Aftonbladet – 11 mars 1840, sida 3

annat yttrat att, com han ej på annat sätt kunde vinna ändamålet, skulle han slå ihjäl Sandqvist; hvarföre Sara en och annan gång varnat Sandqvis: att ej gå ut ensam om qvällarne. Detta spånda förhållande emellan Andersson och Sandqvist fortfor allt intill följande händelse gjorde ett bedröfligt slut derpå. Den 9 sistlidne Oktober på morgonen blefvo Andersson och Sara af sin husbonde befallde att begifva sig till hans !, mil ifrån Ebbarp belågne hemman Stora Fiskebäck, för att upptaga potatis. Da voro dermed sysselsatte hela dagen tills skymningen, då de begåfvo sig hem. Emedlertid hade Sandqvist (enligt hvad han sjelf uppgifvit,) samma deg, gått till Domsän, för att skjuta lax, och i sådant ändamål haft med sig en bössa, laddad med 2 kulor. Han aflossade likvä! icke skottet, utan begaf sig på hemvägen i skymningen. Då han under vägen skulle gå öfver Ekets mo, fick han höra några personer, som talade vid hvarandra, komma åkande. Han igenkände på rösten Sara och Andersson, hvarföre det föll bonom in att gömma sig bakem en gärdesgård och några buskar invid vägen, för att afhöra deras samtal. Sara och Andersson, som åkte tillsammans, stadnade vid en grind å Ekets-gärde, ett stycke ifrån Sandqvists gömställe. De stego båda ned af vagnen för att upplåta grinden, då Andersson å nyo började ett på det mest djerfva och oanständiga sätt anfalla Sara med sina kärleksbetygelser. Det lyckades likväl icke Andersson att besegra henne. Sandqvist, som ifrån sitt gömställe hörde och såg denna strid, blef dervid så häfiigt uppretsd, att han genast beslöt, såsom han vid undersökningen uttryckte sig, cmärka Johan på någet mindre ömtåligt ställe.n Då Andersson skulle stänga grinden, aflossade Sandqvist skottet, utan att lägga till ögat, i riktningen åt Anderssons ben, och sprang derefter åt skogen. I samma ögonblick gaf Andersson ett ropifrån sig: aj! sj! nu blef jag skjuten, och det gjorde Sandqvist,, men i anseende till mörkret kunde Sara hvarken se Sandqvist eller upptäcka på hvilket ställe af kroppen skottet träffat Andersson. Efter att förgäfves hafva sökt anstränga krafterna att komma upp uti vagnen, gick Andersson en stund bredvid vagnen, i hvilken han höll sig fast, men neddignede slutligen. Sara lemnade oxarpe och vagnen på stället, och sprang till faktorismeden Nyman i Ebbarp, för hvilken hon omtalade händelsen. På hemnes begäran åtföljde henne Nyman och några aändra pörsoner, försedde mad ljus och fykta till stället, der Andersson låg. Dit framkomne, funno de honom ännu vid lif. Då Sara tog uti honem tycktes han vilja försöka att resa sig, och frågade några gånger efier sin mor, men neddignade slutligen, i det han utropade aHerre hjelp mig. I samma ögonblick utslocknade hans lif, och med detsamma äfven ljuret i lyktan. De biefvo nu i mörkret, så att de icke kunde se kuru liket såg ut, hvarföre de lade det på vagnen och körde hem. Som grannarne kände förbållandet emellan Sandqvist, den aflidne i lifstiden och Sara Johansdotter, föllo deras misstankar gensst på Sandqvist. Påföljande morgon gingo derföre Nyman jemte några andra till enken Berglund. hvilken berättade, att Sandqvist aftonen förut kommit hem i skymningen och frågat heöcne, hvilka af Blomsterbergs folk voro reste till Stora Fiskebäck, hvarefter han tagit bössan och genast gått ut. Längre fram på dagen träffade de Sandqvist, hvilken de underrättade om de misetankar man hyste emot honom. Ds förde honom derefter till den döde, hvars kalla hand de lade uti Sardqvists, under det ds uppmanades bonom till ånger och en uppriktig bekännelse. Sandqvist visade sig brydd och nedsligen, men neksde likväl för gerningen tills kronobetjening efterskickades och han arresterades, då ban uppriktigt bekände sitt brott, men bedyrade, att Hans afsigt aldrig varit att afbända Andersson lifvet, utan endast att cmärka honom i benen,, ehuru utgårgen blifvit så bedröflig. Detta bar Sandqvist under bela ransskningen vidbållit, och någor bevisning, som -kunde förringa trovärdigheten deraf, bar icke förekommit. Sandqvist är 41 år gemmsal och har det vackra. stö vitsord om sitt uppförande. Andersson var deremot i lifstiden mind:e fördelaktigt känd. Sandqvist har nu sökt nåd hos Kong!. Maj:t, hvars pröfaing målet är underställdt.