Aftonbladet – 17 mars 1840, sida 2

STFEVv MERA AESEA Ne META MUTE SF tt) icke tillät de klarsyntares åsigter att konseqvent göra sig gällande. Hans tankar synas oss i de hufvudsakligaste stycken förtjona all uppmärksamhet, och vi skola derpå anföra ett par prof. Vid relationen om den 3f Kommititer föreslagna ,Länsnämnden,, som skulle bestå af en ledamot från hvarje stad inom länet och 42 till 20 ledamöter från landsförsamlingarne jemte en landtmätare, biskopen, landsekreteraren och till oråförande landshöfdingen, yttrar förf. land annat följande: Vid första betraktandet häraf skulle man lätt falla på den tanken, att förslaget till Länsnämnd innefattade afsigten att låta denramma öfvertaga en stor del af de befattningar, hvilka nu äro uppdragne Konungens befallningshafvande, biskop, hushållssällskap, särskilta direktioner och tjenstemän;samt att bilda en Läns-styrelse af ortens invånare, hvars verksamhet skulle leda angelågenheterna der Landshöfding och Biskop voro mindre duglige, lägga band på deras tilltagsenhet, der de voro fullt duglige, och hvars mening borde gälla mycket inför thronen. Men när men närmare granskar saken och ser, att förslaget blott bestämmer två sammanträden såsom nödvändige om året, hvardera af högst sex dagar, jomte dag-traktamente af 4 Rdr 46 sk. bke under dessa dagar för de valde ledamöterna, hvilka äfven göras ombytlige hälften hvart år, så finner man sig frestad tro, att förslaget tvertom äsyftar att öka Landshöfdings och Biskops inflytande, i och med detsamma man minskar deras ansvar, och att på papperet uppställa bilden af ett ting som låter, utan att vara något. Det rättaste är imedlertid, att hvarken tänka det ena eller tro det andra, utan helt enkelt kasta en blick på saken sådan den är framställd; en blick är Dog och äfven afgörande. När en autoritet skall bildas, bör dess organisation svara mot ändemålet, så att de ärender, hvilka äro autoriteten uppdragne, kunna af densamma erbålla den behandling, som vederbör. Autoriteten måste derföre bland annat: 4:0 vara sammansatt af personer som förstå de ärender, hvilka der skola behandlas; 2:o äga en arbetsordning, som gör att ärendernas grundliga behandlieg medbinnes; 3:0 vara satt i nödvändighet att uppfylla sine åligganden. Nu föreslagna Länsnämnd saknar likväl dessa tre vilker för gagnelig verksamhet. Den blir nemligen för det första ej sammansatwt af personer, som förstå de ärender, hvilka der skola behandlas. Arenderpa omfatta nemligen pedagogik, legislativ och administrativ juridik, mekanik, hydraulik, statistik, som ock industri, stats-ekonomi, moral filosofi, politik, landtmäteri, bokhålleri, grunderna för näringafliten och handeln, m. m.; och irgentirg berättigar att tro, det de från städer och socknar valde ledamöter, hvilka, mot 4 Rår 46 sk. om dagen under sammanträdena, böra jemt stå färdige att på ordförandens kallelse lemna hus och hem och näring — skola äga kunskap om fjerdeparten af sådant; helst kunskaperna uti vårt land äro ännu mera tunnsådde än lusten, att för kommunalbestyr göra afbrott i sin vanliga beqvämlighet. Tillräckligt kunnig landtmätare, som för 4 Rdr 46 sk. om dagen vill uppoffra sin tid uti Länsnämndens tjenst, torde ock vara svår att fiana, så vida han ej lockas af den tillfredsställelsen, att hans votum vid folkbildniovgs-frågorna, och vid andra hvarom han läst i någon bok, gäller lika med Biskopens och Landshöfdingens. Verkliga Landssekreteraren kan i de flesta län omöjligen medhinna att deltaga i Länsnämnden. Hvar och en, som tagit kännedom af ärendernas gång vid ett landskansli, inser det han redan deraf är så öfverhopad, att ingen mensklig förmåga är tillräcklig fullgöra bens redan förut ägande åligganden utan betydligt biträde; och hans inträdande uti Länsnämndens alla göromål med det alivar en Landssekreterare bör äga vid uppfyllandet, af sina pligter, låter sig ej göra utan alltför skadligt afbrott i den oeflåtliga uppmärksamhet, hvarmed han måste följa sina tjensteåligganden på landskansliet i afseende på utsökningar, handräckningar, ransakningar, fångar, passutdelaing och mångfaldiga andra ärender. Landshöfdingen och Biskopen böra visserligen äga rågon sakkannedom uti en del af de i Länsnämnden förekommande ärender; men desso kunna ej räknas der nya autoritetens gagn till godo, enär de förut finnas att tillgå hvar och en på sin linie, utan kollision med der andres ider. Sakkännedom är ej det, hvarmed Länsnämnderna skulle komma att utmärka sig; den måste då likasom nu, till största delen sökas hos de vetenskapsmän och män ef särskilta yrken, hvilkas erfarenhet är rikest och hvilkas insigter äro de vidsträcktaste och djupaste. Desse komma ej att utgöra någon säker ingrediens uti den mixtur, som få:t benämningen Länsnämnd. Länsnämnders arbetsordning synes ej eller vara så tillämnad, att ärendernes grundliga bebandling kan medhinnas. Två gånger em året, högst sex dogar hvarje gång, är en alltför kort tid för att derunder ens hinna taga ytlig kännedom af den mängd frågor, som mäste förekomma uti ett län af några städer och ett bundrade socknar eller mera, samt för att på ytligaste sätt sköta en förvaltning ef lazarett och kurbus, arbetsinrättningsr m. M-., för att upprätta de statistiska tablåerna, följa skiftningarne och kovjunkturen för handel och näringar m. m.; helst när dertill lägges att ekyndsambeten vid ärenders behandling och afgörande måste förhålla sig inverse som antelet sf dem, hvilka gemensamt handlägga och besluta. Visserligen eger ordföranden att oftere ssmmenkalla Länspämr. den om han pröfvar nödigt, men huru ofta kan detta väl ske då det anses såsom undantag från regeln? Huru ordföranden skall kurna med sin Lindshöfdinge-befattning förena den af registrator och archivarie vid Länsnämnden, eller ewottsgare af alla dit ankommande bref och bandlingar, ir svårt att fatta; äfvensom huru ärenderna skola af honom allena kunna ordentligt föredrsgss vå den korta tiden för sammanträdena. Huru förvaltningen af arbetsinrättningar m. m. skall låta sig göra utaf Länsnämnden, är ett problem med många obtkanta värden uti. Länsnämnden är imedlertid ej satt i nödvändighet att uppfylla sina åligganden, emedan dylika kollek