JUST AUT,) VUB MI CH SUI FrUGUu I AIR NUDD pall ö proI positioner ådagalagda landsfaderliga omvårdiad och nedsättning i allmänna bevillnipgem och om fotkunågervisningens befrämjande, jemte nådig försäkran om bifall äfven till ett bätre ordnadt represcotationssätt, så snart ett grundlagsenligen förbe:edt :och, efter mognaste pröfning al Riksens Stsnder, antaget förslag dertill, blir till Kongl. Maizs nåjdiga sanktion i underdånighet framstäldt, och å 2nI dra sidan lika underdånigt tolkar det svenska folbets allmänna tänkesätt och djupt kända bekymmer öfver vissa, med skäl öfverklzgade brister i i vårt samhällsskick, till bvilka företrädesvis torde iböra räknas en bögt uppdrifven och i synnerhet på jordbruket hvilande beskawtnirg, de svårigheter, isom möta den önskade förminskningen af ev böpst j kostsam, stående arme äfven i fredsstid, de ji den ekonomiska lagstifiningen ännu befintliga binder för husbållningens, bandelns och näringarnes förkofran, det tillväxande antalet af fattige jemte fingelsernes öfverbefolkning med allt flere försvarslöse, och jemväl för samhällets ordring och trygghet farlige medlemmar, hvartill äntligen komma efulli komligbeterne i vårt befordringsväsende, vid kvilket den utmärktare förtjemstess rätt icko altid synes tillbörligen tryggad, samt bebofvet, att naitionens dyrbaraste egodel, nämligen yttrandsrätiens frihet, under bemödandet, att möjligest förekomma dess missbruk, lika hkrafiigt skyddss mot i framtiden möjliga ingrepp. Dessa, med uttrycken af undersåtlig vördnad och tacksamhet blandade bekymmer, hvilka just utgöra grundionen i Hans Janssons, med lika myckei ailvar som sanps författade adressförslag, enssr Presteståndet så mycket belidre böra inför tronen underdånigt frambäras, som Koogl. Maj:t på intet fördelaktigare sätt kam komma till nådig kännedom om tänkesättet i landet, hvilket, så vidt det är för Presteståedet beI kant, närmast öfverensslämmer med hedervärda Bondeståndets bär uttalade mering, och instämmer Presteståndet således för sin del ssmt med den enda inskräntning, som ofvan blifeit amtydd, i den föreslagna adressens innehåll, förbehållande sig, att vidare få tillägga, hvad som ämvu ksn vara att anmärka vid gdressförslagets form, sedan denna blifvit af högloflige Expeditionsutskottet bekörigen granskad och öfversedd.x Kontraktsprosten Sandberg: el en fråga; såden, som den förevarande, vore det utan tyvifvel rådligsst för den nykomne, eerfarne Representanten, att icke yttra någon egem mening. Men då en d vald Riksdagsman underbålles här, icke för att tiga uti vigtiga och tvetydiga fall, utan hen måste efter bästa förståndet pröfva hvarje ärende, sem förekommer, och deröfver med foglighet uttala sin öfvertygelse, utan afseende på, hvad andre dercm tänka, ech då detta i synnerhet är af vigt, när hans mering möjligen icke är majoritetens, så har jag flera gånger genomläst och noga begrundat Riksdagsmannen Hans Janssons förslag till underdånig adress eller skrifvelse, samt äfven tagits kännedom om Konstitutionsutskottets dithörende utlåtende med de dervid fogade reservationer, och min mening derom är följende: cOm också man kunde vara oviss, buruvida det förevarande adressförslaget ej bordt behandlas i öfverensstämmelse med 60 R. O., så har dock Konstitutionsutskottets pluralitet med Riksens Ständers rätt afgjort den frågan, och då är derom ej vidare att säga. eSjelfva adressen förekommer väl till sitt innehåll ovsnlig; men dess framställning af folkets behof och önskningar synes dock icke sakna botänksamhet och måtta. Mär ett Riksstånd, på inbjudning af ett annat, förr deltagit i tacksägelseadresser till Konungatronen, och då Riksdagsordningens 48 2 Mom, bland föredregningsämnen uppräknar äfven såZana, sow genom depuiationer från Medstånden kommuniceras, så lärer välicke något kinder i grundlagen förefinnas för deltagandet uti den ifrågavararde, så vida den i öfrigt är så beskaffad, att man bör deruti instämms. cAdressens bufvudsakliga innebåll är dels en beskrifning på landets bekof, dels en framställning ef folkats allmänna önskningar. — Hvad nu först landets och serekildt den torftigaro folkmängdenrs bebef och ställning beträffer, så är väl Socknepresten der, som derom kan ega den tillförlitligaste kännedom. Och hvad vittzcar hans erfarenhet ? Bekräftar eller vederlägger den Hans Janssons beskrifning? Andra kanske tjenstgöra i lyckligaro provinser och fälla ett annat omdöme; men min ringa erfarenhet kan icke vederlägga, utan måste intyga en tilltegande förlägenbet, fattigdom och nöd blend de arbetande folkklasserne. Hvsd sora dertill är den pärmaste och förnämsta orsaken, hörer icke hit att undersöka. aBand de uti adressförslaget framställda önskningarne är tiondens utgörande efter medelpris af 40 års markegårg och räntegpersedlarnes förvardling. Utan att vera blind för vigten af de betänpkligheter, iman deremot anfört och kan anföra, vill jag likväl icke göra mig skyldig till den vanliga förebråslsen, att det är korporationsintresset och icke landets allmänna väl, som under närvarende Ståndsfördelningen bestämmer Representsnptena banpdlingssätt, hvarföre det vore önskligt, att de skattdragandes åstundan äfven i detta fall kugde till ömsesidig belåtenhet efterkommas. aFör öfrigt är jag också pligiig, att frambära hemmavarande laondsmäns Önskningar. så vidt co äro mig bekanta, och desca efse i allmänhet och förnämligast en minskning i milttäroch embetsmanna-lygen, samt alt sparsam hushållning med statens medel städse mållte iakttagas och befordringar alltid ske endast efter skicktighet och förtjenst. Ieko är jag derföre nog förmäten, att tilltro hvarken mig eller mina Kommittenter den insigt, som fordras, för att bedöma, huru stor stående krigebär är af nöden. Men när men flyktigt betroktar 1837 års kapitalräkning och deraf finner, utom extra summa till fåstningsverken, att 3:23 Hufvudtitelns utgifter för krigsmakten till lends för ett år enramt utgöra öfver 4:V, millioner riksdster banko, eller nära hälfien af hela Statäverkets bekof, efter sista Riksdagsbeslutet, så må det för: låtas den enfaldige, om men härvid övskär både en minskning i antal af det högre befälet. till bva7a, löner och pensioner så stora summor fordras, och tillika att armåene na-ennal när vi hafva fred.