uttryckta sin farbåga, 2tt valet kunde röna verkan af passionerna. Frih. Cederström, Jakob, instämde deri, tilläggande att granskoingen af Statsrådsprotokollen vors före nämndens utväljande alldeles nödvändig, och citerade för denna mering 106 R. F., i den tanka. så vidt Frib:s mening rätt fattades, att Justitieråden äfven derunder förstodes, samt reserve-! rade sig mot ailt deltagande i val till opinionsnämnd, förr än dylik granskning föregått. Detta uppkailade ir v. Troil, som väl icke insåg ji bebof att brådska med valet, men ej heller något hinder deremot; ville, i hänseende till Frib. Cederströms yitrande, anmärka, att 206 kunde tillämpas mot afgångne, så väl som mot qvarvarande ledamöter, men ej afgöra huruvida: ustla äfven kunde sägas om 407 G, trodde altt passionerae om Lördag ej vore starkare än om Måndag, men väl att ett afslag till de andra Ståndens inbjudning skulla förråda ogenhet. Detta yttrande uppväckte en temligen häftig tvist mellan sistnämnde talare samt Herrarne Frölich ochCederström, J., om möjligheten: att tillämpa 106 äfven på redan afgångne ledamöter af konseljen, avilken diskussion afbröts derigenom, ait Hr v. Hartmansdorff begärde inbjudningen på bordet. Sedan Grefve Horn tillstyrkt inbjadningen, men Ridaderstolpe (Landshöfdinger) yttrat, ati om de andra Stånden ville hålia en ståndsrätt, ville han för sin del ej deri deltaga, återväcktes diskusionen om nödvändigheten af att först föredraga LagUtskottets utlåtande öfver Justitieombudsmannens berättelse, men bröts af Hjerta, L., som före-; slog att denna föredragning nu genast måtte gå för sig. Dermed förenade sig Gretve Spens, men Grefve Frölich, som ännu bade åtskilligt att tilligga, rörande förklaringen af 106 R.F.,:; yrkade, att inbjudningen derförutan måtte utlefgö-! rande företagas. Landtmarskalken meddelade; imedlertid, på gifven anledning, att han ämna-! de utsätta plenum till nästa Fredag, och medi Ståndets begifvande föredrogs vu det ofta om-! I nämnde LagUtskotiets utlåtande öfver Justitioombudsmannens berättelse, och begärdes af v. Hartmansdorff på bordet. Laadtmar:kalken framställde derefter den frågan, om Ridd. och! Adelo bifölle, att LagUiskoutets ulletanue öfver I lJustitieombudsmannens berättelse måste ställas! först på listan till nästa plenum, samt den i! frågavaraude inbjudniogen derefter företagas, ! och detta bifölls. i Med anledning af Landtmarskalkens meddelade : upplysning, att ännu 84 motioner hvilade på bordet, hemställde Hr Hjerta L., om ej Ridderskapets och Adelns ledamöter ville öfverenskomma, att sjelfva, dagen efter ett plenum, biträda med uppsättandet af sina derunder gjorda anföranden till protokollet och anmärkte, att de öfriga Stånden rei dan remitlterat sina motioner, samt att man ej borde lemna dem anledning, att gifva Ridderskapet ; och Adeln skuld för Riksdagens möjliga förlängan de; Hr Bråkenhjelm begärde, att denna hemställan måtte, såsom den 83:e motionen, hvila på bordet. Derefter förekom Hr Stråles N. W.motion, angående privatbanker, och gaf anledning till ett vidlyftigt i enförande af Grefve Frölich, D., innefattande ett ! detaljeradt förslag till enskilta banker, samt till en diskussion, uti hvilken Hrr v. Troil, Ribbing, A-., Hjerta, L., v. Hartmansdorff, Lefren och Cederström, J., deltogo, och som i synnerhet hvälfde sig kring frågorne om inskränkning af privatbankernos rätt att utgifva småsedlar, ovilkas lägsta valör Her v. Troil ville hafva ökad till 2 Rdr silfverspecie, och Hz Hjerta till 40 Rdr Bko; vidare om inskränkniog i privatbankernas antal, yrkad af ; i i Hjerta och Troil, samt om förhöjdt ansvar för förfalskning af privatbankssedlar, yrkadt ef Hr v. Troil. Hr Flemings motion, angående inskränkning i Methodisternas rätt till fri religionsöfning, kade af Motionären i slutet blifvit förändrad derhän, att Motionären blott yrzade en hemställan till Konungen, att han mätte förekermma, det Methodisterno ej öfvade sin gudstjenst så,att de väckte förargelse, hvarvid Grefve Frölich anmärkte: asker förargelse, kan den i laga ordning beifres, men ingen må förargas deröfver, att andre dyrka Gud på sitt sätt. Motionen remitterades till Ekonomiutskottet. Friherre Cederström, Anders, uppläste och motiverade 7 motioner, angående förändringar i all-; männa lagen, hvilka motioner khan, så vidt Ref. kunde fatta hans uttryck, sade sig bafva omskrifvit, sedan de ingäfvos, och dem han illustrerade med reciter af åtskilliga causes celebres, i hvilka han sjelf för det mesta haft någon andel. Härunder inträffade, att Landtmarskalken, hvars öra Hr v. Hart mansdorff nyligen lemnat, erinrade Hr Cederström, attej nämna de i berättelserne förekommande yersoners namn; Hr Cederström T., beslöt då , att dölja parternesnamn samtoch synnerligen under den oskyldiga benämningen N. N., som väckte mycken munrterhet, men tilläfventyrs vållade någon konfusion, hvilket Talaren sjelf slutligen märkte och började med a, b, c, bvarmed han bättre redde sig. Talarenreplikerades af Friherre Cederström, som bland annat mot förslaget till dödsstraffets uteslutande från 5: 4 Missgerningsbalken, om lasteligt tal Baot Konungen, anmärkte, att denna förbrytelse stundom kunde vara så svår, att den väl förtjente döden. Friherre Cederströms, Anders, motion, om upphäfvande af 4848 års förordning, angående ansvar för gemenskap med f. d. Kongl. fåmiljen, väckte alldeles ingen sådan storm, som Grefre Anckarsvärds motion i samma ämne, under förmiddagsplenum, eburu en vederläggning af v. Hartmansdorffs invändningar derunder utvecklades. Ingen svarade. Mo tionären utgick, sade han, ej från politiska eller moraliska grunder, utan från juridiska; han arsåg