Aftonbladet – 10 mars 1840, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — En Frsusysk tidning, som omtalar den första konserten, hvilken Ole Bull gifvit i Paris efter sin aterkomst dit, tillägger, att ham dervid visat en timidii och blygsamhet, som nu för tiden äro ovanliga, Oie Buil timid! Sedan man gifvit 5 å 400 konserter i Eagland; Petersburg, Moskau, Stockholm, Köpenhaion, Hamburg, Wien, Frankfurt, Baden-Beden m. m., så låter berättelsen om en sådan blyghet nigot öfverraskande. :Rättsst är, torde hända, att Hr Bull icke är mindre skicklig aktör, än violinspelare, och vet huru han skail taga sitt folk hvar han kommer. — Offreb vid brådjupels brädd. Vid den temligen ödsliga Boulevarden, som begränser Bastijerafven i Paris, gingo omkring kl. 8 på aftonen en dag i börjen af Februari månad tvenne fruntimmer, hvilka syntes tillköra den mindre borgafeklassen, men klädda snyggt och med omsorg. De stannade ofta liksom inbegripna i en öfvorläggning, och en förbigående körda dervsid den ena säge ill den yngre, hvars oro och förligentet isynserhöt voro mårkbare: eFatta med ändå... det är ondest försia steget, som kostar på . . . du vet, att vi icke kafva något val, eller, som jag sagt dig, låt oss tillsammans kasta oss i Seiven, der vi kunDå finna en gsärs för vårt iidande. Det var lätt att tyda meningen med dessa ord, och om de äfven varit mind:e tydliga, skulle det säit, hvarpå den längsta al dem båda betraktade de förbigående, ej tillåtit någo: tvifvel om den afsigt, som fört de båda beklagacsvärda till deita aflögsna ställe. De hade flera gånger blifvit tilltalade, men kenvecsationen inskiänkte sig till några flyktiga ord, vexlade med karlar, som ernsde sig till Boulevard teatrarne. Den yngre flickans hand tryckte bu konvuisiviskt sin aldre ledsagarinna?, gensa eftorkade en och annan förstulen tär, som förtviflsan ech bebof framtvingade, då en medelåldes man, som syntes litet upp ymd af vinet, nalkages dem med en uppsyn och bållniog, som röjde vanan vid lätta eröfringar. Vi veia icke hvilka underkandlingar disku:erades och afslötoa inom denDå grupp, men saari sträckte mannen med en Ogenerad åtbörd hander åt den ynpgsia, i afsigt att lyfte upp dess hufvud, bviiker syotes ovanligt nedsäckt mot jorden. eNå väl, mio sköva, sade han, slår mig då få se dassa vackra ögon, bvarom ni så mycket skrutit? Kneppt bade ban likväl vidrört den uvga flickens haka, förr än ban hastigt drog kasden tillbaka. Hvad hon är kalll sade han. — eHon å: sjuk! repade hennes följeslagarinpna, och släppte I detsamma sin väns arm. I detsamma föll denne till merken. Mannen bhjelpte till stt upplyfta beene, men fann nu att ban höll ewt lik i siBa armar, Den olyckliga hade troligen, vid det skäsdliga kontraktets afslu:ande, förlorat allt mod, eller rättare: hon hade återfunnit det just igenom eländevs höjd, och den meslidsamma döden hade frå!st kenae undan vanäran. Had man fick veta af den öäfrerlefrande följesiagsrisnan var, att dem krma flickan, som så:unda dött på allmän gata, var faderoch modsriös och att bom i en verkstad, der de arbetat tillsammans, endast gifvit sig tillkänna under pama af Marcellioe. i REN TID RRD TY LENE TERS APR NIRO NS VADSTENA YST SANNA YAN RED