i anledningarna till återremiss eller anmärkningar i de delar, deri Ständerna borde hafva beslutande rätt. Med sådana tänkesätt vill jag i möjligaste korthet yttra något om ifrågavarande Kongl. proposition. Kongl. Maj:t har förklarat sin höga vilja vars, att skilnad skulle göras mellan statsanslag, som äro årliga och permanenta, samt de, som ske för en gång. Efter min öfvertygelso är med vår Regeringsform endast öfverensstämmande, att alla påräknade statsutgifter uppföras å Riksstlatens EHufvudtitlar, hvarigenom ock representationen kommer i tillfälle att lära känna sin lösen och bestämma, hvarifrån denna lösen skall tagas. Vidare har Kgl. Maj:t underrättat Rikets Siänder, att under loppet af de sistförflutna 5 åren åtskilliga opåräknade utgifter blifvit bestridda genom Stats-kontoret af under händer varande medel, om bifall till hvilkas afskrifning Kgl. Mej:t anser sig icke böra betvifla, och hvaröfver Stats-kontoret bifogade 2:ne serskilda förteckningar och som i den, hvilken slutar sig på 20,974 Rår 43 sk. 4 rst., förekommer en post, hvilken jag hoppas vara för längesedan liqviderad och är af den beskaffenhet, att jag ej vill vidröra den, så vill jag endast yttra min förundran, att slika poster ej kunnat ur Statskontorets räkenskaper långt för detta försvinna. Vid granskning åter af den nedre af de utaf Statskontoret upprättade och propositionen bilagde förteckningar, slutande sig på 46,887 Rdr 453 sk. 4 r., inbemtas, att större delen af den deri upptagna summa, med undantag af 3 å 4 mindre poster, utgöres af summor, som Kgl. Maj:t och Kronan för deras fullgörande i tvister med enskilda måst nedsätta, hvilka medel derföre ej äro förlorade, enär rättegångarne ej ännu blifvit slutligen pröfvade. Utom den ovisshet, som sålunda äger rum, huruvida den största af de i omförmäida förteckning förekommande summor, härledando sig, som jag förmodar, derifrån, att f.d. Dykerioch Bergningskompagniet ansett sin oktrojerade rätt för nära trädd genom i sednare tider afslutade handelsoch vänskaps-traktater med utländska makter om reciprocitet vid behandlingen af strandade fartyg kan anses bortgå, torde samma summa möjligen kunna i ersättningsväg återvinnas, om det kan utredas, att vederbörande, som det ålegat att i detta fall iakttaga Kronans bästa, försummat sin pligt ill den grad, att Kronan lidit en förlust, som kunnat undvikas, om vid traktsternas upprättande den sfverensstämmelse hade blifvit träffad, att traktaerna skulle anses gällande: först ifrån den tid, sämvde kompagnis oktroj slutade. Då det är betent, ett Stats-kontoret har flera hundra tusen Rdr tt disponera af Statens medel, kan ifrågavarande sompaniet tillerkända summa balanceras till framida ersättning eller till dess förhållandet, som sig ör, blifver slutligen utredt. Kongl. Maj:t har föreslagit, att de utomordenrtlia anslagen under de följande 5 åren kunde fyliag f öfverskotten 3 statsverkets inkomster för åren 838, 1839 och 21840. Sådant strider emot R. St:s id förra riksdagen fattade beslut, hvari jag förnodar, att nuvarande Ständer ejiundandraga sig jeltaga. Det var, efter min tanke, ett välbetänkt jeslut, som! medfört de:mest. fördelaktiga frukter, tt Riksgäldskontorets löpande skuld ru är betsid ch härefter uppkommande oförutsedds utgifter unna betäckas. Iblend inkomsttitlarne, som ej äro af så ringa igt, då de hos oss för så lång tid bestämmes, finer jeg en omständighet, som StatsUtskottet ej läer underlåta att utreda, kuru nemijgen det är möjgt, att den del af kronotionden, som tillkommer taten, kunnat på ett opåräknadt sätt sedan förra tatsregleringen stiga med 2400 tunnor. För dena frågas utredande är det nödvändigt att under3 BaseswvedaA K a 8