rande af denna afgift, derföre att, sedan Ständerna åtogo sig densamma, hafva de anslagne medlen till ett belopp af 50 å 60 tusen Rdr bko å sjette hufvudtiteln, af Kongl. Ordensgiltet så förvaldtats, att de antingen helt och hållet, eller till större eiler mindre del, frångått landets Leazaretts-inrättningar och Kurhus. Jag föreslår i stället, att nuvarande arslag, som i mitt förslag till statsreglering upptages till 50,600 Rår banko, efter afdrag för hospitalernas behof, sedan dessas särskilde inkomster först från utgifts-summan afgått, må fördelas på länen efter folkmängd och behof, samt att för bristen må anslås af Bankovinsten en summa, som till lazaretten och kurhusen på samma sätt fördeles. De vanliga insamlirgarne till berörde inrättningar, af frivillige gåfvor, kunna fortfara, och skola säkert inbringa obetydligt, enär allmänheten befrias från ifrågavarande afgift, som inom Skaraborgs län uppgår till fem skillingar bko på hvarje mantalsskrifven person. Härmed förenade sig de flesta af Ståndet. Remiss till Bevillnings-UWtskottet. Ekonomi-Utskottets utlåtande As 2, hvarigenom Utskottet förklarat sig obehörigt att handlägga en af Hr Ekholm uti Borgareståndet väckt motion, angående lämpligare befordringsgrunder, blef af Ståndet återremitterad, med föreständigande för bemälde Utskott att denna fråga handlägga. Följande StatsUtskottets utlåtanden biföllos: J4 7, sngående den verkställda liqviden af framlidne Landshöfdingen Duvalls reduktionsfordranv; J4 8 angående sättet för bestridande af kostnaderne för innevarande Riksdag, samt JM 9 angående:ersättning för Talmännens Riksdagskostnader; hvaremot utlåtandet N:o 40, angående Kanslitjenstemännens honorarier, återremitterades. Derefter förekom en temmeligen vidlyftig diskussion i anledning af Sone Pehrssons från Skåne motion om afskaffande af husvisitationer efter oförtullade varor å andra ställen än i öppna salubodar. Nils Strindlund ansåg det vara vådligt att afskaffa husvisitationerna så länge i öfrigt våra tullförfattningar bibehållas i sitt nu varande skick. Taleren förmensde, det lurendrejaren icke kunde åberopa någon antaglig rätts-grund för ett ostördt bibe-: hållande i sitt hus af sådane varor, hvilka ban, på eit mot gällande författningar stridande sätt, åtkommit. Husfriden vore visserligem helig, men den har från urminnes tider tillgodokommit endast den obrotslige medborgaren. Tslaren anstälde vidare en jemförelse mellan lurendrejerist samt olofiig bränvinsliliverkning, och erinrade, att den förbudnpa bränvinsredskapsn toges i beslag hvar den anträffas. Med sanima syftning talade Olaus Eriksson från Bohus län, Gustaf Bernhard AppetQvist från Blekinge, hvilken sisteämnde förmenede det vara lika otimligt att befria lurendrejare som tjufgömmare från ransakning i deras hus. Etttemligen vära släptskapstycke ansig Talaren finnas mellan begge dessa brott. Denna mening delades af Christen Andersson från Skåne, Johannes Johansson från Bohus län, Lars Larsson fråa Elfsborgs län, Petter Jönsson och Petter Persson i Slättkult från Jönköpings län, Erik Andersson från Dalarne, Jan Erik Jansson från Wermland, Johannes Andersson från Skaraborgs och Anders Larsson från Upsala län med flera. Sone Persson från Malmöhus Län anförde skriftligen: Då jag mot den af mig väckta, ifrågavarande motion funnit framställde en mängd betänkligheter, anser jag mig böra närmare utveckla grunderna, hvarpå mitt förslag om en del af husvisitationers upphörande äro byggde, hvarigenom jag ock tror, att de fleste, ja säkerligen alla de framkastade betänkligheterna skola försvinna. Jag måste härvid först tillkännegifva, att jag vid afgifvande ef detta förslag utgått från och tagit till ledning den, uti ingressen till Kongl. Förordvingen den 42 December 1835, om oloflig ineller utförsel af veror, etablerade princip: att, vid tulllagars stifiande bör lika omsorgsfullt afses inhemska industriens skyddande mot lagstridiga handelsföretag, som den laglydige medborgarers rätt till ostörd husoch hemfrid. At denna princip dock icke blifvit, vid ofran berörde, pu gällande tulllegs författande, hållen i helgd, tror jag, hvar och en måste medgifva,, som tager närmare kännedom om denna förordning. Ty då, på grund af stadganderno deruti, en tullbeijent kan när som heldst, och utan afseende å de mest ömmande, busiiga omständigheter, inträvga uti den mest stilla, den mest legiydige medborgares boning, under pretext att anställa visitation efter olofligen infördt gods; då vid ett sådant besök tuilbetjenten icekebeböfver afse, att ban dermed törbända störer en döendes sista stunder, eller den re, den stillhet, hvarpå sjuklingers lif beror; så mäste väl erkännas, att bvågon säkerhet för en ostörd husoch hemfrid icke finnes, och att således den, i detta bänseende genom Regeringsformens 46 afgifna försäkran, qverstår endast såsom ett tomt och gäckande löfte, hvars uppfyllanda gexom de sednare tillkomne tull lagar tillintetgjorts. Likaså måste det ock medgifvas, att den inhemska industriens skyddande mot olofliga handelsföretag, är, hvad visitationer efter olofligen isfördt gods beträffer, så vidt som behöfligt och tillbörligt vara kan, iakttaget, då slike visitstioner få ega rum uti salubodar och å andre sådane ställen, der handel bedrifves, samt då tull betjeningen eger, att vid alla vägar ech ndra öppna och allmänna platser anhålla gods och dermed anställa undersökning. En ytterligare rävigbet, som jag uti min motion förbisett, medgifver jag äfven tullbetjeningen, den nämligen, att, om han upptäcker olefligen infördt gods å väg eller gata, utan att kunna det arbålla, men följer det i spåren, då dei införes i boning, ban då må genast der anställa undersökning. Meden så beskaffad visitationsrätt anses, äfven i de länder, der prohibitivsystemet är som strängast, den inhemska industrien tillröckligen skyddad; och vill man taga England till exempel (ett land, der tillverkningen i fabriksoch menufakturväg är beräknad icke allenast på landets egna behef, utan dertill såsom landets egentliga export), så finner man visitationsrättighet inom hus och bonisger, ja äfven i salubodar, alldeles förbjuden, utom 1 det sist af mig ofvan omnämnda fall, då godset vid införandet följes i spåren. Hvarje 6 Oo JE Rn AR RTR ER a KE ket kn vm An ARA ee AM NN pv SA Öm mm LI AH mm sd EA JA EO AA RK UA KE