RIKSDAGEN. Presteståndet. Plenum den 26 Februari. Föredrogs Consistorii academici i Lurd skrifvelse, att professor Bolmer den 48 innevarande månad blifvit genom de fleste rösterna utsedd att vara universitetets ombud innevarande riksdag. Hofkeanslern ankom och afiemnade de Kongl. propositionerns, hvilka lades på bordet. Föredrogs Bondeståndets inbjudning att med samma stånd förena sig uti det af Hans Jansson iogifne, af ståndet antagna förslag till underdånig skrifvelse i anledning af Hans Maj:is tal till rikets Ständer vid riksdagen3 öppnande. Kontraktsprostea P. P. Svedelius: Jag anser inga andra adresser till Konungen personligen vara grundlagsenliga, än dem, som 1 2G Riksgagsordniogen omtalas. På intet apnat ställe i grundiagen nämnas adresser till Konungen personligen; och då det således icke är Riksens Stärders rättighet, att andra, än de i förenämnde grundlags g anbefallte adresser frambära; så beror det ock af Konungens välbehag att dem emotiaga eller icke emottaga, och cm sistnämnde händelse skulle inträffa, vill det för mig synas hafva vari: bättre, ast Rik. St. med någon adress icke ingåvt. I öfverersstämmelse med KonstitutionsUtskottets plu ralite i Mem. 2 2, anser också jag den projokterade adressen vara städ till Konungen personligen. Väl yitras i adressförslaget, att den ekonomiska lagstiftningen tillhör Kosungens regering; men adressen rörer dock i främsta rummet Konupgen, så mycket tydligare, som densamma är ämnad, att öfverlemnas till Konubgen personligen, och icka i Statsrådet. Om författaren verkligen menat, att denna adress skall angå äfrea egeringens ledamöter, lemnar jag derbän, men tvifvelaktigt synes det blifva, om man läser hans anförande sill Bondeståndets protokoll dan 435 sistlidas Februari, då Konungens proposition om siatsverkets tillstånd och bebof föredrogs, hvilken proposition hen ställer i jomförelse med Konungens tal ärikssalen, på hvilken den föreslagna adressen skall vara ett svar. Jag är ej i stånd att i enförandet den 45 Februari finna något, som kan hänföras till regeringens ledamöter, om icke förfettaren vill auntyda dem med de bibliska orden: förlåter eder tcke uppå förstar; och detta uttryck måste man erkänna, är temligen oegentligt. Man vill bemta stöd för den ifrigavsrande adressens lagenlighet derutaf, att vid flera föregående riksdegar tacksägelseadresser blifvit till Konungen framburne, och att man derföre kan frambära adresser af hvilket innpebåll som hbest. För min del enser jag Rik. Ständer i hvsrje annat fall, än det som rärmnes i 26 Riks. Ordn., alltid träda utom gebietet af det gruzdlagserliga rätta, då en adress till Konuvgen personligen ifrigasättes, och förslaget då böra bedömas utuv em moralisk syBpunkt. Om mean vill antaga, att alltär loNigt, som i lag icke förbjudes, måste man likväl medgifvs den ivskränkninger, att det otillbörliga icke för företagas, ekuru lagen det icke uttryckligen. förbjuder — samt att det tillbörliga möjligen kon få versksiällas,; eburu lagen det icka uttryckligen befaller. Enligt denna åsigt följer, att man till Ko